Saturday, May 12, 2012

när alla lyssnar på dig kan du beskydda mig


jag var uppe vid halv sex idag.
nosmesen väckte mig å krafsade sådär förväntansfullt. upp å ut. jag får inte börja tumma på viktiga grejer. då faller jag isär igen.

jag funderar så extremt mycket nu. grubblar. känner mig crestfallen. tänker på vad som egentligen är viktigt i livet. vad som är tillfredsställande. varför jag ska leva. familjen unt nosmesen såklart, jag vill inte lämna dem och göra förödelse i deras liv. men om jag räknar bort dem, vad har jag då?
man kanske inte behöver nåt mer. man kanske inte behöver någonting alls.

12 comments:

  1. Förstår att du grubblar mycket, det gör jag oxå i perioder. Det hör till livet att man funderar över vad som är viktigt och oviktigt. Det viktigaste är väl ändå att man hör hemma någonstans...där man kan vara sig själv och vara älskad. Jag har inte många vänner, de jag har kan jag räkna på en hand, men jag har min familj. De känner mig och jag kan vara som jag är. Det är det viktigaste för mig...familjens kärlek och stöd. Sköt om dig Lina.....du fixar det där....kramar

    ReplyDelete
  2. Du ska leva för dig själv. Det är det viktigaste!

    ReplyDelete
  3. Sant att man inte behöver något att leva för om man mår bra men gör man inte det är det ju en helt annan femma. Tjejen; kolla sköldkörteln!!

    ReplyDelete
  4. nej, det är nog just det. Man tror att man behöver så mycket.Men någon att älska och bli älskad av brukar ändå alltid vara det man kommer tillbaka till.Jag tror vi måste sluta jaga och bara lära oss leva här och nu! Kram

    ReplyDelete
  5. Har följt din blogg ett tag nu helt anonymt.
    Det känns på något sätt orättvist mot dig, så här kommer ett inlägg.

    Jag tycker du är fantastisk mitt i allt. Du kämpar din inre strid med ett alltjämt mod.
    Är själv deprimerad och har haft självskadetendenser av och till(är kille) och vet hur svårt det är. Jag har inte på något sätt haft det lika uppför som du. Men jag känner igen mig, så jag kan relatera till dig.

    Har varit på utredningar och, som du, fått nära på samtliga diagnoser fastställda. När man har en släng av allt, så är det nog enklare att kalla det för "att det är så man är", snarare än att man har ett antal typer av fel :)

    Nu raljerar jag. Iallafall. Jag hoppas verkligen att du kommer igång med livet igen. Du har ett intressant intellekt, det är dumt att låta det gå till spillo. Sätt igång med socionomutbildningen, skaffa dig lite perspektiv till vardagen. Använd ditt bagage som en styrka i livet, studierna och senare karriären.

    Det kommer gå bra för dig, bara du vill det.

    ReplyDelete
  6. Ibland är det nog väldigt banala saker som blir guldkant på livet och ibland är det något stort.
    Ibland kan det vara en pic-nic i det gröna med härlig utsikt och vackert väder och ingen stress. Ena annan gång kan det vara byte av bil eller att möta en björn på riktigt...
    Vissa ÄR sitt arbete andra lever för sitt fritidsintresse och jobbar bara för att få pengar och göra det de älskar när de kommer hem.
    Så det är nog både stort och smått...

    ReplyDelete
  7. Du kommer träffa människor, nya bekantskaper. Ha inte för bråttom. Ta det dag för dag. Sätt värde på alla små glädjeämnen. Du vet ju att idag är första dagen i resten av ditt liv.
    Lycka till Lina!

    ReplyDelete
  8. Du kanske känner så just nu, men hoppas du är på bättre tankar snart..Kram

    ReplyDelete
  9. Lina, du sätter ord på mina tankar.
    Tack

    ReplyDelete
  10. Lina var är du?Petra G

    ReplyDelete
  11. Vad underbart söt din hund är! Ville bara säga det.

    ReplyDelete
  12. Jag hoppas att du finner en mening med livet för dig själv ockå, och inte bara för andras skull. Sköt om dig!

    ReplyDelete