Friday, December 30, 2011

sura dagar


tystnaden beror på att jag har mått som ett jävla rövhål och inte orkat med bloggen..eller något annat heller för den delen. jag lipade hela gårdagen, grät över vad jag gjort mot mig själv, över att jag så länge känt mig så värdelös och föraktat den jag är så mycket att jag kastade ner min kropp från femte våningen.

det har legat en tjock dimma över det där men nu har jag varit inlåst och inte fått några iktorivil, samt inte fått tag på piller utifrån på länge, så den där dimman har obönhörligen och smärtsamt skingrats. jag känner mig ungefär som fem år. hur som helst så behövde jag nog en dag helt tillägnad självömkan, desperation och tårar.

nåväl, life goes forward och idag mår jag såpass bra att jag ska duscha (ja, det är en jävla issue för mig, det där med att duscha) och rulla ett varv runt tullen. i eftermiddag ska jag tillbaka till psyk, men bara för att hämta lite grejer och ha ett utskrivningssamtal, ty från och med idag är jag en fri kvinna (om inte läkaren får för sig nåt). det är helt fantastiskt bara det att kunna rulla ut å ta en cigg när jag vill.

Wednesday, December 28, 2011

nu sitter jag och umgås med psykgänget, eller ja, de umgås, jag sitter vid datorn å surar.

idag ska jag förmodligen ha permission, dock vet jag inte om jag vågar det...är lite rädd för mina wild mood swings men johan kunde nog komma å hälsa på, det är bra. någon undrade vem johan jag snackar om; det är det gamle exet från längesen och vi är inte ihop igen, han är bara min vän, min bästaste vän.
det är fint att han finns där för mig, hela tiden. fint och lite sorgligt...sorgligt för att vi var så mycket mer än vänner förr och för att jag saknar den tiden så. fina johan. han är ju billys pappa med=)

Tuesday, December 27, 2011

samtal på psyk

- vad ska du göra sen då?

- jag planerar att börja gå på heroin.

fika med psykgänget

på något sätt är det roligare att fika om man fikar med gänget på psyk. någon är full på handsprit och nån annan känner timbaland och har gjort skor med honom samt vet allt om coca cola company och då menar jag a l l t, det händer tydligen konstiga grejer med vd:n där. hon har inside information om allt från posten till mtv.

jag känner för att kramas. det var längesen jag gjorde kände för det, kanhända är det ett tecken på att jag håller på att bli galen. kramas är ju för mesar.

who am i to be happy?


jag blir inte utskriven idag. istället ska jag få permission en natt imorgon för att känna på hur det är att vara hemma själv, idag mådde jag för dåligt för att åka hem men det är bättre nu.

shit vad det svänger för mig...jag hinner inte med alls. ena stunden ser livet ut att kunna bli riktigt bra, en sekund senare kollar jag upp var jag kan köpa vapen att blåsa skallen av mig med, typ. men det börjar gå åt rätt håll, jag är mer på den positiva sidan plus att jag vill fortsätta för andras skull.

jag har varit hos terapeuten idag. vi pratade om min barndom och hans schäslong, jag tänker nog lägga mig i den nästa gång. då blir det riktig freud-stuga.

Monday, December 26, 2011

wasted?

dagarna går och jag finns fortfarande till. en del av mig avskyr det och vill fullborda det som påbörjats. EN del av mig känner så. en annan del av mig vill vara kvar i livet och uppleva saker, vill ta mig förbi hindret min ryggmärgsskada utgör och bli...hel på nåt sätt.

jag var inte lycklig innan jag hoppade heller...ja, naturligtvis inte, då skulle jag såklart inte hoppat. nu skyller jag allt mitt illabefinnande på min fysiska skada. jag glömmer bort att det fanns en anledning till att jag hoppade. jag gick omkring och var olycklig för det mesta, trots att lyckan fanns där, rakt framför näsan på mig. men det såg jag inte då.

finns den där lyckan kvar nånstans? kan jag bli lycklig igen, trots min skada. eller är det numer inte ens möjligt att bli lycklig? vad fan nu lycka är förresten, hah, ja det är ju en fråga värd att ställas. men att finna ro då..eller..hm ja ni fattar nog, jag ska inte påbörja någon utläggning om lycka.

jag är i alla fall tillbaka på psyk, det känns jobbigt men samtidigt tryggt. speciellt när jag slits så mellan två förhållningssätt till livet.

Sunday, December 25, 2011

nonsens

nu har jag varit hemma hos mina föräldrar å käkat samt hämtat julklappar. en utav dem ska jag pyssla med nu; oljefärger. mycket spännande och roligt, ni får nog se resultatet sen.

jag glömde ju skriva innan; jag fick en kökshandduk med en varg på i julklapp, det ni. hehe. vargfilosofin blir allt starkare.

himla mysigt att fira jul med familjen, dock är jag inte van vid så mycket stök och prat så jag blir verkligen skittrött och måste sova hela tiden, känns det som. inatt har jag sovit i min säng, lovely.

från tomten fick jag bl a en systemkamera, oljemålar-kit, kläder, en jättefin ring, en lampa, muggar och en hel del mer fint.

teckningssidan är uppdaterad.

