Friday, July 30, 2010

kind of förvirrad

ursäkta min dåliga uppdatering men den sista elbehandlingen gav mig ganska rejäla minnesstörningar....glömde tillåme bort att jag har en blogg, att jag har svart hår och att jag har haft inbrott som resulterat i att mitt hem är länsat.

idag var jag hos en annan läkare, eller en riktig läkare kanske jag ska säga. han sa att idikationen (som den andra läkaren sagt) för mig vad gäller ect är typ schizofrena psykoser, vilket han inte trodde att det var jag har. han vill plocka bort de flesta tabletter jag äter. de stjälper förmodligen mer än hjälper. han är tysk också, vilket även min sporadiska röst (herr angst) är så då kanske han kan få bukt med den helt enkelt...ångesten alltså. äsch...jag är visst lite förvirrad fortfarande.

ska skriva en insändare om den där andra jälva läkaren. jag ska trycka ned honom precis så mkt som han tryckte ner mig.

nej jag är nog lite förvirrad....har ingen aning vad jag har skrivit nu. men jag lever iaf:) puss på er alla fina läsare

mats: det där kärlewksbrevet har jag inte glömt dock;)

Sunday, July 25, 2010

my beloved wolf shirt?

idag är manin ett faktum. jag har suttit i flera timmar och kollat på vargtröjor, skrattat och fantiserat om hur en del är stolta över sina coola vargtröjor (de har gärna norrsken på sig också och en indian hahaha). jag kan bara inte släppa det. varför vill man ha en vargtröja? vilka är ni som köper dem? vad tänker ni?

när som helst kommer psyk hit med min medicin...en del är så jävla torra där alltså så man mår illa. ingen ide att man försöker dra imovane-vitsar för dem inte.

jag har satt upp en varningsskylt för psykfall på dörren. den är fin.

gilla: vargtröja




min nya hang up är vargtröjor. jag har suttit hela jävla natten och vargtröjesurfat. det verkar finnas en stor scen för folk som gillar att håna detta plagg. jag kan inte kolla på dem utan att skratta så hårt att jag gråter floder.

något som är oerhört märkligt och nästan bisarrt är att scarlett johanson faktiskt lyckas se sexig ut i detta sorgliga stycke ursäkt till klädesplagg.

all the voices in my head say what?!


klockan är 06:45 och jag sitter och diskuterar matematik. det har gått upp för mig att jag kanske framstår som helt galen. jag har blivit så avtrubbad av att vara på psyk att om någon frågar mig hur det är så tänker inte jag att det är särskilt konstigt om jag säger att det är okej men det är lite jobbigt med alla röster som säger åt mig att jag ska tända eld på mig själv.

jag som är så jävla fördomsfull att jag dömer en människa direkt om denne har en varg-tröja på sig borde kanske tänka lite på vad jag säger.

söt-blogg

gulliga katrine har ju blogg!

i got a killer scene here...man

natten var verkligen på väg att gå åt helvete. jag har tydligen haft polis efter mig som skulle köra mig till psyk på lpt. jag vart helt livrädd och sprang bort från de som försökte "hjälpte" mig.

sen träffade jag en av johans jättesnälla kompisar som tog hand om mig...en väldig tur. nu är jag med en annan kompis som är lika jobbigt pretto som jag. inga självmordstankar längre och om ett tag ska jag upp till sthlm å träffa söta anna hibbs och förhoppningsvis min underbara sir.

jag är en smula full

jag har blivit uppfångad av en väldigt bra kompis...tur det tror jag. nu sitter vi i en svarttaxi på väg hem till mig. chaffisen kallar mig blogghora hehe. ja just ja...jag träffade på 2 stycken personal från psyk ute på krogen...weird.

Saturday, July 24, 2010

you got a psychosis there girl

jag försöker verkligen vara normal men nånstans på vägen går det alltid fel. jag kan inte slappna av och vara spontan eftersom jag är ständigt livrädd. livrädd för mig själv. jag vet inte vad mörkret ska hittas på härnäst. jag är helt enkelt inte menad för den här världen.

döda mig.

hej

jag känner mig som ett jävla waste of skin. har hört röster/mummel idag. tur att jag är med johan å billy boy.

på tal om psycho....



den här filmen har johan å hans kompis gjort. så jävla sjuka är dom:)

swedish psycho

först å främst: jag har spräckt(säger man så? det låter mer som något man säger i analsex-sammanhang nåja) mitt rekord vad gäller expressförhållanden. det blev en mycket kort romans med lilla cobain-killen...jag vet inte vad det är för fel på mig men jag har en jävla betongvägg som skyddar mig från känslor, tankar, livet. jag vill vara kär, jag vill ha fjärilar i magen och inte kunna hålla händerna borta från mitt offer (jag skriver offer eftersom jag är en girlfriend from hell). så jag försöker tvinga fram det med någon som verkar lämplig...äh jag vet inte vad jag ska skriva om det mer. han är en himla fin kille men han är väl lite för ung.

jag tror jag håller på att bli manisk. jag gör saker som jag vanligtvis aldrig skulle göra. som idag på bussen; det satt en snubbe å tuggade tuggummi med öppen mun. detta gör mig jämt vansinnig men det brukar stanna där. jag skulle aldrig våga säga till ens på ett trevligt sätt. idag var det annorlunda...jag vände mig om och väste åt honom att ge faaaaan i att tugga tuggummi, jag har fan lust å smälla till dig. han blev skitsne. sen har jag gjort en till udda sak men det vill jag inte skriva om.

jäjä nu ska jag strax hem till johan å nosmesen. vi ska kolla film å tjöta.

feeling better

nu har den jävla abstinensen gett med sig och det är tur för jag tror xanoren kommer nollas vilken dag som helst nu. idag påbörjas min bantning...jag tänker gå ner minst 6 kg om det så blir det sista jag gör.

det märks att det är åldersskillnad mellan mig å alex...han spelar tv-spel medan jag lagar mat. eh...eller så är det bara the good ol' könsroller.

Friday, July 23, 2010

hej abstinens!

fy fan vad jag vill ha öl eller xanor i stora lass. xanoren är nedtrappad till ingenting, vilket naturligtvis är meningen men abstinensen är jobbig...man känner verkligen att något liksom fattas. typ som om man inte druckit eller ätit på 2 dagar. asjobbigt. gah. gah.

vi har iaf dämpat den något med hembakad pizza, chips å dip. nu ska vi glo american psycho.

just det ja...jag har bestämt mig för att göra ect på måndag. skulle jag få lite mer minnesstörningar så känner jag faktiskt att det är värt det om jag mår bättre i övrigt.

kiss

har precis varit iväg på beroendeenheten och kissat:) naturligtvis kommer det vara negativt på allt utom benso då. nästa vecka ska jag träffa en annan läkare som är jättebra och som jag känner förtroende för. han är tysk och har nietzsche-citat på väggen så det är klart man gillar honom. jag har satt ut seroquel-helvetet själv samt buspiron, som ändå inte hjälper ett skit.

jag har fortfarande inte bestämt mig om jag ska köra på mer ect...har tid på måndag i alla fall. nu ska jag gosa och baka pizza. mår riktigt bra idag.

ångestrapportering

ångesten ligger på en hanterbar nivå. känner mig mest flummig och fnittrig. jag vet att en del tycker att jag kastar mig in i ett förhållande för att döva min ångest. så kanske det är, vem vet. men det bryr jag mig inte om eftersom jag är kär och att vara kär är lite som att hamna i en trevlig psykos:)

jäjä, nu ska jag strax upp till psyk och lämna urinprov samt hämta meds.

löööööv

nu sitter jag här med min lilla pubertala vän alexander som numera är min pojkvän. han är världens sötaste kille och precis lika omogen som jag. asballt dessutom att vi träffades på psyk hehe.

det blir ingen ect imorrn, blir nästa vecka istället.

puss

Thursday, July 22, 2010

slacker day


nu sitter jag hemma hos världens bästa och snyggaste pubertala pojke. vi skriver lite texter, snackar psyk och lyssnar på musik. han är ju bara 19 så jag får lära honom allt jag kan hehe. det blir inte ect imorrn...det blir på måndag istället. jag har varit lite tveksam eftersom en kompis fick sjukt svåra minnesstörningar just efter fjärde och det är den jag ska göra på måndag. hohojaja...kan nästan känna att det är värt det bara jag mår bättre.

mats, klart du ska skriva ett kärleksbrev till mig! sånt behöver jag:)

hanging around


nu sitter jag i parken med min pubertale vän å hans kompisar. de spelar lite gitarr å sjunger...jag är sugen på ööööööl. men jag måste verkligen stila mig. annars vet jag nån som har en del imovane och vi tänkte att det skulle vara askul att skriva en diktsamling höga på imovane. man kommer på helt jävla sjuka saker. men jag gör nog bäst i att avstå...eller jag måste avstå om jag ska ha ect imorrn. nåja. nu ska jag röka å filosofera över mitt liv.

i'm still around

ursäkta den dåliga uppdateringen...har inte haft tillgång till internet. och tack för alla fina hejja-kommentarer, de värmer verkligen. nirvana-killen fick permiss samma dag som jag blev utskriven så jag har hängt med honom. vi har kollat nirvana-filmer, druckit lite öl och filmat spyor. hehe jag gillar att umgås med pubertala manodepressiva tonåringar. men nu är jag hemma helt själv och det känns ganska okej. mobila teamet från psyk kommer snart hit, de ska komma varje dag å se till mig samt lämna mediciner. jag är sjukt sugen på att imovane-rejsa så det är nog tur att jag får medicinen delad.

imorgon blir det ect nummer 4...tror jag iaf. jag får nog ta å ringa å se vilken tid jag har.

