Saturday, April 14, 2012

andetagen som gått förlorade

Det råder ju en viss oklarhet om vad döden är för något. Dör vi som personer när vår kropp dör? Är vår personlighet,själ om man så vill, vår kropp? Eller överlever vi den kroppsliga döden?

Jag tycker inte att något alternativ verkar rimligt, jag har inte förmåga att tänka så långt. Dock undrar jag ibland, rent allmänt, om jag redan har dött. Jag menar då inte min kropp utan min (hypotetiska) själ. Ungefär som en senildement tycks försvinna, som person. Det känns så ibland, i alla fall om jag jÜämför nu med då.

När jag var femton levde jag så mycket mer än vad jag gör idag.
Det känns kusligt.

Fast vad innebär det egentligen att leva, det är väl lite oklart det med.

Anders ger sig inte med sitt messande men det sista messet jag fick nu var så vansinnigt märkligt att jag misstänker att han däckar snart. Nog om det nu. Jag får väl bara byta nr i värsta fall.

Alla slåss vi mot tomheten i våra hjärtan.

6 comments:

  1. Jag förstår hur du menar med döendeT, jag har tänkt likadant. Men på något sätt lever man ju i alla fall, för ibland, sällan, kan man ju ha en bra dag och då så "lever" men ju helt plötsligt igen.
    Och jag tycker du skall byta nummer så du blir av med honom, det kommer ju tära på dig psykiskt, gör det de inte nu så kommer det göra det i framtiden

    ReplyDelete
  2. Känner du till begreppet egocid?

    ReplyDelete
  3. Det känns som att du är påväg upp nu Lina. Härligt om det stämmer, men kom ihåg att vägen upp kommer vara turbulent så håll hårt.
    Res dig när du faller!

    Ang. livet..döden..osv.
    Jag vet inte, men den naiva oskyldiga flicka jag var innan alla droger och misär är för alltid borta. Jag har förlikat mig med det, hon kommer aldrig mer tillbaka.
    Jag fick börja om från början, skapa ett nytt Jag ett jag som är märkt av alla livets erfarenheter. Jag har försökt i så många år att tejpa ihop bitarna av mitt gamla jag, men sprickorna blir för stora det går inte. Jag är ganska nöjd med mig själv i dag, om bara hålet inom mig kunde slutas så att jag äntligen kunde bli HEL så vore mitt liv fulländat.

    Skickade ett mail ang köp av fler teckningar men det var länge sen nu, kanske försvann det i mängden?
    Skickar ett nytt när jag får en stund över, vill så gärna köpa några målningar till.

    /J

    ReplyDelete
  4. Lina. Allt du skriver är väldigt gripande och intressant. Det hade dock varit spännande att få lite bakgrundsfakta om hur och varför det blev såhär, om du nu vet det?! Kämpa på, du är så inspirerande!

    ReplyDelete
  5. Ja byt nr och skaffa hemligt nr! Om du mår dåligt av att han vägrar ge sig så är det väl lika bra? Han har väl verkligen gjort tillräckligt mot dig och ska inte få fortsätta hindra dig från att må bra.

    ReplyDelete
  6. Vad hände i ditt liv som gjorde att du hamnade där du är idag med psykisk ohälsa? Hoppas l´Angst Brutale ger med sig snart.. usch och fy. Kram@-->--

    ReplyDelete