Saturday, December 24, 2011

god jul

inatt har jag sovit hemma, med johan och nosen. det är helt underbart att vara borta från psyk och speciellt att sova i sin egna säng.

någon skickade mig en julklapp, pennor och skissblock, det blev jag verkligen jätteglad för, lite rörd nästan, jättegulligt av dig frida, tack så mycket. någon annan hemlig person skickade mig ett julkort med en bild av nosmesen, tack så mycket för det. ni är så gulliga.

jag ska försöka njuta av julafton nu och att jag tillbringar den vaken, med familjen.

god jul alla.

Thursday, December 22, 2011

teckningar å krafs


min teckningssida är uppdaterad. in och kolla :)

knark


jag vill bara gråta.
livet härinne på psyk är åt helvete påfrestande. just nu drar det ner mig snarare än upp. det enda är att det skyddar mig från mig själv och den lilla djävulen jag har i mig, som skulle springa och köpa piller om han inte var instängd här. jag måste se till att göra honom så svag som möjligt och jag har en del planer.

varför jag inte vill åka på behandlingshem beror till stor del på att jag, efter att ha hört mig för, har förstått att det florerar en jävla massa droger på sådana ställen. flera har sagt att deras missbruk blev hundra resor värre när de varit på behandlingshem. jag vet att jag inte skulle kunna stå emot om någon erbjöd mig något. jag är inte tillräckligt motiverad, har inte tyglat djävulen i mig tillräckligt, för att klara av att åka på behandlingshem.
jag blir mer motiverad om jag hänger med kompisar här hemma som inte tar droger, johan t ex, än om jag hänger med ett gäng tjackpundare, heroinister och pillertrillare hela dagarna.

åh, jag vet inte. men pissa ska jag ju gå och göra så att jag får tillbaka mitt körkort..i det finns en hel del motivation att hämta.

Wednesday, December 21, 2011

life goes forward

tack för era kommentarer..jag vet ju att de flesta som läser min blogg är vettiga och empatiska men så finns det ju alltid de där bitterfittorna/kukarna och så är det ju i verkliga livet också men där håller de käft, så de märks inte.

nåväl.

jag mår helt oväntat mycket bättre, trots att klockan är runt 20 och det är då det brukar vara som värst. det kan bero på att jag köpt en stor påse fylld med saltlakrits. men uuh, kom just på att imorgon kommer soc hit och ska prata eventuella insatser. behandlingshemsplanerna har jag lagt ner, istället ska jag försöka mig på att plugga nånting till våren, om jag är stabil nog för det. jag behöver göra något vettigt istället för att bara vara offer. eller ja, ni fattar nog vad jag menar. besök från soc. sekr. känns bara onödigt och jobbigt. fast jag kan ju alltid höra vad de har att erbjuda för hjälp, så att jag inte faller tillbaka i missbruk å skit.

nu ska jag fortsätta rita.

finito

ibland känner jag att jag vill lägga ner den här bloggen eftersom jag då och då får riktigt tröga jävla kommentarer. jag låter dem oftast bara gå förbi men ibland, när jag mår dåligt, låter jag mig irriteras av dem och då blir bloggen inget andningshål för mig där jag kan skriva av mig utan en källa till irritation.

nog för att jag förstår att jag kommer få kommentarer jag ogillar när jag lämnar ut mig så som jag gör, ägnar mig åt själslig porr om man så vill, men ibland pallar jag inte. helt enkelt.

big brother ser dig

mitt goda humör är som bortblåst, likaså min vilja att inte skräpa ner hjärnan med kemikalier. jag har precis haft läkarsamtal och jag bad om att få sova hemma inatt...hemma hos mina föräldrar, jag ska ändå få göra det på fredag. en jävla natt. han gick inte med på det och nu känner jag mig så jävla frihetsberövad, vilket jag är också men det här gjorde det mer påtagligt än vad det brukar vara.

kommer jag alltid vara bevakad som om jag vore en 9 månader gammal bebis, det känns så. i så fall kan jag lika gärna ta livet av mig för då får jag ju inte leva mitt liv, det blir inte mitt liv. det blir alla andras.

är det inte helvetet ändå, som jag hamnat i?

en livslögn att dö med


hela mitt liv har jag liksom väntat på att själva livet ska börja, det riktiga livet. men det har aldrig kommit en dag då jag får ett brev på posten; "idag börjar ditt liv. man, barn och karriär bifogas."

livet började ju för längesen, jag är mitt uppe i det nu, även fast jag sitter här inlåst på psyket, med förlamade ben utan vare sig man, barn eller karriär. nu vill jag inte gifta mig och förmodligen kommer jag aldrig vilja skaffa barn men ni förstår grejen.

jag hör klockan ticka och varje sekund som passerar är en liten del av mitt liv, som försvinner. nu ska jag inte tänka för mycket på det eftersom det skulle göra mig helt skogstokig i och med att jag är där jag är. på tal om det förresten så kommer jag eventuellt skrivas ut nästa vecka. det blir på dagen 2 månader, då äre fan dags.
Det är så jävla drygt att vakna vid sex och behöva vänta till åtta innan man får gå ut å röka. Jag var lite angstad igår men inte så att jag ens behövde ta min vid-behov-medicin (schleten tia stess). Det nya nu är att inte vilja påverka min hjärna med kemikalier. Lite bara, hehe.