Tuesday, July 20, 2010

muntergök

jag är smått orolig inför att vara ensam med mig själv. möjligen livrädd till och med. just nu känner jag att jag vill supa mig full, knarka, göra värdetransportrån, köpa en leksakspistol och rikta mot några poliser och bara låta dem skjuta ihjäl mig.

fan vad värdelöst allt är! gah!

i think i smell a rat

jobbig jävla natt detta. har skurit mig i min jävla kuk-arm och försökte somna med en snara runt halsen fastbunden i duschen. har fina strypmärken men är precis lika levande. fy fan. jag är en jävla råtta.

något som förvånade både mig, min terapeut och min sjuksköterska här på avdelningen var att läkaren valde att skriva ut mig idag. han bemötte mig på ett sådant sätt som var helt tvärtemot vad man får lära sig sa den övriga personalen. han sa att jag mår bra...jag bara kollade på honom med mina söndergråtna ögon och armar..mår jag bra? jajjemen det gör du...du vill vara här, prata med de andra patienterna, jag har sett dig skratta. och nu inatt har du suttit o manipulerat nån stackars at-läkare. och du skär dig för att du vill stanna här. jag blev helt vansinnig på honom. de andra sa sen att tyvärr var de inte förvånade över att han bemötte någon på det viset. jävla kuksugarballeröv.

salaam - sug min röv

Monday, July 19, 2010

touch me i'm sick

hört röster idag...jävla skithjärna. just nu sitter jag i tv-rummet å kollar på 2 1/2 män samt väntar på att medsen ska börja verka. speedo har varit här och uttryckt sin enorma helt okontrollerbara könsdrift. man blir smittat o går runt med fantasier starring bältessängen. frustration.

jag var på väg att skära mig idag men, framsteg, jag ringde på personalen istället. jag måste verkligen se till att sköta mina kort rätt så jag kommer härifrån imorgon eller senast onsdag. imorgon har jag vårdplanering, jobbigt. jag vet inte riktigt vad det är jag vill ha hjälp med...skyddas från mig själv?

el-krångel

va fan...den där jävla apparaten som de använder när de elektrifierar en krånglar...det känns inte bra alls. de vet inte om det blir av idag. hoppas nästan inte det...tänk om den löper amok å kör in en dödlig dos el i huvudet på mig. märker jag iofs inte eftersom jag är nedsövd....vore väl ett ganska behagligt sätt att dö på när jag tänker efter. nu ska jag fan röka.

another day in electri-city

nu ligger jag å väntar på ect. de litar inte på mig här ty jag måste fortfarande lämna urinprov..kanske för att jag var osmart å käkade tramadol förra veckan...nåja, nu har jag inte tagit något iaf.

känner mig ledsen och ensam. skulle behöva hångla med en kolabåt men jag får väl nöja mig med att bli nedsövd hoho.

Sunday, July 18, 2010

hohojaja

jävlar i min låda vad skalle-per för sjuka monologer alltså. jag mår skitkass men det går verkligen inte hålla sig för skratt när man hör denna arma stackare till människa. jag har för närvarande ingen säng...ligger på en jävla brits i oasen. skandal i say...måste ju värna om min skönhetssömn.

boring hispalife

fy vad tråkigt jag har det. ångesten ligger som ett mörker över mig och jag vill bara slippa. slippa låtsas, slippa skratta, slippa spela. fan vad värdelöst det är att sitta här när sommaren sveper förbi utanför. mitt enda nöje är att lyssna på skalle-per när hon kör sina bittra monologer ute i korridoren...hon är verkligen en äkta surkärring.

jag behöver kärlek. måste bli kär i någon snarast. vem fan som helst bara du äter grönt, är ateist, gillar kent samt joy division, är mörkhårig, sminkar dig, gillar m*a*s*h, dricker folla...och har sjukt stor kuk. hehe...

jag kanske redan är kär iofs

ångest inc.

ångest som inte ger vika för nånting är så jävla oskön. jag kan inget mer göra än att ligga fastfrusen på en brits å vänta på att de ska elektrifiera min jävla skalle. hoppas att morgondagen blir lite drägligare iaf.

nu kommer maten och kaffevagnen. ska missbruka lite kaffe.

keep on keeping on

ångest-dagen tickar vidare....

jag är rädd att jag ska tappa fotfästet helt. kanske förgripa mig på personalen eller tända eld på mig själv. samtliga alternativ är kusliga. vi har världens roligaste tant inlagd iaf. hon ser ut som skalle-per och är allmänt otrevlig mot alla. varför kan jag inte bara få må bra...enda gången jag mår riktigt bra är när jag är hög på piller. det är ju inget sätt att leva...hela tiden behöva oroa sig över om man ska få nästa pilleromgång utskriven. lägga sin lycka helt i händerna på mediciner. jag vill bara kunna ge fingret till psykvården och aldrig någonsin behöva söka hjälp igen. det känns fan förnedrande att sitta här som en jävla fånge pga att mitt psyke är hej kom å hjälp mig.

nu fick jag mess av snygg-heroinisten. jag ska hålla mig mil borta från honom men fan han är så snyyygg. jag är alldeles för lättpåverkad för att kunna umgås med folk som håller på med massa skit. det räcker med ett: "äsch, heroin är inte så farligt" för att jag ska vika mig. haha jag är så kass. men jag ser till att inte umgås med människor som har tillgång till sådana hemska substanser istället.

jag fick just en flashback att jag fått ett mejl från ett ex...kan det stämma eller hittar hjärnan på. fan lite förvirrad av ect:n blir jag ändå.

le raport de angst

fy fan. ångesten är så jävla nattsvart just nu. speedo var här å hälsade på...fick mig på något bättre humör men det är fortfarande som om jag brinner inuti. jag skulle förmodligen må bra av att hänga med johan å billy boy men de är i malmö tror jag. å min permission går ut kl 20 ikväll. det är en jävla massa snutar här..uhuu, de har ett alldeles speciellt sätt att behandla en på när de får veta att man är psyyyk. jävla klåpare.

imorgon ska jag ha min sista ect...känner mig lite orolig inför det nu när jag mår så dåligt. jag pratade med en tjej idag som höll på att svimma när jag berättade att jag får elchocker. hon kollade på mig med stora ögon och frågade hur fan jag vågade låta de göra nåt sånt med mig. det kändes inte bra.

har frstn lärt känna en patient lite som har narcissistisk personlighetsstörning...himla spännande måste jag säga. man träffar som sagt väldigt intressanta människor här.

ge mig heroin.

back in angst-land

jag har tyckt mig märka att jag blir bättre av ect:n men idag har det slagit om helt...fick lov att åka tillbaka till psyk tidigare eftersom jag mådde as. paniken jag har matchar ungefär den man skulle känna om ens hela kropp stod i lågor. jag är helt panikslagen utan anledning. har tiggt extra xanor utan framgång...fan vad man förnedrar sig för lite substanser. jävla skithjärna.

jag undrar vad jag ska göra av mitt liv? ska jag åka till kina och lära mig kung fu? plugga vidare socionomprogrammet? läsa in naturämnena och sedan läsa kemi? skriva en bok? knarka? börja rida igen? jaaa skaffa häst vore nåt...men det kan jag inte leva på nej...hm.

Saturday, July 17, 2010

permission

nu sitter jag hemma i min l'genhet och myser med djuren. k'nns underbart att slippa psyk ett tag nu...tills imorgon iaf. sen blir jag nog utskriven i veckan. det 'r n[got j'vla fel p[ mitt tangentbord allts[...orkar inte skriva mer.

Friday, July 16, 2010

wäwä

fan vilken seg dag det här är...läkaren sa en del saker som gjorde mig lite ledsen. jag vill ha mer xanor eller temesta. jag är trött på att ligga inne nu och jag tror att jag skulle klara mig fint om jag blev utskriven. jag ska ha vårdplanering på tisdag å det känns som att det går åt rätt håll. jag skulle förhoppningsvis aldrig förstöra det.

det här är sista gången jag är inlagd på psyk. basta!

no more xanax

nu har jag pratat med läkaren och tydligen ska jag bara ha en till ect. xanoren fortsätter han sätta ut men risperdalen och de andra jävla fittmedicinerna vill han inte röra än. jag blir så trött. den enda medicinen jag vill ha ska han prompt ta bort.

nu kom sköterskan och pratade med mig. permissionen blir av imorrn istället...de är oroliga att jag ska hitta på nåt dumt men faktiskt så känner jag varken för att ta droger eller skada mig på annat sätt. ect is the shit.

ändring: han lyssnade tydligen på mig för risperdalen ska sättas ut from idag ändå, gött.
nu är kaffevagnen här.

ect nr 3, check

nu var den tredje ect:n gjord då. jag vaknade upp jävligt snabbt idag så jag är fortfarande lite bäng. jag ska ha läkarsamtral idag och eventuellt åka på permission över helgen. kan bli intressant.