Tuesday, December 20, 2011

nu har jag varit i stan och julshoppat samt ätit, med familjen. man får tusentals mer intryck på en timme i stan än vad man får på en hel dag på psyk, så man blir trött som fan. vilket gör att jag ännu mer vill ut härifrån. innan jag blir folkskygg å skit alltså.

kl närmar sig 15 och det är nu min kvällsångest brukar börja men än så länge går det fint. inte fint som fan. fint bara.

jorå

jag brukar be folk att inte fråga hur jag mår eftersom jag alltid mår dåligt och jag känner mig gnällig om jag ska säga det. jag orkar heller inte säga "jorå, det är bra", jag vet inte varför.

hur som helst, idag kan folk få fråga för idag kan jag säga "jorå, jag mår bra", coolt va? det var längesen jag kände mig såhär...ångestbollen och råttorna är inte närvarande ens. hah!

nu ska jag iväg till min pågående psykoanalys.

Monday, December 19, 2011

Nu sitter jag i kyrkan och kollar på julavslutning...det är riktigt mysigt faktiskt men man får inte ha mobilen på. Blä.

ge mig intryck att leva på


jag lyssnar på "dina händer är fulla av blommor" och dagen avlöper bra tycker jag. ångestklumpen finns visserligen där, men det är ju alltid så...ångestfri....kan man vara det?
det var i så fall väldigt längesen jag var det. ångesten har följt mig i så många år nu så jag tycker jag borde vara skickligare på att hantera den. nu när bensot trappas ut så är varje kväll som tagen ur en skräckfilm, på riktigt alltså...jag är sådär rädd som man är när man vet att någon plötsligt ska hoppa ut från mörkret.

men just nu är det under kontroll. jag ska utmana angsten lite och åka ner till stan med mor å far och sedan ska jag gå på min systersons skolavslutning. det kan bli mysigt faktiskt. intryck om inte annat.

ett år sedan jag föll mot den hårda marken

jaha, då var det magiska datumet här. fy fan vad jag har bävat...men just nu, när det är förmiddag, mår jag inte helt jävla åt helvete. jag är heller inte död. dock är mina ben fortfarande förlamade så vi kan ju ha en tyst minut för dem idag, hehe.

jag ängslas inför kvällen men försöker att bara foka på mina timmar. kvällen får jag ta sen. jag vill ha tjack men det är väl uteslutet antar jag.

Sunday, December 18, 2011

slå mynt av min ångest

jag har fått sålt en till teckning idag...lite trevligt sådär mitt upp i all ångest. teckningar och krafs är uppdaterat.

någon undrade hur man går tillväga om man vill köpa; mejla mig bara och skriv vilken du vill köpa så skriver jag vad jag ska ha för den, and so on.

drömmen om en jul hemma

nu har jag precis varit hemma och hängt med billy och johan...det känns så skönt att komma hem men desto värre att komma tillbaka hit sen. även om jag inte är hemma så mycket nu så är det julpyntat så jag fick lite julstämning också.

inte så mycket gnag

nu har jag fått skrivet flera sidor på boken. jag vet ännu inte riktigt vilket upplägg jag ska ha, jag bara skriver ner minnen. mer eller mindre pålitliga minnen.

angsten är på måttlig nivå men jag ska ändå be om min tia stess innan jag åker hem, så jag inte får panik hemma och vägrar åka tillbaka.

morgon means hell


ännu en dag att se fram emot då..suck. fast just den här dagen har jag faktiskt något att se fram emot, jag ska träffa mam, pap, johan och sist men inte minst nosmesen!

jag har ett nytt system för att hantera angsten. jag tar timme för timme. vi har ju rökning en gång i timmen (får inte gå ut själv, heh) så då blir det en naturlig avgränsning eller så. den här timmen har jag bestämt mig för att skriva ett blogginlägg och sedan skriva på min bok. nästa timma ska jag rita. även om jag inte skulle känna för det så ska jag bannemej sitta där och göra det som är tänkt.

jag saknar sthlm...speciellt några vänner där..det var längesen jag och millis hördes av och alltför längesen vi sågs, men jag följer hennes blogg, det räknas ju lite i alla fall. jag vet lite vad som händer i hennes liv.

bloggen rockar såklart och ni hittar den här.

Saturday, December 17, 2011

jag står givakt

nu är kvällen strax här med sitt fasansfulla tryne. jävla skit. men jag är som sagt förberedd idag. det tycks inte spela så stor roll dock. det är så jobbigt att vara inlåst här på tvång. jag kan inte dra, helvete, jag sitter i fängelse pga mitt psyke..mitt psyke sitter inne. gah.

men ok. nu ska jag skriva på boken en timma och sedan rita ytterligare en timma. så.

finnen i mitt rum

det är en hemskt förvirrad man som ofta går in på mitt rum, i tro att det är hans rum. han pratar bara finska så han förstår inte när jag förklarar att det inte är hans rum utan mitt. nyss var han här och tog min smutstvätt-påse, hihi.

det har anlänt ett snyggo också...inte illa. ska se om han går att prata med.

vapen mot tristess


nu har jag rullat i kulverten, i uppförsbacke, städat mitt rum, skrivit lite på boken och nu sitter jag och cyklar med motovivan, allt för att ångesten inte ska ta mig.

dagarna går hyfsat bra men kvällarna, de är verkligen obehagliga. nu har jag i alla fall planerat inför den här kvällen; inget mer kaffe idag, äta mat, eventuellt äta mig sömnig på choklad, ta en propavan, kanske en zyprexa samt umgås lite med de andra.

något som bidrar till min ångest är nog att jag inte får något gjort på dagarna. jag skulle behöva behövas någonstans, göra något kreativt, ha lite tidspress. igår skickade jag iväg en tavla jag sålt och det kändes lite bra, tjänade jag en liten slant där. men det är inte nog...jag behöver mer sånt, jag behöver känna att jag gör något som betyder något för någon annan...äh jag svamlar. tristessen härinne är hur som helst helst bedövande och helt jävla skräckfylld. rita, det ska jag göra också.

rymlingen från psyk

igår fick jag nog, råttorna tog överhanden, så under en rökning passade jag på att sticka. personalen får inte springa efter om någon avviker, speciellt inte om det är fler patienter med, eftersom de också är potentiella rymlingar.

jag rullade för glatta livet tills jag hittade en mörk park jag kunde gömma mig i. eftersom jag har lpt så var polisen ute och letade efter mig och mycket riktigt så såg jag en polisbil glida förbi nere på vägen men jag stod gömd i mörkret en bit ifrån, på en grusväg. jag fick sån eufori och tyckte naturligtvis att jag var oerhört slug.

dock fick jag hundhuvve eftersom ingen ville/kunde hämta upp mig så till slut fick jag ju lov att ringa mor å far, som naturligtvis var utom sig av oro och med premissen att jag skulle få följa med dem hem lät jag dem veta var jag befann mig. vi körde tillbaka till psyk för att höra om det var ok, om inte så skulle ju polisen ändå hämta mig, även från föräldrarna. överläkaren sa förvånansvärt nog ja till att jag skulle tillbringa natten hos föräldrarna, så inatt har jag sovit där. det var fantastiskt. jag har ju inte sovit någon annanstans än här på psyk under nästan 2 månaders tid nu.

fast nu är jag tillbaka igen. rastlös. ångestfylld som fan, hela kroppen skriker efter bensooo, gud vad jag älskar dessa små piller, om jag kunde så skulle jag knulla dem. fan.

Friday, December 16, 2011

ge mig välbehag

jag har förstått att jag inte alls är motiverad till att sluta med benso. tjack, imovane på dagen osv är jag villig att droppa, det har jag ju gjort och jag vet att det är skadligt, direkt skadligt, jag kan se konsekvenserna ganska fort, men fan inte med bensot...jag vill ha tillbaka min maxdos iktorivil. visst, min hjärna blir helt grötig men det är ju bättre än DET HÄR. jag kan höra andras argument för att sluta men jag hittar inget hållbart, något som jag kan förankra djupt inom mig och som hjälper mig att stå emot frestelsen, när den kommer, för det gör den alltid.

nu fifflar jag ingenting med medsen, ergo äter jag ynkliga doser stesolid och får således även känna på det riktiga helvete en benso-utsättning medför. råttorna gnager sönder mina organ och krafsar, krafsar, krafsar.
Nu är jag hemma och ska ta en dusch. Det känns verkligen mysigt att vara här, fan jag orkar inte vara på psyk längre, det dödar mig. Nu ska jag vara snobbig och ta en dusch.

Thursday, December 15, 2011

ångest på finska

jag måste fan lära mig finska...80% av klientelet här är finnar, aggressiva och råbarkade finnar.

kvällsångesten har kört igång och den är så intensiv och rå att jag börjar tvivla på om jag verkligen inte ska käka maxdos iktorivil ändå...benso finns ju för att det finns människor som behöver dem, jag är nog en av dem. läkaren är dock inte alls inne på samma spår. blä. ångest,ångest, ångest, hejhej.

någon som vet vad ångest heter och uttalas på finska?
fan, jag tänkte ju skriva något klokt nu men det är rökdags, i'm a busy woman. teckningar och krafs är uppdaterat förresten.

oh yeah, she's loosing it


jag kände ett enormt behov av att ligga kvar i sängen hela dagen, i morse. nu när jag väl tagit mig upp, mår jag faktiskt ganska bra.

igår kväll dock, höll jag på att tappa fotfästet totalt. haha, just det ja, det har jag ju bokstavligt talat redan gjort, men ni fattar...tror jag drack för mycket kaffe. jag rullade, snudd på maniskt, fram och tillbaka i korridoren och ritade häftigt teckning efter teckning.

ni vet, jag sitter inte längre med en kopp kaffe och samtalar med någon, tar en liten klunk under ordutbytet och chillar typ. jag häller fokuserat och aggressivt upp kaffet, halsar skiten och häller lika fokuserat upp en ny kopp och så fortsätter det, tills kaffet är slut.

någon påpekade min felaktiga användning av ordet spendera. tack, även om du var en smula snorkig, hehe.
någon annan påpekade mitt ord dressyrade, det ska naturligtvis stå dresserade om man ska vara korrekt, men jag gillar att hitta på ord och dressyrade innebär att jag (tävlings-)red dressyr men tack ändå. jag gillar att göra upptäckter i språket, ibland lite för mycket kanske. när jag fick reda på att det egentligen heter omständligt och inte omständigt ringde jag mamma och berättade ivrigt, passionerat om detta...hon var måttligt intresserad. jag ville typ dra ner till stan och dela ut flyers (heter det så?) med denna information på.
jag är väldigt uppmärksam på hur människor talar och sedan jag fick reda på detta banbrytande fakta (flera år sedan) har en enda person sagt omständligt.

nej, nu ska jag prata med far, som är här med red bull. ehm.