Thursday, July 15, 2010

ångestrapportering


jag är helt apatisk. sitter och stirrar med tom blick...men jag känner mig ganska fridfull och ångestfri inuti. som om jag hade rökt gräs ungefär. nej, jag kan inte skriva mer. det står helt still i huvudet.

keeping track of my life


det är väldigt bra att ha den här bloggen nu för jag glömmer av vad jag har gjort (ect:n ger minnesluckor). jag har t ex inget som helst minne av att jag å cobain satt i oasen igår. jag minns inte att jag har skrivit det heller.

booring


fan vad trött jag är på det här stället...det finns ingenting att göra. eller jo, rita eller surfa men jag känner mig fången. jag vill kunna dra iväg å bada om jag vill eller dra till stan. nu sitter jag här som ett psyko hela dagarna å dricker litervis med kaffe tills jag får panikångest. och när jag har fått panikångest dricker jag lite till..

de har frstn trappat ned xanoren sjukt mkt nu. jag äter bara sammanlagt 1 mg om dagen, friskt värre. nu vill jag börja ta bort de andra medsen också.

sweet home hispan?

har precis varit ute å gått med temperamentet, cobain och personal. vi gick till hässleholmen å tog en kaffe hos tempots morsa...gött. jag dricker sjukt mkt kaffe här, säkert 20 koppar om dagen.

jag är väldigt ambivalent över huruvida jag vill hem eller inte. känns sjukt jobbigt..jag vill ju inte hänga på psyk hela jävla sommaren men jag vill heller inte släppas vind för våg, oskyddad från mig själv. igår fick jag prompt inte åka hem å då ville jag verkligen hem. vi får väl se, jag lär ju gå på permission efter ect:n imorrn iaf. eventuellt bli utkriven om jag får å köra resten av ect:n polikliniskt.

konstnären åker hem idag...roligt för henne men tråkigt för mig...gillade henne.

ångest

morgonstund har xanor i mun

jag är så jävla trött på att vara här nu alltså. tiden hasar sig fram och ingenting hääänder. bra är i alla fall att det är väldigt många roliga människor inlagda nu så man har alltid ngn att prata med.

nu ska vi psykon gå ut å gå stavgång. det gäller att hålla igång idag så man kan sova utan imovane inatt...har ect nr 3 imorgon.

Wednesday, July 14, 2010

tiden kryper fram på hispan

nu sitter jag och cobain-killen i oasen och målar och skriver. frågade läkaren om jag möjligtvis kunde få permission tills imorgon men icke! fan. sen ville jag ha citodon för huvudvärken efter ect:n är inte av denna värld. fick jag naturligtvis inte. jag har legat med en skjorta bunden runt huvudet i typ 4 timmar nu helt stilla...rör jag mig så är jag på väg att svimma av smärta.

nu ska jag ringa mina föräldrar och se om de kan komma hit med lite pizza. puss hej

andra ect:n avklarad



nu har jag gjort min andra ect...känner mig uppåt och relativt glad. fan, jag hoppas verkligen på den här behandlingen. jag får fortfarande bara gå ut 15 min...tråkigt. speedo var här innan å tänkte dra med mig på bad, men det gick inte för sig.

jag saknar johan å billy:(

chock my emo heart away

god morgon. nu är det en timma kvar till elchocken...är inte så nervös idag. är mest orolig att det inte kommer hjälpa mig, det här är liksom last resort. men eftersom jag tyckte mig känna förbättring redan efter första gången så kommer det säkert bli bättre å bättre.

jag har sjuk hemlängtan...verkligen tur att jag är på den här avdelningen. någon frågade mig hur man, i mina ögon, blir den allra finaste personalen. det är mycket enkelt. man är vänlig och tillmötesgående..bara ett litet leende kan göra så otroligt mkt. när jag kom upp till den här avdelningen från att ha varit på missbruk så var det en oerhörd skillnad. här ler personalen mot dig, hejar när de kommer, säger hej då när de går. såna saker betyder jättemycket för mig. och även om man som personal måste säga ifrån så kan man göra det på olika sätt. det behöver inte göras gestapo-style.

det viktigaste är att man trivs med sitt jobb tror jag, sånt märks.

gah. nu börjar jag bli lite nervös här. hörs sen. puss.

Tuesday, July 13, 2010

frosseri 2.0


nu sitter jag å äter mina jävla flingor. jag har avancerat till en stor bunke (ööh heter det verkligen så..?) istället för en djup tallrik. så tar jag socker i ett glas å smuttar på bredvid. jävla seroquel!

psyk-aggro

nu har det varit livat på psyket. temperamentet, messias å jag var å köpte dricka å när vi kom tillbaka var det en snubbe som gick loss på soptunnan och askkoppen här utanför, en inlagd kille alltså. tempot började ropa "vad fan gör du jävla idiotjävel" å sånt. jag sa till henne att låta bli för man såg lång väg att den där killen har fan tappat det helt. två stycken försökte hålla bort honom från henne å jag ställde mig mellan...annars hade det fan smällt alltså. livsfarlig kille. fattar inte att hon vågar tyka sig mot såna. en del blir svarta i ögonen när de blir förbannade...läskigt. securitas kom å tog hand om honom sen.

och vi som just hade gått å pratat om att patienterna har så bra gemenskap:)hej å hå nu går överfallslarmet också.

nu messade messias att han gillar mig...hehe. ingen mer psykflirt för mig dock.

"laddad" för morgondagen hoho


nu har de satt nålen på mig inför imorrn...har tid 10.30. sent. så jävla jobbigt eftersom jag vaknar vid 6 varje morgon och imorrn får jag ju inte dricka kaffe eller röka. blä. men man får ju prioritera.

jag har haft riktig fetångest å suttit å diskuterat självmordsstrategier med cobain, vi tänkte att man kan ju ge sig ut i åskvädret å hoppas på det bästa. ah det är bara på psyk man kan diskutera sånt utan att någon höjer på ögonbrynen. han verkar vara väldigt mkt som jag var när jag var ung. men seriöst så vill jag inte dö längre. jag önskar att jag inte vore född, det gör jag, men jag vill inte ta livet av mig. jag måste bara hitta något som kan få mig att inbilla mig att det finns någon mening...

nu messade messias..han vill att vi ska gå ut å röka. tjopp.

boring in hispan


tråkdagen går vidare...men nu har jag iaf installerat den där ritgrejen. ska bara förstå hur den fungerar sen ska det tecknas miserabla gubbar på datorn istället. kurt cobain-killen är tillbaka..alltid trevligt att se folk man känner igen, fast det är väl inte roligt för dem att komma tillbaka. nåja. den här avdelningen jag är på nu har iaf helt klart den bästa personalen så måste man vara på psyk så ska man vara här (avd. 3).

jag känner mig trött men ovanligt icke-tom. bävar inför natten...hujedamig! nu ska försöka socialisera lite.

jag tappar det snart...gah!

ångesten smyger sig på mig. värre blir det av att jag inte kan vara på mitt rum för en kärring ligger å snarkar. jag blir helt tvärförbannad av snarkljud. på natten har jag öronproppar å en filt virad runt huvudet men ändå hör jag skiten (båda roomies snarkar). fy fan jag vill heeeem.

jag har skaffat en såndär ritbräda till datorn men jag kan inte installera den för jag har ingen cd-enhet på datorn...gah! frustrationen!

nej, jag får väl ta en kalldusch.

volt mot ångest

i mina ect-papper stod det att indikationerna för mig är ångest och personlighetsstörning. vad jag vet så har man inte säkerställt effekten av ect när det gäller ångest och borderline (dock bipolär, om man är mkt manisk men det stod inte bipolär i pappren). den vanligaste indikationen är djup depression. jag har ju haft en del psykotiska symptom också och det brukar ect inte heller användas för. men jag känner ångestreducering och jag tror att mitt slightly psykotiska tänkande är bättre. hittills iaf.

det är nog väldigt svårt att avgöra i förväg vem som blir hjälpt av ect.

it's a pretty good day



idag vaknade jag och mådde bra men som ni vet brukar det gå över vid 8-9-tiden. idag har det dock hållt i sig och nu är klockan snart 11. känns fantastiskt. jag antar att det är tack vare ect:n...både behandlingen i sig och placebo-effekten. jag tänker inte lika mkt på att alla hatar mig och råkar jag tänka det så paralyserar det mig inte av självhat längre.

jag har varit ute på promenad idag med temperament-bruden, asia boy och 2 personal. jag brukar inte orka gå med på promenixerna men idag känner jag mig hyfsat pigg. ångesten ligger å ruvar där inne nånstans men jag har kunnat bemästra den so far idag.

nu ska jag messa messias å höra om han vill med ut på en cigg. ville åkt å badat med personal men det gick visst inte...synd.

Monday, July 12, 2010

ray of light?

känner mig lurig, fast under kontrollerade former. är helt utslagen och orkar inte ens gå å be om min kvällsdos socker. jag mår helt klart på ett annat sätt efter ect:n...jag har bara inte kunnat avgöra om det är åt det positiva eller negativa hållet. jag tror att det är åt det positiva.

funderar på att samla de sista krafterna å gå ut å röka. imorrn vill jag ha några timmars permiss så jag kan åka å bada å så har jag bett sköterskan ta upp att jag vill sätta ut risperdalen, det borde nog gå bra för läkaren har sagt att det inte är meningen att jag ska äta såhär mkt meds.

ska nog sova nu. god natt.

självmord och dödshjälp


fy vad jag blir ledsen när jag läser om personer som begått självmord och deras efterlevande. den här mamman förlorade sin dotter genom självmord..det verkar så onödigt. tänk om de hade lagt in henne istället, då kanske det aldrig hade hänt. jag vet själv hur det känns att vilja ta livet av sig och då tänker man inte på hur det kommer kännas för anhöriga. man kanske till och med tror att det skulle vara bättre för dem om man försvann. det är som en sjukdom.

många tror att personer som gjort flera försök och pratar mkt om självmord bara är dramatiska och egentligen inte vill dö utan bara vill ha uppmärksamhet. jag hör ofta: "jamen hade hon/han verkligen velat ta livet av sig så hade hon/han varit död nu, det är bara snack". jag tror det är väldigt farligt att tänka så. man måste ta suicidala handlingar och hot på allvar, oavsett hur många ggr det hänt utan att personen dött. bättre att man lägger in någon på psyk i onödan än att folk dör i onödan.