Wednesday, December 14, 2011

herre jävla gud

hela den här dagen har liksom känts som snälla, var humana för fan och ge mig ett skott i pannan istället. det krafsar som fan i mig...det är som att jag har råttor i magen. nu ska jag fortsätta rita. det börjar bli ett smått maniskt ritande.

ohörda rop (eller bara gnäll)

allting börjar klarna nu och jag kan inte hantera det. jag får inte åka hem så jag yrkade på xanor och imovane för att hantera allting nu. läkaren kollade mest bara konstigt på mig och jag fick en schleten tia stess istället. nog för att jag är nere på låg dos benso nu men en liten stesolid skänker mig knappast någon ro, inte heller att prata med min kontaktperson och då finns bara ritande kvar så jag ritar och ritar. fast inte just nu. man kan åka fram och tillbaka i korridoren också, hjälper föga men avleder lite. eller dämpar lite av det där kaoset någonstans i magtrakten.

det har kommit in fler patienter i alla fall...kanske finns nån att tjöta med. åtminstone känner man sig inte lika ensam längre. det händer lite. plus att jag har någon bredvid mig (tog inte mina schizo-piller igår).

Du måste stanna här

Jag har ägnat dagen åt att försöka komma ut härifrån...genom att läkaren skriver av mitt lpt och skriver ut mig, inte genom rymning eftersom jag inte skulle komma så långt med min jävla stol.

Han vill hur som helst inte släppa mig, inte ens en enda jävla natt kan jag få spendera hemma.

förtvivlans brunn

det är så lugnt, tyst och tomt härinne nu att jag håller på att tappa greppet helt. det finns iiingenting att göra, ingen att snacka med, ingen bråkar, inga intryck överhuvudtaget. bara vara innesluten i sig själv. innesluten. innesluten. inkognito.

låt mig spy i din famn


jag ägnar en stor del av dagen till att rita/måla/kladda. det är väldigt terapeutiskt för mig...jag har så mycket ångest att jag inte klarar av att härbärgera all den ångest en dag medför, därför måste jag hitta ett uttryckssätt, en kanal vari min ångest kan sippra ut.

när jag ritar så är det som att jag spyr upp ångest och gör plats för mer. att rida fyllde också en sådan funktion, det var dessutom väldigt symboliskt kan jag tycka, jag kunde inte tämja vilddjuret i mig själv så jag tämjde (dressyrade) ett annat vilddjur istället. jag vill hitta fler uttrycksformer men det är lite svårt att göra det härinne på psyk, så jag fortsätter väl att slita ut penna efter penna.

jag skulle vilja göra digitala bilder men jag förstår ju inte hur man gör. att fota är också bra men jag får inte fota härinne och dessutom har jag bara min iphone att göra dito med.

jag blir kvar här över julen men jag får vara på permiss hela dagen, bara jag sover här. känns sådär ändå. men då har jag ytterligare en ball (ehm nåja) sak att lägga till på listan. firat jul på psyk, check.

fan, jag ska nog go crazy och duscha idag.

Monday, December 12, 2011

jag andas


döden får mig att stanna upp och tänka. önskar jag verkligen att jag själv vore död? är ett liv med förlamade ben att föredra framför döden?

med tanke på mina nära och kära så önskar jag verkligen inte att jag vore död.

att jag är förlamad kanske inte måste betyda att jag inte kan göra (det mesta) som jag tidigare drömt om. mitt liv är så jävla in i helvete krångligt nu men jag lever i alla fall. jag kan fortfarande känna doften av pizza, röka en cigg, skratta, gosa med mesen osv. det är kanske värt allt krångel, alla nerpissade byxor, alla förstoppningar, all smärta osv. att få vara levande. nej, jag vet fan inte.

mörk dag på psyk

det märktes redan i morse, stämningen var så obehaglig här och nu fick vi veta vad det beror på; en i personalen har dött. han var en av de allra finaste, snällaste och bara 22 år gammal.

livet är grymt.

ännu en dag på psyk

jag somnade på rygg igår och helvete vad ont jag har idag. jag är så less på den här kroppen, jag tyckte min förra var ett fängelse men vad fan är då detta?

det knackas på min dörr hela tiden, jag får aldrig vara ifred, aaaaah!
jag vill bara vara ensam ett tag, därför frågade jag läkaren om jag kunde få lite permiss...mycket svår fråga tyckte han, "låt mig tänka ett tag" jag sa att jag känner mig bättre nu "nej, vi får ta det en annan gång" hah, så himla snopet. fast jag hade väl inte väntat mig att få permission.

man är inte helt klartänkt när man har vistats innanför dessa väggar i 1 1/2 månad och börjar panika. det gäller att hålla sig lugn. lugn.lugn.lugn.

Sunday, December 11, 2011

sorrow is my only true friend

det varade inte så länge, det där med lugnet. inte för att jag panikar nu men jag kan inte sluta gråta...jag är ensam om mina minnen..har det ens hänt? har jag existerat? är jag död?

jag sörjer allt det där som var innan jag hoppade. jag minns när jag och micke skulle flytta ihop och jag stod på hans diskbänk för att nå kopparna längst upp, det var sommar, jag var så glad. men hände det verkligen?

blir det nånsin en bok?

nu har jag till och med hittat det där lugnet (nåja) som behövs för att sitta och skriva på boken, vilket jag alltså gör. vissa delar är jobbiga att skriva, jag vill inte tänka på det, inte minnas, men det finns ju där i mitt undermedvetna ändå. jag får passa mig dock, oftast när jag skrivit på boken en längre stund börjar jag böla.

fresh feeling


till min stora förvåning vaknade jag i morse och kände mig ganska ok, dvs jag hade inte lust att skjuta mig i munnen med ett avsågat hagelgevär, haha, sen när jag fått i mig min morgonvälling (och meds ehhm) kände jag mig ännu bättre. nu sitter jag och ritar i aktivitetsrummet.

det har kommit in en hel del nya...mest killar, schyssta sådana men det pratas inte så mkt. jag träffar psycho boy vid nästan varje rökning (jag nämnde väl att han var här, alltså han från förra året), det är trevligt. dock inte lika trevligt som sist då vi hånglade och retade personalen genom att envisas med att hålla handen...ända tills en av oss fick byta avdelning hehe.

hmhm, sen umgås jag lite med en tjej vi kan kalla gressy...hon är schysst men märklig, fast märkliga är vi nog allihop här.

sen har vi ju good ol' stammisen. han har jag träffat massor av ggr här, han är alltid snäll och trevlig att prata med. nu är det kaffe.

Saturday, December 10, 2011

alien


det blir så konstigt ibland när jag tar i mina ben, det känns som att jag är en alien. jag känner inte min kropp nu. den är liksom ny och inte min...väl?

jag ligger i sängen nu, lipar, lyssnar eels och väntar på nattsköterskan med tillhörande nattmeds.

det har varit en ganska jobbig men trevlig dag idag. först var jag på stan å käkade samt shoppade lite med mor, far, systerson, sedan var vi hos syster på julfika.

det som känns lite extra nu är att det närmar sig datumet jag hoppade (19) och så mycket runt omkring påminner mig om det och så ser jag på mig nu. så trasig. jaja, jag får väl keep on keeping on helt enkelt. jo, jag har färgat håret svart/rött/nånting också...kanske med en naiv förhoppning om förändring. hah.
jag frågade precis en i personalen om hon kunde handla en red bull åt mig när hon ändå skulle dit. först gick det bra men sen ändrade hon sig och sa att jag måste gå med...varför? det hade hon inget bra svar på. "det är inte fel för dig att rulla en bit", "näe, det är inte fel att du köper med dig en red bull till mig heller". nervsammanbrottet var nära, jag tyckte hon skulle erövra ett land och bli diktator där, innan hon beter sig som en.

sen frågade jag en annan som inte ens skulle till kiosken om han kunde gå dit och köpa red bull åt mig. "inga problem"

hon jag frågade först hade väl någon mening med det; att jag skulle ut och röra på mig. men jag mår för risigt för fan..mår piss och lipar som en gris i slakthuset...senare kanske jag kan men inte nu. under tiden spelar det väl ingen roll om jag får en red bull. hon är förmodligen en sån där person som tror på klassikern att ta sig i kragen. usch.
jag mår inte bra idag. världen är helt mörk, min inre värld alltså...ute i den andra världen finns det fina saker; billy, min familj, johan osv. men hos mig är det natt hela tiden känns det som, hehe...hejhej emo.

lite tröst får jag iaf av hotel yorba med white stripes...kolla videon i slutet när han tittar bakåt på tejen och sen ler han. så jävla fint. jag har nog kollat närmre 50 ggr bara idag. jag tenderar att snöa in på saker.

benso-nedtrappningen har faktiskt gått för jävla fort...jag pinas liksom, angsten är brutale. men det finns väl inga andra, mer bekväma, vägar att gå. ont i magen hela tiden...molande ont..stickande..känns som att något krafsar på mina organ.

Friday, December 9, 2011

homesick

jag drabbades precis av fet-ångest och svindel. jag vet inte vart jag är på väg, jag känner ofta att jag inte kan, eller uppmuntras till att, hålla huvudet högt här inne. jag hör hemska historier om lvm och behandlingshem, att man blir ännu mer fast i droger t ex...så just nu känner jag att det inte är något för mig. men vad är alternativet? åka hem? vad händer då? ska jag hoppa på skolan igen? orkar jag verkligen det? jag har sån jävla hemlängtan hur som helst.

nu är det nattpersonal här...inga trevliga direkt. jag ringde på klockan och sa att jag behövde prata om alla mina tankar och den hemska eventuella insikten om att enda utvägen är döden men de bara hänvisar mig till någon annan och då ledsnar jag...för tro det eller ej; jag har verkligen jättesvårt att öppna mig för någon irl, blotta mig så som jag gör här, så jag skriver något här istället helt enkelt.

baby, did you forget to take your meds?


många undrar om jag vill bli drogfri. svaret är nej och ja. en liten flicka inom mig gapar och skriker att jag måste bli drogfri och bredvid henne står ett stort svart monster och vrålar att jag måste ha droger.

så är det nog för många. om man kunde välja bara sådär så skulle jag naturligtvis välja att bli drogfri men så fungerar det inte. det är väldigt naivt att tänka så tycker jag. sen är det väl det där att man inte kan förstå helt enkelt, jag möter många sådana.

någon undrade även hur lite benso jag är nere på och svaret på det är 15 mg stesolid och 0.5 mg xanor om dagen...vilket är ingenting om jag jämför med doserna jag varit uppe i senaste året. det känns..jag märker av det, det är kämpigt men jag ska ner på noll.