dock tycker jag att man ska ha rätten att avsluta sitt liv om man vill, definitivt. man har ju inte direkt bett om att bli född. men det borde finnas mer uppbackning för självmordsnära personer och reella alternativa lösningar. efter att man provat alternativa lösningar och om dessa inte funkar så tycker jag att man borde kunna få dödshjälp. efter noga övervägande såklart. detta gäller inte minst äldre personer som vill kunna avsluta sina liv på ett värdigare sätt än att tyna bort på ett ålderdomshem.

feelin' fine

jag kanske inbillar mig men jag tycker mig ana att jag är glad. jag brukar översköljas av ångestvågor med jämna mellanrum hela dagarna men idag är det mer glädje-vågor tror jag. jag tänker också på vissa saker jag gjort, hur jag uppfört mig och ser det ur en annan synvinkel. jag behöver kanske inte vara så dramatisk jämt. hoppashoppas verkligen att det här blir vändningen.

jag ville ha permiss idag..vara lite med föräldrarna och bada med johan å billy. jag fick inte. detta skulle retat mig vanligtvis (det ska vara som jag vill)men jag tog det fint. jag förstår att det kan vara lite dumt att åka hem precis efter förta ect-behandlingen. jag måte ta det här på allvar nu. ta hand om mig. sköta medsen, inga illegala substanser osv.

nu röka.

nyladdad

nu har jag fått ect och känner mig som en nyladdad mobil. det hela var ganska märkligt. de rullade ner mig till operation och sedan frågade jag hur länge jag skulle vänta och får till svar att det redan är gjort. har alltså lite problem med minnet. men inte värre än att det är värt det om det får mig att må bättre.

värre minnesproblem har en vän här som jag delat rum och umgåtts ganska mkt med...hon var här för ect idag å har ingen aning vem jag är.

huvudvärken är enorm just nu. ska nog sova lite...

fan vad jag är inkonsekvent vid användningen av "å" och "och".

kom till mitt nöjesfält

jag ligger å läser lite om ect och narkosmedlet som används. en biverkning kan vara:

"Onormalt gott humör eller förlust av kontrollen över könsdriften under uppvakningen"

haha fan vad jobbigt. snyggot jobbar idag med, huga, tänk vilka pinsamma situationer man kan råka hamna i. jag har ju redan lite svårt att kontrollera könsdriften. jag ser framför mig hur jag ligger där nyuppvaknad, dregglande och tafsar på personalen.

nightmare before electrifying


fy fan vilken jävla natt, wäwä. jag vaknade vid 2 efter att ha drömt att jag fick tag på en av personalens skärp och själva den där grejen som man knäpper skärpet med hade en metallbricka och på den en bild på en gravsten med mitt namn på. jag vaknade och hade sömnparalys...

allt var sjukt kusligt inatt (tack å lov jobbade den allra finaste personalen). när jag väl somnade drömde jag något som jag vet att ngn annan drömt och berättat för mig om, eller i alla fall en variant av den. jag drömde att jag låg i sängen och hade sömnparalys men kunde se i ögonvrån att någon låg bredvid mig men vänd bortåt. jag var oerhört rädd för denna någon, den var en demon. så släppte paralysen och jag böjde mig över demonen för att se hur den såg ut. då såg jag att det var jag själv som låg där med helt uppspärrade ögon och hånflinade åt mig.

jag kunde inte sova mer sen. jag är orolig inför ect:n, men förmodligen helt i onödan. egentligen ska man helst inte röka innan pga sövningen men jag ska nog ta mig en morgoncigg ändå...många gör det och det som kan hända är bara att man hostar mer. eller nej fan jag vågar nog inte göra det ändå...gah. får be om ett nikotin-tuggummi ist.

frstn är det en sjuksyrra som utför ect:n...trodde det skulle vara läkare som gör det. men en narkosläkare kommer ju vara där plus lite annat löst folk.

Sunday, July 11, 2010

zzzz

nu börjar äntligen mina kvällsmeds verka ordentligt och den konstiga känslan jag hade innan har gått över...tror jag kommer kunna sova gott inatt även om jag är nervös.

de har satt en nål i min arm redan idag...oskönt att sova med. hoppas jag kan få sova hemma imorrn..eller iaf vara hemma en stund på kvällen så jag kan träffa johan å nosmesen.

god natt

man eller mus?

jag vet inte om jag är en monstruös ångvält eller en livrädd flicka. jag trodde inte att jag skulle vara ett dugg nervös inför ect:n. men det hände just en väldigt obehaglig sak; jag råkade somna till, fick sömnparalys och när jag vaknade tänkte jag att hej å hå har jag redan gjort ect:n och tappat minnet. denna möjlighet gjorde mig nästan paralyserad igen, av skräck. jag tänkte ännu mer på det och fick för mig att jag kanske gjorde en ect när jag var 28 och nu är jag 80, inlagd på demens-avdelning och minns ingenting av mitt liv. jag började pilla mig i ansiktet för att känna om jag hade rynkor. sen fick jag syn på datorn å kollade om det var söndag å 2010...japp.

jag misstänker att jag är en smula nervös.

nu har jag iaf fått mina kvällsmediciner tidigare minus bensot då. känner mig lugnare. jag vill gå ut å röka men det åskar å jag är lite rädd...haha men va fan jag ska ju ändå elektrifieras imorrn. nämen gud vad konstigt att det åskar, är det inte? psykosar jag ihop åskvädret? nej nu är verkligheten för märklig.

wild mood swings


jag orkar inte med mina humörsvängningar...ena stunden känner jag mig on top of the world och nästa ligger jag ihopkurad i fosterställning och skulle inte bli förvånad om någon misstog mig för en toalett. jeeez.

ge mig mellanlägen.

chock me

när fan blev det så illa att jag ligger här och ser fram emot att få elchocker? "ge den jävla skithjärnan vad den tål doktorn!" kommer jag ropa innan de söver ned mig.

jag har druckit way too much kaffe idag och först nu får jag veta att jag inte kommer få min xanor eller imovane ikväll i och med morgondagen. jösses, hur ska jag kunna sova då? gah.

fuckelifuckfuckfuck

summa summarum:

läkare hjärtar läkemedelsbolag

ge mig mer benso för fan!

nu ska vi se här. de flesta läkare vill inte skriva ut bensodiazepiner av den anledningen att man kan bli beroende. beroende kan man även bli av kaffe, cigaretter och alkohol. om man kollar på biverkningar då, så finns det en vanlig (fler än 1 patient av 100) biverkan på stesolid (en av de vanligaste bensodiazepinerna) och det är dåsighet. en enda vanlig biverkning. min läkare tycker att det är kritiskt att sätta ut benson på mig. varför undrar jag. jo för att den är beroende. ja men se till att jag alltid har hemma då.

jag ska nu lägga ihop en lista på de vanliga biverkningar som två av mina andra mediciner ger, efexor (som jag ätit i flera år) och risperdal. jag orkade inte gå igenom alla meds för det är sjukt mkt biverkningar. here it goes...

efexor: viktminskning, förhöjt kolesterol, muntorrhet, huvudvärk, onormala drömmar, sänkt libido, yrsel, ökad muskelspänning, sömnlöshet, nervositet, domningar och stickningar, dåsighet, darrningar, förvirring, känsla av att vara avskild från sig själv och verkligheten, dimsyn förhöjt blodtryck, blodvallningar, hjärtklappning, minskad aptit, förstoppning, kräkning, illamående, svettning, svårigheter att urinera, onormal ejakulation/orgasm (män), utebliven orgasm, erektil dysfunktion (impotens), oregelbunden menstruation såsom ökad blödning eller ökad oregelbunden blödning, svaghet, frossbrytningar.

risperdal
•Parkinsonism. Detta är en medicinsk term som innefattar många symptom. Varje enskilt symptom kan förekomma hos färre än 1 av 10 personer. Parkinsonism innefattar: ökad salivproduktion eller vattnig mun, muskuloskeletal stelhet, dregling, ryckighet när man böjer leder, långsamma, minskade eller försvagade kroppsrörelser, avsaknad av ansiktsuttryck, spända muskler, nackspändhet, muskelstelhet, gång med små, korta och snabba steg och avsaknad av normala pendlingsrörelser med armarna, ihållande blinkningar till följd av att man knackar på pannan (en onormal reflex).