killen från kuwait

det finns typ ingen att hänga med här nu...suck. jag saknar psycho supreme, vi hade rap battles och drack handsprit; "du tror att du är killen som har allt, att varenda ord du säger är ballt men du är bara en kille från kuwait" hehe, typ den nivån.

nu är det mest bara 40-plussare här som sitter i soffan och bara stirrar. hm....tror jag ska rulla iväg och göra samma sak.
jag är medveten om att teckningsidan är lite söpen men jag ska fixa det. men just nu ska jag, till tonerna av överfallslarmet, rulla ut å röka.
teckningar uppdaterat. flera har frågat om teckningarna går att köpa, det går finfint, skicka bara ett mejl...

verkligen verkligen


just nu ligger jag på golvet och sträcker ut ryggen samt funderar över om jag någonsin kommer känna mig tillfreds med livet. oddsen just nu är inte särskilt höga med tanke på att jag har en ryggmärgsskada, sitter i rullstol, pissar ner mig ibland, har en, enligt mina lpt-papper, allvarlig psykisk störning och så drogmissbruk och flera självmordsförsök på det.

jag undrar hur jag ska ta mig härifrån...rullstolen kommer jag förmodligen inte kunna komma ifrån men det är väl framförallt min psykiska ohälsa som ställer till det för mig, och droger/piller. orkar jag möta verkligheten?
att ta droger är som att sitta hemma i soffan och slökolla tv medan det är som att springa ett jävla maraton på 30 000 mil att möta verkligheten..att verkligen göra det...möta sig själv, ta av skygglapparna.

vargtröjor

nu var socialen här och snackade med mig om lvm-boende (det gick fort). de kan tydligen inte behandla mitt ärende eftersom jag är under lpt nu..hm..så först måste jag bli så frisk att de kan skriva av lpt och först då kan de behandla mitt fall. och under den tiden ska jag..? jag får väl vara här frivilligt då i så fall om jag nu känner att behandlingshem är rätt grej för mig.

en ganska känd dokumentärfilmare har också hört av sig, fast via mejl. han ville göra en dokumentär om mig och mitt liv...det är flera stycken som hört av sig nu..eller flera och flera, 3 stycken för att vara exakt. fast jag har sagt nej. det känns för nära inpå, plus att jag hoppas kunna göra ngt ihop med amanda schulman längre fram. henne har jag verkligen förtroende för (trots att hon äter kött hehe) och hon gav ett genuint intryck när vi träffades. fast jag minns det inte helt klart eftersom jag var så benso-påverkad.

nu äter jag nästan ingen benso alls och inser plötsligt hur borta jag varit senaste året. verkligheten är nu alldeles på tok för nära.

puss och vargtröja

ja, just det en del har bett mig förklara det där med vargtröja...det har blivit en grej bara. jag gjorde väl mig lite lustig över vargtröjebärare och skrattade åt dem (tröjorna alltså), sen fick jag för mig att köpa en själv och någon läsare gjorde likadant och skrev att hon nu kunde känna sig lite mindre ensam tack vare vargtröjan, sedan följde någon i hennes spår osv.
så vargtröjan är till som snuttefilt när man mår dåligt kan man säga. ju fler desto bättre. jag mår alltid lite bättre när jag tar på mig min, för jag tänker att någonstans sitter en annan med sin vargtröja och är ledsen. hehe..ja, det låter kanske konstigt, men ungefär sådär är det.

knark och hollywoodfruar

har precis varit hos min terapeut...vi pratade om knark och jag fick så hög ångest att jag lipat sen jag åkte därifrån...saken blir kanske inte bättre av att jag repeat-lyssnar på "dina händer är fulla av blommor".

att knarka är en extrem-variant av att titta på hollywoodfruar kom vi fram till och jag har två sidor inom mig..en som vill leva dekadent knarkliv och en som inte vill. det blir en så stor och smärtsam sammandrabbning av dessa när jag pratar om det.

åh gud, vad jag känner mig tom och proppfull. skriver mer sen

Thursday, December 8, 2011

uh...dålig dag idag...redan när jag vaknade mådde jag rätt pissigt och hade självmordstankar (ej planer) som var ganska plågsamma. sen loggar man in här och blir uppmanad att ta livet av sig..haha, rätt stört.
jag undrar hur många som läser min blogg bara för att gotta sig i andras elände.

nåja, jag får dagligen mejl från unga tjejer som tackar mig och tycker att min blogg är viktig och så länge den fyller en sådan bra funktion har jag den kvar.

är på bibblan med skötarna nu..haha, man känner sig lite idiot men det får väl duga. najs att blogga från en dator och inte en telefon. nu ska jag gå och kolla om det finns något läsvärt här.
Intrigerna fortsätter här på psyk...kan inte skriva så mkt om det mer än att jag är dum å naiv ibland och Psycho supreme har blivit utslängd.

Idag skickade läkaren remiss om lvm-boende för mig. Förmodligen kommer soc höra av sig nästa vecka med besked. Ikväll kommer det nog verktyg till att blogga oftare.

Ni som uppmanar mig att ta livet av mig, att min hund lider pga mig, ni kan gå å knulla er själva i röven. Ni kommer inte åt mig hur ni än gör, nån trodde väl att nosmesen skulle va en öm tå, det är han förvisso men ni får mig inte mer ledsen för era hårda ord ty jag är härdad som fan. Ta er en funderare över er själva och sluta läsa min blogg, det genererar bara i fler besökare och ni blir ännu mer avundsjuka. Suck.

Wednesday, December 7, 2011

Lego och synth

Jösses vilka intriger det varit senaste dagarna. Jag har varit dum och tiggt till mig concerta av psycho supreme (han insisterade på det namnet alternativt tjabo), jag blev påkommen och det blev High life. Jag tycker inte att jag dummat mig så jättemycket eftersom den medicinen gör mig normal.

Morfin, däremot gör mig icke normal. Oxynorm och oxycontin i mängder knullade mitt psyke i röven faktiskt. Det är utsatt idag i alla fall...nog tur för de är jobbiga att bli av med efter en längre tids användning. Jag har inte lika ont längre heller, gött.

Eventuellt ska jag på behandlingshem enligt lvm men det är dyrt för staten så vi får väl se hur det blir med den saken. Jag tror det vore bra för mig,

Puss och vargtröja

Monday, December 5, 2011

Ledsen att jag uppdaterar så sällan men hej, skriva på en jobbig iPhone.

Jag är i alla fall tillbaka på psyk. Kroppen tar hand om blödningarna själv å under tiden får jag knapra morfin. Äntligen lite paus.

Nu äre röka

Sunday, December 4, 2011

Jag ligger fortfarande på kava och väntar på besked angående mitt ben...långtråkigt och sahlgrenska-vibbar, blä.

Jag är så trött på att kroppen ska hålla på å jiddra såhär, jag vill hem, ehm, tillbaka till psyk that is.
Eftersom jag tvångsvårdas så sitter någon från psyk här å vakar dygnet runt, så jag har alltid sällskap i alla fall.

Nu kommer läkaren strax.

Saturday, December 3, 2011

Nu ligger jag på akutvårdsavdelningen och är högprioriterad ty jag har förmodligen inre blödningar så jag har fått massa blod och nu väntar jag på läkarnas next move.

Friday, December 2, 2011

Hört på psyket:

Nä, i dagens samhälle måste man ju lukta fisk för att kunna vara sjuk

Dagens undran:

I vilket land är man mest insnöad på det här med burka?
Nu har jag körts omkring lite överallt här; centraloperation, röntgen å ultraljud. Resultatet är inte fastställt men flödet är lite söpet. Så nu sitter jag å psycho boy2.0 å ritar samt väntar på svar från röntgen.

Mitt ben ser helt jävla Belgien blue ut.
Nu ska jag gnälla: jag fick precis reda på att det inte borde vara en blodpropp i benet. Men på nåt sätt har det blivit så ändå. Något är väldigt fel i alla fall...ska röntgas en gång till så får de se på om den här visar nåt de kan använda till å sätta diagnos. Klåpare. Ont så in i helvete har jag med men eftersom jag är missbrukare så får jag inget mot det.

Bra vård.

Hört på psyk:

Äsch, duscha...det är sånt bara snobbar gör.

Thursday, December 1, 2011

Stiftat bekantskap heter det väl?
nu har jag i alla fall tagit mig upp ur sängen och rullat till bibblan med min snälla kontaktperson (ja, personalen är till 75%, i alla fall, schysst). jag får inte gå ut själv längre och jag har ingen dator...så jag får försöka komma iväg såhär å blogga av mig.

jag har skiftat bekantskap med en psykopat på avdelningen, han har den diagnosen (antisocial personlighetsstörning, med ett finare ord). det är väldigt intressant...han berättar inte så mkt om sina manipulativa drag, eftersom han fortfarande försöker manipulera mig haha. det är kul med manipulation. jag är jävligt duktig på det men jag tror jag mött min överman.

jag ska inte skriva om andra patienter så, men överlag är det jävligt intressanta människor man träffar på psyk, och snälla. idag åker en av de allra snällaste och roliga patienterna hem. det gör mig väldigt ledsen...jag kanske kommer börja lipa över det med om en stund.
han kände lillen.

det är mycket lip nu.

att vältra sig i smärta

en del menar att jag vältrar mig i allt mörker. hej. för det första så krävs det en sak för det, nämligen att man har jävligt mycket mörker kring sig och för det andra att det inte finns något behagligare att vältra sig i...så..jag vet inte men om jag skulle vältra mig i något så har jag inte så mycket val. det är inte så mycket att diskutera. jag vill hellre diskutera varför så många blir provocerade av någon som vältrar sig i smärta och ångest och söker uppmärksamhet. kanske för att de själva gör det i mer eller mindre utsträckning. alla människor gör det.

att leva är att lida. mitt lidande är inte unikt.

det är förstås svårt för er att förstå mitt "mörker" eller mina demoner, som jag hellre kallar det, jag hör ju dem till och med ibland och har sett dem. de presenterar sig som demoner eller häxor. på samma sätt är det svårt för mig att förstå någon annan människas mörker, eller ljus för den delen.
Idag ligger jag bara i min säng å storbölar och ja, tycker lite synd om mig själv.

Igår trodde jag att Johan kom från en tid för längesen och tog mig härifrån , hem. Idag vet jag inte om det kanske är helvetet jag är i, fast jag tror inte på sånt. Jag är så ledsen. Tack för alla fina kommentarer.