•Huvudvärk, svårigheter att somna eller att fortsätta sova


•Dåsighet, trötthet, rastlöshet, svårigheter att sitta still, irritabilitet, ångest, sömnighet, yrsel, bristande uppmärksamhet, matthetskänsla, sömnstörning, tremor

•Kräkningar, diarré, förstoppning, illamående, ökad aptit, smärta eller obehag i buken, ont i halsen, muntorrhet

•Viktökning, höjning av kroppstemperaturen, aptitminskning

•Andningssvårigheter, lunginfektion (lunginflammation), influensa, luftvägsinfektion, dimsyn, nästäppa, näsblödning, hosta

•Urinvägsinfektion, sängvätning

•Muskelspasm, ofrivilliga rörelser i ansiktet, armar eller ben, ledvärk, ryggvärk, svullnad av armar och ben, smärta i armar och ben

•Hudutslag, hudrodnad

•Snabb hjärtrytm, bröstsmärta

•Förhöjd nivå av hormonet prolaktin i blodet
----------------------------------------------------------------

alltså är det bättre att jag har spasmer, får lunginfektion, blir gravt överviktig alt. anorektisk, får influensa, pissar ner sängen på natten, får ont i bröstet, slår mig själv i huvudet, dreglar mm än att jag blir beroende av en tablett vars enda vanliga biverkan är dåsighet

om det åtminstone vore så att de andra pillren hjälpte lika bra men de hjälper ju inte ett skit. förmodligen har de gjort min situation 100 ggr värre.

i'm so lonely i could cry


kom och hjälp mig! jag har så jävla tråkigt. man bara sitter här mitt i ensamheten och glor..ibland får någon ett utbrott och då höjer man på ögonbrynen lite, så mycket man nu kan när man äter medicin som tenderar att ta bort ansiktsuttryck.

jag funderar på att blondera mitt hår igen. såhär länge har jag aldrig gått med icke-blond kalufs. hm...var jag lyckligare som blond tro...?

rather be a serial killer than love carola


nu har jag varit ute och kedjerökt. träffade messias och konstnären...alla patienter (nåja, de flesta) bryr sig så mycket om varandra. trots att de själva lider helvetets alla kval så försöker de ändå trösta och vara uppmuntrande. det är fint.

jag är fortfarande lite nervös inför ect:n...det nya är att jag tänker att jag kanske kommer bli helt personlighetsförändrad. tänk om jag vaknar upp och är heelt galen a'la jeffrey dahmer. det vore oskönt. eller ännu värre; jag vaknar upp och har carola som största förebild.

religion

det här klippet från zeitgeist kan vara det bästa klippet ever om religion. kolla på det...särskilt om du är kristen. och har du inte sett zeitgeist så borde du göra det snarast.

2 patienter talar med varann:

-jag är så rädd att skatorna ska ta sig in till mig på natten och krypa in i mig. jag kanske har fullt med skator inom mig.

-haha, du är så uppfriskande schizofren


(notis för er som undrar: jag frågar alltid folk om jag får skriva vad de säger)

ångestdräpare



idag vaknade jag och mådde bra, tjoho! det brukar hålla i sig fram till 8 ungefär. det blev inga klardrömmar inatt tyvärr. just nu sitter jag och pratar med en medpatient som ska skrivas ut snart. hon har gjort en rolig lista över vilka meds hon vill ha utskrivet, som hon ska ge till läkaren. haha jag vet inte om det kommer lyckas med tanke på att läkaren är så anti benso.

fan vad attityderna mot benso har ändrats. när jag var 15 och kom till psyk första gången fick jag stesolid och xanor utskrivet med en gång, inga krusiduller. jag vet att jag skulle må bättre om de höjde benson och satte in stesolid. då behöver jag ingen annan medicin. hm...eller äre pillertrillaren inom mig som talar nu?

hur som helst är det löjligt och känns som ett hån om man ligger och förgås av ångest och de erbjuder lergigan. inget provocerar mig mer. de kunde lika gärna erbjuda en sockerbit.

Saturday, July 10, 2010

who let the chair out?


det står en stol ute i trappuppgången och av någon anledning skrämmer det mig mycket. vad fan gör den där? nåja, jag har varvat ner inför natten, rökt min sista cigg och lyssnat på den där fina låten en sista gång för idag (mina roomies är nog trötta på den). ångesten är ganska stabil. god natt.

crazy inc.



det är ett jävla liv här just nu. ibland blir det för uppenbart att man är på dårhuset. blir nästan lite nervig av alla dessa oberäkneliga människor. jag är iofs en själv antar jag. ska ta en 15 minuters promenad och förbereda mig inför min lucida dröm.

eh...hjälp?

jag var precis nere å inhandlade godis med päronen och plötsligt greps jag av total ångestfrihet. lustigt nog så framkallade detta enorm ångest, jag var tvungen att skratta lite.

nu ska jag ner å röka med messias.

messias lives in hispan


jag har skaffat mig en schizofren kompis. jag tycker det är så himla spännande att höra om alternativa uppfattningar av världen. han berättade om hur han ett tag trodde att han var messias och att det hade varit en fantastisk känsla. jag blev avundsjuk.

sthlm may be my cup of tea

jag funderar på att flytta till stockholm i höst. jag gillar stockholm och att åka tunnelbana (ja faktiskt, jag borde egentligen hata det). tänkte jag kunde läsa tekniska basåret där å sen läsa nåt av alla de kemiprogram som finns på universitetet. jag måste dock få tag i en lägenhet och det känns ungefär omöjligt. sen är det lite väl många mil från familjen. jäjä får väl se om jag får nån ordning på mitt arma psyke först.

nu går överfallslarmet igen. nån stackars sate som löper amok.

adrenaline


nån som vet var jag kan hitta folk som håller på med sånt här? jag skulle verkligen behöva kasta mig ut för ett berg.

give me all your candy (on seroquel)


timmarna hasar sig fram och min godis-abstinens håller på att ta livet av mig. jag måste ha ett salt k. jag har värsta hang-upen på dem..dock vet jag inte om de innehåller gelatin (och jag vill inte veta heller).

speedo var precis här å hälsade på...hon är jävligt rolig å säger saker som man typ sätter kaffet i halsen av. man kan inte äta eller dricka något när hon är igång. synd att hon inte är kvar men det finns en hel del andra roliga/snälla här...

jag har inte riktigt lika mkt mindrevärdeskomplex (ok det där ordet har jag tappat helt, tycker det låter jättekonstigt å börjar fundera på om det ens finns ett sådant, eller liknande, ord). jag tycker inte det är jättehemskt att gå ut på avdelningen och världen går väl inte under även om det skulle vara så att alla hatar mig. å går den under så är väl det också bra. nej, halt! inte in på negativa tankebanor. livet är fint, don't worry be happy osv.

jag tänkte ju sluta med alla meds men nu när jag ska ta ect så får jag vänta med det så att inte utsättningssymptomen förstör behandlingen. det var en annan nu som pratade om ect och att jag verkligen inte borde göra det för jag kanske glömmer bort mina vänner, flera år av mitt liv osv. det gör mig lite nervös att höra om sånt. men är jag rätt informerad så är det vanligaste att man bara får lättare problem med minnet. de som har glömt typ sin familj har ofta fått väldigt många behandlingar, vi snackar hundratals.

det jag egentligen oroar mig mest för är att en känsla av att ha blivit våldtagen ska infinna sig efteråt, trots att jag vill göra detta och är helt införstådd med hur processen går till och vilka risker som finns. det kommer kanske vara en märklig känsla att de framkallat kramper i mig när jag legat där nedsövd och helt obeväpnad. en väldigt utlämnande (osäker på det ordet med, gah) känsla.

give me happy (or depp)


for a minute there tyckte jag mig känna något i stil med lycka men jag misstog mig. det var bara frustration eller nåt. haha jag ligger verkligen och registrerar varje tanke och känsla jag får, väntar på lyckan. förgäves naturligtvis.

jag ser fram emot kvällen då jag ska försöka gå in i sömnen medvetet. då kan jag flyga hela natten och vara lycklig. flyga tillsammans med johnny depp.

hot outside, permafrost inside

det är 31 grader ute och här sitter jag som en idiot. fan, de kunde haft pool iaf (kanske inte en bra kombo med självmordsnära patienter i och för sig). jag sitter å hinkar i mig kaffe å pratar med min ena roomie...hon är väldigt trevlig å hetlevrad. det är bra att försöka socialisera så mkt som möjligt å inte bara ligga å deppa på sängen.

väntar på mami å papi...de ska komma hit å kramas samt lämna cigg å sallad.

under vädret

high life på hispan idag...överfallslarm stup i kvarten, självmordsförsök, nån form av schizofren break dance vid rökkuren.

de flesta som har fått ect här är jättenöjda..har pratat med 2 tjejer som efter ect mådde bättre än de nånsin gjort. jag hoppas som fan på detta nu. men en smula nervös att jag permanent ska tappa minnet är jag. men vad spelar det för roll egentligen om jag kan må bra. mina enda lyckliga minnen är från barndomen...sen kan jag lika gärna glömma allt som hänt efter 15-årsåldern typ. förutom tiden med johan, billy å kiitos.

jag känner mig så tillplattad, hånad, mindre värd. det är jobbiga känslor...ibland ersätts de av hat mot omgivningen istället och utagerande beteende. det är nästan bättre.

i torsdags drack jag ju lite folla med clever boy...sen när han drog hem så fick jag för mig att jag skulle ner på stan (va fan fick jag för mig det för med alla dessa jävla piller kombinerat med alkohol, fan). jag minns att jag träffade en gammal vän på ett uteställe sen är det helt svart. inga små minnesglimtar, bara helt totalt mörker. jag har verkligen ingen som helst aning vad jag gjort. nästa minne är att jag är vid en skola nära sjukhuset, ensam. inte ledsen, inte glad, bara väldigt neutral. jag vandrade runt, runt, klockan var 5 på morgonen och det var väldigt kusligt.

nu kommer maten.

lucid dreams


jag går runt och gör verklighetskollar hela tiden (till exempel läsa en text, lägga undan den och sedan läsa den igen. drömmer man har texten förmodligen ändrats, kolla sig själv i spegeln, räkna sina fingrar osv). det kanske är lite dumt att göra det när man är på psyk haha. men det verkar så himla spännande detta. om jag kan ta kontroll över mina drömmar skulle jag kunna ha flygdrömmar varje natt.

flygdrömmar är lika härliga som sömnparalyser är vidriga.

creepy nights with sleep paralysis


har haft sömnparalyser inatt, värre än vanligt. jag försöker skrika på hjälp, försöker röra min hand, försöker ropa hjälp igen, provar röra lillfingret..men det går inte. jag är helt paralyserad. det är helt obeskrivligt otäckt...man måste uppleva det själv för att förstå.

jag ska börja gå in för att klardrömma (man är medveten om att man drömmer när man drömmer), det händer mig ibland men tydligen finns det tekniker för att utveckla sin förmåga till att klardrömma..t ex med hjälp av reality checks och att skriva ned sina drömmar och försöka hitta teman (har jag delvis redan gjort; bli skjuten i huvudet och hästar)

Friday, July 9, 2010

waiting around to die

underbara människa.

jag ligger på min säng och känner mig ensam. saknar johan å nosmesen. är rädd att jag håller på att utveckla paranoid schizofreni eller nåt. jag ska ha vårdplanering nästa vecka...det oroar mig lite. massa folk från kommunen å sånt. jag kommer ju actually behöva prata och berätta vad jag behöver hjälp med.

"i got me a friend at last
he don't drink or steal or cheat or lie
his name is codein he's the nicest thing i've seen
together we gonna wait around to die"

psyk-macka

nu sitter jag å äter kvälle...går omkring med datorn å låten överallt som mentalt stöd. ångesten har lagt sig lite grann i alla fall. nu röka.


katt, katt, katt, katt. vilket märkligt ord.

ingenting

tack vare den här underbara bloggen har jag hittat mitt nya hang up. jag har kollat den här videon snart 100 ggr nu och låten har gått på repeat hela dagen. den är helt underbar och beroendeframkallande.

och lite kuslig.

bakom ögonen ligger själen som ett mörker

jag blev kvar på psyk...kanske lika bra för jag mår sämre idag än jag gjort på mkt länge. jag bad att få stesolid insatt...xanoren hjälper inte ett skit längre. men jag fick inte. det är väl iofs en ganska bra sak att han inte sätter in massa benso men just nu vill jag bara bli flöddrad å försvinna bort. han säger att jag är envis och att jag vill att folk ska dansa efter min pipa. det har han rätt i. han var ganska vettig idag...jag tror jag börjar förstå honom.

nu är det i alla fall bestämt att jag ska genomgå ect-behandling med start på måndag. jag är hoppfull, många blir bra av det. lite ström är kanske just vad min hjärna behöver.

jag har fått för mig att jag träffade mig själv från en annan tid igår...det är fruktansvärt kusligt å jag kan inte skaka av mig denna märkliga känsla. allt är oerhört kusligt idag..jag är jätterädd för personalen och för de andra patienterna. de tittar på mig och känner äckel.

jag berättade om herr angst för läkaren idag...det var inte bra för nu är han ännu starkare.

...urblekt

jag kollar på klockan och väntar på att åka upp till psyk...och på att tiden ska ta slut. jag orkar inte mer...jag är helt slut, färdig, förbrukad. jag vill bara upphöra att existera. jag är redan död inuti. jag föddes död. är bara ruttet kött.

kärlek





hopplös

jag har gråtit hela natten för jag är så himla ensam och hopplös. snart ska jag upp till psyk. jag samlar ihop mig allt jag kan så han inte ska få för sig att inte skriva ut mig. jag vill dö men jag är för feg.

Thursday, July 8, 2010

hej å hå

nu sitter jag å dricker lite folla med clever boy...det är roligt att träffa psykpolare utanför hispan.

scar girl


nu när jag är ute i verkligheten igen börjar jag så smått känna mig skamsen över min kropp. inte av det faktum att jag är knubbig utan alla dessa ärr. på psyk är det ingen som kollar särskilt mkt på min arm men utanför så stirrar verkligen folk. det spelar ingen roll om jag bantar, fixar brösten å röven å hej å hå för folk kommer ändå se mina tragiska ärr och tro att jag är galen. det är jag förvisso.

(bilden föreställer någon annan stackares arm)

medicinera bort mig - fail

okej. nu har jag bestämt mig. jag ska sluta med alla mina mediciner utom imovane (till en början i alla fall). jag funderar på att sluta cold turkey, för att se vad som händer. eller kanske sluta ta risperdal, seroquel, efexor, mirtazapin, propavan, buspiron och lergigan men ha kvar xanoren och imovanen en tid...tills utsättningssymptomen lagt sig. eller så får jag hålla på å mecka med att långsamt sänka dem.

just nu känner jag såhär i alla fall, men jag är en smula ambivalent så jag kanske ångrar mig helt å ber läkaren sätta in ännu mer. medicinera bort mig helt, helt, helt. men det är det jag undermedvetet har hoppats på nu ett tag och det har inte hjälpt. alla positiva känslor är bortmedicinerade men den mörka deppigheten, herr angst och självmordstankarna är kvar.

jag saknar livet faktiskt.

gör mig hel tack


mina föräldrar har precis varit här med mat o lämnat alva här en sväng. det gör ont i mig att se hur oroliga de är, så jag håller mig vid liv. jag ringde psyk innan och sa att jag bryter ihop om jag måste gå dit imorrn å träffa läkaren. jag skulle ringa på förmiddagen så kanske det räcker att jag pratar med läkaren på tele o mina föräldrar får hämta medsen.

jag kanske ska ta min apatiska kropp å bege mig till alideberg å simma med johan. det skulle förmodligen vara bra för mig men just nu känns det inte som att jag kan göra ngt annat än att ligga här å stirra.

jag skulle vilja bli kär men med medicinerna är det helt omöjligt..ja plus att jag skulle bli olyckligt kär eftersom ingen kan känna mig å samtidigt vara kär i mig.

buhuuu, BUHUUUU

neggo

det där med att må okej varade ungefär 10 min. jävla skithjärna. jag läser förtvivlat självhjälpsböcker och skrockar åt enfalden. jag ska samla ihop alla mina krafter och ta den där duschen. jag luktar konstigt också.

no more drowning in pills

jag har upptäckt att jag gör små stavfel här å där. det irriterar mig men jag väljer att skylla på medicinerna. jag har börjat sänka seroquelen och nästa tablett som ska bort är den vidriga risperdalen. den enda medicinen jag vill ha kvar, och helst höja, är xanoren men det är nog ingen ide (inte sånt som björnar ägnar sig åt, jag har bara glömt bort hur man gör den där plutten) att jag försöker övertala läkaren.

jag mår bättre idag...i alla fall såpass att jag ska ta en dusch. men ensamheten är vidrig...den där ensamheten som inte går att bota med umgänge.

Wednesday, July 7, 2010

numb and hollow with sorrow

vilka gulliga kommentarer jag fått idag, det behövdes:) jag körde med extra xanor, pizza och bullar. har grinat nästan hela dagen men nu är det något bättre...dock känner jag mig som en daggmask. jag snöade in på en sida om mediciner, worstpills.org. jag blir mer och mer övertygad om att jag måste sluta med alla dessa piller...det är mkt möjligt att dt är de som får mig att må så dåligt. speciellt seroquelen.

nu blir det sömn, förhoppningsvis.

en skada redan skedd...

jag var med om något mycket obehagligt igår. jag knackade på hos min granne för att höra om han hade en cigg å låna mig. till min stora fasa öppnar då 2 tjejer som jobbar på avdelning 2 som jag låg på innan...martina heter den ena tror jag...har aldrig gillat henne eftersom hon verkar totalt oempatisk och slightly efterbliven. hur som helst så fick jag världens fetaste utskällning för att jag knackat på där; "passa dig säger jag! passa dig för fan för att knacka på här igen, håll dig undan" jag trodde nästan jag hade gått in i en rejäl psykos. jag har inte gjort henne nånting så jag förstår inte varför hon hyser sådant aggro mot mig. är det okej att bete sig hur som helst mot någon som har psykiska problem kanske...jaja, jag bara gick utan att säga något.

jag har blivit så sjukt förnedrad senaste tiden. jag känner mig helt värdelös..helt jävla värdelös. jag blir upprepade ggr våldtagen både mentalt och fysiskt. jag vet inte vad jag ska göra nu...ta några extra xanor? åka hem till mami å papi? kolla naturfilmer? ta livet av mig? ta lsd? äta bullar?

jag vill i alla fallaldrigtillbaka till psyk igen. jag tänker nog inte ens åka dit på fredag o ha samtal med läkaren...det är nog verkligen så att de flesta som jobbar på psyk ogillar mig. det känns väldigt obehagligt. jävligt obehagligt. vet inte om jag börjar få smått paranoida tankar för jag känner att jag inte ens vågar gå ut på balkongen å röka..nån kan se mig. nån kan se mig och tänka "va fan hoppar hon inte för istället för att skräpa ner sverige med sin fula nuna"

Tuesday, July 6, 2010

going home

nu har jag precis pratat med läkaren...eller pratat och pratat. han har pratat och jag har lyssnat. han är totalt ointresserad av vad jag har att säga. han frågade hur jag mådde och innan jag hann svara sa han "jaja, jag ser ju att du mår bra". okej sa jag. mitt problem, sa han, var att jag litar för lätt på folk (helt omotiverat) jag förstod ingenting. du klarar dig sa han. du mår bra. du får åka hem med pappa. permission till fredag, sen utskriven.

mina föräldrar är skitoroliga och läkaren lämpar över ansvaret på dem, det känns inte särskilt bra. de på psyk vet mycket väl om att jag har mkt självskadetankar. fick ju inte ens ha tändare senast igår i och med risken att jag kanske tänder eld på mig själv. och efter incidenten i torsdags så ville en annan läkare sätta lpt eftersom han bedömde mig farlig för mig själv. jag hänger inte med...jag får ju inte vara delaktig i min "behandling" överhuvudtaget.

han frågade inte ens hur det var med självskadetankarna...förmodligen därför att han vet att han begår tjänstefel om han skickar hem någon som är självmordsbenägen/självskadebenägen.

jag frågade personalen om det var sjukt mycket tryck på avdelningen med överinläggningar och sånt. det var det....quelle suprise

nu skickar de alltså hem mig med 32 seroquel, 3 risperdal, 9 xanor, 6 buspiron, 3 zopiklon, 6 mirtazapin, 3 efexor, 3 propavan, 10 lergigan, 3 propavan...detta ska jag ha tills fredag förmiddag. sen har jag tydligen fått nån ny insatt vid behov...fluxal heter den...aldrig provat. men nu snackar vi 10 mediciner i min medicinlista. jag tog upp det med sjuksyrran att jag vill ha bort seoquel, risperdal och mirtazapin...men hon sa att det inte kan vara aktuellt nu när xanoren trappas ned också..senare kanske vi kommer kunna ta bort andra också. men än så länge ska jag fortsätta äta allihop.

fan ska jag ha såhär mkt meds så kunde man väl åtminstone få botanisera lite i medicinrummet och själv välja vilka man vill ha: xanor, temesta, stesolid, ritalin, flunitrazepin, iktrovil-injektioner och så toppa med lite morfin. då jävlar skulle den lille irakiern få sig en match. jag skulle rita av hans fru utan slöja och hänga upp i korridoren....aaah drömmar.

skovulkan in the sauna


jag försöker att inte störa mig på personalen (och de flesta har inga egenskaper att störa sig på, tvärtom) men ibland brister det. igår gick jag och bad om mina ordinarie flingor med socker och såhär lät samtalet:

- jag vill ha med mig sockret också..
- nej det får du inte! men du kan få ta lite grann här när jag ser på
- ööh, okej
- men du får bara ta lite nu på kvällen, socker är uppiggande
- jag somnar ändå...jag äter alltid mycket socker på kvällen
- ja det kan du göra när du är hemma, men här, här måste vi faktiskt ha restriktioner!

sen stod hon som en hök och kollade när jag hällde upp. jiiz, man känner sig som en femåring. jag förstår att det måste finnas vissa restriktioner, som att man inte får dricka alkohol eller springa ut å röka på natten men att äta socker eller inte känns som ngt man faktiskt kan ansvara över själv. och det är ju ingen som säger nåt när man slafsar i sig 1 kg smågodis på kvällen. det hade isf varit bättre om hon sagt att nu får du nog tänka på figuren lite, du börjar se ut som en mullig kines. det var kanske det hon tänkte.

vaknade angstad och känner att jag kanske skulle ta mig härifrån idag. jag är hyfsat normal nu och ångesten är väl en börda jag får lov att släpa runt på genom hela livet...möjligen stanna på lite medicinkorrigering bara. får se om jag får läkarsamtal idag..det brukar vara lite svårt. läkarna åtnjuter sådan respekt bland övrig personal. när läkarna kommer gående i korridoren tycker jag mig ana en nästintill andaktsfull tystnad hos en del. de är fucking rockstars. jag mår lite illa av det.

Monday, July 5, 2010

enough

nu är jag färdig med detta. ska höra med läkaren imorrn om jag kan åka hem, om jag får läkarsamtal. jag känner mig mycket hatad och jag är oerhört misstänksam..med all rätt misstänker jag.

nu ska jag ta lite imovane<3 å sova, god jävla natt

deppiga atomer


det är för mkt rapid mood swings för att jag ska orka med mig själv. försöker bara sova bort timmarna och ligger och tänker på att det är konstigt med fast materia. varför faller vi inte isär..? vi består ju av pytte-partiklar...vad är det för krafter som håller ihop dem? varför failar aldrig systemet? varför i helvete kan vi inte gå genom väggar? vet ni hur sjukt mkt tomrum det är i en atom? inte jag heller, haha, men jag har för mig att atomkärnan är som en apelsin på en fotbollsplan å elektronerna flyger runt som små ärtor borta vid målen, resten är tomrum. är det så då att vi mest består av tomrum? det måste väl vara så? eller? jag tror jag ska sluta tänka på detta nu innan jag med våld försöker ta mig igenom väggen här.

speedo är här å hälsar på men jag är för deppig för att hinna med i hennes tempo. men kul å träffa henne ändå. det är tråkigt att vara här länge och se folk komma å gå å så sitter man kvar här som en jävla mes.

a chubby chinese


jag är ihålig och ledsen. känner inte igen mig i spegeln...inte alls. jag liknar en mullig kines.

de flesta patienter som är här nu har depression och det märks verkligen. det är helt tyst...alla äter under största möjliga tystnad, inte så mycket som ett harkel hör man. de stökiga får äta på sina rum...det är fan nästan bättre när det är high life här. när alla bara sitter å stirrar tomt framför sig så blir man ganska av.

de har tagit min tändare igen...känner mig skitdum.

tillvaron


jag har så långtråkigt att jag sitter å pillar med paint...åhåjaja. jag drack förmodligen för mkt red bull för nu är jag ännu skakigare än vanligt plus att mina käkar är helt psycho. jag tror fan det rycker i ansiktet också.

buhuuuu


dagen släpar sig fram...jag har suttit ute å rökt med en kvinna som talade med sig själv. jag försökte prata med henne men möttes av ett argt sschh. hon var mitt uppe i ett relativt livligt samtal med sig själv. clever boy å galna tv-tjejen är tillbaka och en annan tjej som jag gillar. bra det.

mamma kommer snart hit...vi ska åka till kiosken å köpa cigg samt 4 red bull. det kanske kan liva upp mig lite.

hej apati

har legat å stirrat hela morgonen, inte ens orkat be om mediciner (alltså är det illa). jag vågar knappt visa mig på avdelningen, alla kollar konstigt på mig. jag är fet, ful och hopplös och vill inte skräpa ned avdelningen med min bistra uppsyn. inget är tråkigare och gnälligare än en deprimerad person, jag vet. jag har iaf bett om att de ska ta bort seroquel, risperdal och remeron. jag misstänker att medicinerna gör mitt tillstånd värre.

angstad morgon

jag brukar vara glad de första timmarna på dagen men idag vaknade jag med käftsmällen...fan. jag tror jag kommer ligga på mitt rum hela dagen, lika tom som en gråsten. ska botanisera lite i fass å se om det finns alternativ till de medsen jag går upp i vikt av.

Sunday, July 4, 2010

give me some sugar


medicinens slöja har lagt sig över mig så jag är i alla fall lite avtrubbad nu. för tillfället ligger jag å kämpar som fan mot lusten att gå å be om de där flingorna å sockret. gah! jag vill äta flera kg socker, snorta det, injicera det, gå loss helt ohämmat och brutalt.

detta kommer sluta med att jag sitter och äter socker med sked samt gråter okontrollerat.

ångestrapportering för intresserade

okej, nu har jag angstat ner med lite kent. men det är fortfarande för jävligt inuti...jag kan inte prata med någon i personalen när jag mår såhär för så fort jag öppnar käften går jag sönder. det brister och jag skäms ihjäl över mig själv.

nu är det 4 minuter kvar till nästa medicindelning. jäj. mitt liv!

kärleksvarmt våld
underbart

life is just too ugly for me

hela livet bara ramlar över mig, i all sin fulhet och grymhet. det var inte alls såhär jag hade tänkt mig att leva...verkligen inte. livet våldtar mig varje sekund. har haft fina panikattacken här och kunde inte ens hålla min lilla medicinburk för jag skakar som en parkinson-galning. det kommer över mig nu, hur jag slarvat bort mitt liv. ska jag fortsätta falla eller ska jag greppa tag i något och försöka hasa mig upp igen..? går det ens?

folk från barndomen har karriär, barn, hus och ett liiiv. jag är fast i tonåren och vägrar växa upp...det gör för ont.

impulsen just nu är att skriva ut mig imorgon, sluta med varenda jävla medicin och ta upp studierna i höst igen. glömma allt vad psykvården heter. min psykolog har dock varnat mig för att försöka leva upp till idealet när jag inte ens är kapabel till att ta mig upp på morgonen och borsta tänderna. hah! andra är mitt uppe i livet och karriären och jag kan knappt bajsa utan personal. vilket jävla skämt. jag tror jag går å hänger mig nu.

can you hear me?!

avdelningen känns läskig idag...speedo har blivit utskriven, min fd roomie (galningen) går på elchocker och har blivit, om möjligt, ännu konstigare..hon har rumsarrest, den galna tv-tjejen har blivit utskriven, clever boy har permiss. just nu sitter jag mest bara och inväntar kvällsmedsen. när man varit borta härifrån ett tag så inser man hur jävla verklighetsfrånvänd tillvaron här är. det är liksom inte normalt att någon smyger upp bakom dig med en sked i högsta hugg när du i godan ro avnjuter ditt eftertmiddagskaffe och frågar om ens ansikte vill ha teskedsstryk. sen hör man ett sschh och ett viskande med bebisröst "nu ska jag bara vara lugn och ta min stesolid"

jag är kluven. en sida av mig vill skriva ut mig imorgon och en annan är rädd och vill vara kvar här tills ångesten försvinner. men hujedamig, ångesten kommer väl aldrig försvinna? jag kanske ska vara kvar under nedtrappningen av medicinen dock.

åh instabiliteten!

feta ångesten

det verkar helt dött här idag...uhu känner du ångesten? nu kommer maten..jag ska inte äta, bara dricka kaffe.

äta socker med kafka


"vad skönt att du är hemma" är kanske inte orden man vill höra när man sätter sin fot på psyk. men faktum är att det känns lite som hemma här nu. alltså är det snart dags för utskrivning kan jag tycka. permissionen gick över förväntan så om det fortsätter såhär så kanske det bara är nån vecka kvar tills jag klarar mig on my own.

nästa projekt blir att banta...ni vet hur man kan se på folk att de går på mediciner. det blir en speciell slags fetma...gärna samlad kring buken och i ansiktet. min spegelbild skriker seroquel och risperdal. det gör ju en inte gladare precis. fast egentligen är det mitt minsta problem. jag skiter väl i hur min köttklump är formad. bara jag inte får diabetes eller nåt. men jag ska i alla fall försöka sluta äta flingor och youghurt med 3 dl socker varje natt (jag tar så mkt att youghurten blir som en stor klump med kakdeg typ).

nu ska jag gå ut å spana in patientklientelet...kan ju ha kommit nån ny rolig. typ franz kafka...jag drömde att han var inlagd här för att "förvandlingen" blivit utnämnd till den mest självhatiska boken genom tiderna. fan det hade varit fint.

tillbaka till hispan

nu var det slut på det lilla roliga...om nån timme kommer mamma å pappa å kör upp mig till sjukhuset igen. det känns lite motigt, jag är så trött på att ha ångest å må dåligt. jag vill bara kunna leva. jag kräver inte ens lycka, bara förmåga att stå ut. fy fan vad meningslöst allt är.

Saturday, July 3, 2010

hej å hå



det här är lilla johan när han var ung å oskuldsfull:) jag väntar på att han ska pudra färdigt sin nos så vi kan dra. på tal om nosar så är det verkligen terapi att nypa lite i billy boys nos.

vind i segeln...?

vi har visst inte kommit iväg än. en nackdel med att vara med någon som känner en väldigt väl är att man inte kan luras å säga att det är luuuugnt om jag dricker lite mer vin. men det är bra för jag blir så jävla angstad dagen efter om jag dricker.

jag har blivit medicinfet. detta faktum gör mig oerhört deppig.

think - it's not illegal yet

permissen flyter på...

det har gått mycket bra att ha permiss. jag är hos världens bästa ex johan å har legat å glott family guy å south park hela dagen...känns jätteskönt att vara borta från psyk, men jag saknar speedo lite:( dock är det skönt att vara med johan, han är en av få som känner mig på riktigt.

nu ska vi ta ett glas vin å ge oss ner på stan å träffa lite folk.

jo just det ja, jag har inte tagit en enda xanor idag å ändå mår jag bra:)gött. puss

Friday, July 2, 2010

blank page

jag brukar bli kär hur lätt som helst...vem som helst bara jag slipper ensamheten ungefär. men nu är den sidan av mig helt avstängd. jag vet att jag önskat att det ska stängas av när jag varit olyckligt kär men nu ligger jag här och lyssnar på kent samt gråter över att jag inte har någon att gråta över.

men jag tror avstängd är bra. ja det är det nog. jag är ur funktion.

do i dare?

jag har lite smått paniska känslor. väggarna kryper allt närmre och sommaren med kents nya svischar förbi utanför. jag har pratat med mina föräldrar om att eventuellt ta permission tills imorgon å vara hos johan. han är trygg å stabil å triggar inte igång psykpajasen inom mig. å då får jag ju träffa min älskade nosmes också.

men jag får väl se...känslorna går upp å ner i rasande fart. det enda som är stabilt är att jag är lite rädd för mig själv.

no more mrs dice?

mina terapeuter och personalen känner till mitt tärningsspelande och de tycker att det är mycket vanskligt att jag håller på att spela med mitt liv. jag funderar på att sluta med det. jag har alltid genomfört det som den sagt men i tisdags gav jag det 1 chans på 24 att dö och jag misslyckades med det uppdraget. alltså är den inte så allsmäktig som jag trodde. äh. jag hör ju själv hur det låter detta. jag kanske kan spela om mindre viktiga saker. fast jag gillar att göra det jag gör till 100%, hardcore.

nu ska jag ta min nedtrappade dos xanor, dricka kaffe och kramas med speedo.

över och ut

i miss you times 2000

det dunkar i mitt huvud och jag saknar psycho boy. han är som en ledsen liten krok. jag vill bara fixa honom och nu är han ute vind för våg. han lovade på hedersord att inte skada sig eller ta livet av sig utan att ringa mig först. men jag vet hur det är med det där att lova...

det är ganska nervöst att ha suicidala vänner.

lösryckta meningar

nu har jag legat ute och solat med halva psykgänget och fått förklarat för mig att lakrits heter just lakrits för att den första negern som de vita såg hette la chris..kan varit en psykotisk person som berättade det.

annars är det väl ganska okej..pappa å syster var här nyss och lämnade pengar å cigg. jag har inte behövt lämna urinprov varken idag eller igår...skönt att slippa. jag tar ju ändå ingenting. sist var jag tvungen att pissa framför sveriges snyggaste kille, jobbigt värre.

jag får nästan samtliga mediciner på kvällen så varje natt innan jag somnar har jag ingen jävla aning om var jag är samt säger en massa konstiga saker till min roomie.

nu ska jag ta en jordgubbe och rita miserabla gubbar.

en plats på hispan


jag får bara ta permission om jag är med mina föräldrar hela tiden...känner mig omyndig och stannar nog här istället. det är vackert väder och jag får bara gå ut 15 minuter. jag får väl springa upp å visa mig hela tiden. har inte tänkt göra något dumt ändå.

har precis suttit ute med speedo (som för övrigt gav mig en fin klänning) och schizo boy. jag gråter inuti men speedos stört galna energi gör att det går att bita ihop. jag har aldrig mött en mer ohämmad eller galen person. hon tycker att allt är roligt. tillåme varenda tv-reklam asgarvar hon åt så hon gråter. man tror att hon rökt på å fått skrattnojja:) vi pratade om det där med att hantera saker på olika sätt...vi känner kanske ungefär samma sak inombords men vi hanterar det på helt olika sätt. hennes sätt verkar roligare.

kent har ju släppt nytt och jag är såklart helt såld. jag förstår inte hur man kan göra så fantastisk musik.

tomma dagar i meningslösheten


jag vaknar vid 6 varje morgon och är lyckligare än någonsin, sen blir klockan halv 8 och då faller jag ned i avgrunden. känner mig redan död...det är bara min äckliga feghet mellan mig och friheten.

idag ska xanoren börja trappas ut. jag känner inte av att jag tar dem men jag känner definitivt av när jag inte tar dem, är livrädd. jag har inga ord för hur jag känner just nu. det hänger tunga ångestmoln över mig. jag försöker tvinga mig att vara glad...i n t a l a mig att allt är bra och att hela den här psykgrejen bara är löjlig och onödig drama. snälla någon gör mig lättsam.

jag kanske ska sluta ta alla mediciner cold turkey. det blir möjligtvis någon vecka i helvetet men sen kanske allt blir bra.

rädda mig
rädda mig
rädda mig
rädda mig

Thursday, July 1, 2010

skarpa lägen

fy fan vilket liv det är på avdelningen nu. det kastas koppar, skriks könsord och spottas mat. vi normala galningar håller oss för oss själva. speedo hade bakat bullar hemma så jag har tryckt i mig 9 st nu. seroquel, risperdal å mirtazepinet gör mig vrålhungrig...plussat 5 kg eller nåt.

nu ska jag somna till kent och imorgon ska jag fan vara glad hela dagen.

godnatt.

crap your pants

nu är jag trött på detta. jag tänker åka på permiss imorrn å bara ligga hemma å mysa med hundarna samt sträcklyssna på kent.

en del personal är så himla osäkra och det blir lite obekvämt å krystat ibland. nu kommer middagen och dagens sista kaffe. ursäkta mina tråkiga inlägg.

kryp på psyk

nu sitter jag med clever boy å speedo i oasen och diskuterar alg-börje. jag vill hångla eller röka brass. men jag får nöja mig med xanor och cigg.

"men du vet han som ser ut som en blandning mellan uddevalla och ett höganäskrus"

att kolla tv på psyk

fy fan vad det är jobbigt att försöka titta på tv när någon sitter och säger "jag ska fan mörda och sprätta upp den där jävla fittan" om allt och alla.

uddA

nu har jag varit här på dårhuset i en månad medan hela sommaren susar förbi utanför. jag tror inte jag kommer vara kvar så länge till...jag behöver komma ut och försöka mig på att leva mitt liv annorlunda. ångesten hänger över mig nu. fan jag blir så trött på detta eviga gnällandet.

clever boy ritade en fin teckning till mig. det finns många vackra och omtänksamma människor här...och många trasiga. kim har hälsat på mig också å gett mig fina blommor. det är skönt att prata med henne för hon vet hur jag känner.

nu ska jag gå å be om nåt mot ensamheten.

psyket vaknar långsamt

ännu en dag på dårhuset då ja. jag vaknade relativt ångestfri idag och har suttit å tecknat hela morgonen samt tagit en promme med min kontaktperson. det är en schizofren kille som är ute efter mig. han har fått för sig att han ska "hjälpa mig" och tror att han kan bestämma över mig. jag blir skitnojjig och vågar knappt dissa hans konversationsförsök av rädsla för att han ska skjuta mig i huvudet eller nåt.

jag drömde för övrigt att jag blev skjuten av en panda inatt.

jag har asont i mina handleder efter polisens hårdhänta tag och ont i min icke-existerande själ också för den delen. jag känner mig otroligt förnedrad och får väl bara hoppas att min tröga köttklump innanför skallbenet ska fatta vinken. vissa dricker för att det är gott, andra för att bli fulla och jag dricker för att våga ta livet av mig.

men fall apart and start again då.

nu kommer bokvagnen om en kvart...veckans höjdpunkt jäjä.