Wednesday, May 30, 2012

Vi kan skada dig hur mycket som helst men vi ger dig en chans att göra det själv


Mitt (maniska) ritande avbröts just av en bestämd auktoritär man som slog sig ned mittemot mig. Han presenterade sig som sakkunnig läkare och var här eftersom det tydligen ska vara länsrättsförhandling idag, angående mitt lpt. Jag blev genast lite rädd för honom och mycket riktigt så fick han mig att börja lipa efter bara nån minut.

Han tyckte det är väldigt destruktivt att jag sitter här. Jag borde bli utskriven så snart det bara går eftersom citat: varje dag lämnar djupa spår i en. Han skulle föreslå att jag sätts in på benso igen samtidigt som jag går i nån form av terapi. Det är kanske inte idealiskt men det är bättre än att sitta inlåst här i all evighet. Han tyckte f.ö att jag skulle ha den här upplevelsen på meritlistan när jag jobbar som socionom. Jag muttrade nåt om att det är troligare att jag skjuter huvet av mig. Åtminstone enligt statistiken. Han låtsades att han inte hörde och gav mig en lite för hård knuff i ryggen. Hehe. Det var märkligt.

Han tyckte dock att jag bör fortsätta vårdas under lpt. Nu är förhandlingen strax, jag får väl rulla dit å sitta å grina bland kostymer och hårda ord som är som knytnävar.




18 comments:

  1. Hej Lina,
    Rekommenderar dig att lyssna på något annat än Kent ett tag. Ta in nåt annat. Jag har själv knarkat Kent (förr) men fann mera tröst och något lättsammare i magen hos en kille som heter Oscar Danielson. Du hittar honom på Spotify.
    Känn på titlarna bara...
    ”En bild av lycka att spara på
    Jag ser ingen här som räcker till
    Nu känner jag mig så där dum igen
    Livet är en smörgås
    Schysst & populär
    Jag vill
    Kudden
    Unga människor”
    Hans texter är liksom tröst...
    ”Så du har bestämt dig? Ja, det är bra.
    Jag hör vad du säger, ja nu lyssnar jag.
    Du har en tråd som du följer, som du håller i.
    Hjälp mig. Räck mig andra änden.
    För jag – jag vill, jag vill, jag vill.
    Munnen går men i huvet står det still.
    Jag vill, jag vill, jag vill!
    Du verkar vara i balans. Ja, det tycker jag.
    Du tycker om sånt som är vackert, och du äter bra.
    Du har en tråd som du följer, som du håller i.
    Hjälp mig. Räck mig andra änden.”
    ”Du. Den där frisyren. Har du gjort den själv?”.

    Jag tror du kan hitta nåt i honom, om du ger det en chans.

    /S

    ReplyDelete
  2. Vad anser du vara idealiskt då?
    Menar inte att låta dryg, men jag vet inte om jag någonsin läst vad är för typ av behandling du skulle vilja ha, om du fick välja?
    Finns det något du tror faktiskt skulle kunna funka, eller iaf som är värt att prova, i dina ögon?
    Eller vill du helst av all bli lämnad i fred med dina meds?
    Undrar enbart för att jag är nyfiken om hur du tänker kring det hela.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Det idealiska vore att inte ständigt önska att man vore död. Sen om det krävs meds eller en jävla lobotomering är fullkomligt ointressant.

      Delete
    2. Det känns så jävla hopplöst ibland men jag vet flera med ADHD och Borderline som faktiskt mår bra idag. Hoppas det blir lättare med åen för din del. Jag menar inte att förringa ditt mående, absolut inte. Vill bara att du inte ger upp om det har någon betydelse

      Delete
  3. Hej Lina Dostojwska -Stinberska eller varför inte Norenska och K ÖJERska
    Med din Klarsynthet, Djupa intelligens och medkänsla finns vi som behöver dig till ex.
    Suspicio- hopp-notoyboy –monicka anttonson med mer
    Hjälp oss…

    ReplyDelete
  4. lilla Lina - jag är en tvåbarnsmor som har en dödsdom över mig som vill byta ditt liv mot mitt. Jag vill leva längre men får inte - du vill dö men kan inte - snälla - byt med mig!!

    ReplyDelete
    Replies
    1. det är olika sjukdomar, horribla på så ojämförbara sätt
      eftersom det inte går att byta liv så hoppas jag du får må bra så länge det går..

      Delete
    2. Vaddå vill dö? Pucko. Vet du någonting alls om psykisk SJUKDOM? S-J-U-K-D-O-M. Förstår du? Tycker det är jävligt larvigt och kallt att börja jämföra smärtor och vem det är mest synd om, och att skuldbelägga en annan människa som lever med döden lika ständigt närvarande som du gör. Hemskt tråkigt för dig att du har en "dödsdom" över dig, rekommenderar dig att spendera din tid med dina barn och lära de att vara ödmjuka och empatiska individer och inte föra över din bitterhet och avundsjuka till dom. //Tips från ett barn med en lungcancerdöd förälder.

      Delete
  5. jag har gått i dbt i 2,5år och det har inte varit lätt men det har hjälpt.
    har idag ingen diagnos kvar. Tanken bakom dbt är att borderline patient INTE ska vara inlagd då det kan trigga och skada mer än det hjälper.istället erbjuds telefonterapi dyhnet runt med en individualterapeut.
    Så det gäller att stärka det friska i individen och inte förstärka borderlineidentiteten vilket kan hända vid inläggning.

    Mvh,


    J.

    ReplyDelete
  6. Fan vad drygt det måste vara att alla läkare säger olika saker och vägrar att vara konsekventa. Verkar som att de ena dagen säger att det är slut med benso för all framtid, medan nästa vecka så säger någon annan att viktigt att du äter benso under dina svåraste svackor, medan nästa vecka.. Jag skulle bli sjukt stressad av att aldrig ha ett permanent svar. Om du nu skulle ha adhd/add så är det ju en vanlig svårighet - det där skiftandet och plötsliga förändringar. Kan tycka att det är lite oprofessionellt av dem att inte vara konsekventa eller tänka över vad det gör med människor när de hela tiden ändrar planen och spelreglerna. Det är ändå inte så jävla spännande att hela tiden befinna sig i ovisshet. Vad gäller den här veckan osv. De verkar inte göra det lätt, inte.

    ReplyDelete
  7. hej lina, av någon orsak (kanske för att vi mailade förra sommarn när du behövde lyrica) så fick jag ett mail om att du gått med i google+, så jag surfade ju nyfiket dit för att kolla din sida men hittar dig inte förrän jag loggar ut som mig själv. undrar hur det kommer sig? vi har inte hörts sen januari så jag vet ju inte mer än att jag kollar din hälsostatus då och då, hoppas alltid du ska bli bättre! /inzi

    ReplyDelete
  8. Otroligt hur iskalla och totalt oförstående de är inom vården. Verkar se ner på patienterna och höja upp sig själva eller vara trötta på sina jobb.

    ReplyDelete
    Replies
    1. visst finns det såna och jag fattar inte hur de står ut med att arbeta på psyk när de så uppenbart inte är lämpade för det, eller intresserade. måste vara jävligt påfrestande för dem själva om inte annat.

      men jag tycker man ska akta sig för att dra alla över en kam. det blir så fel då. jag har mött så himla fina och smarta människor inom sjukvården men det där konstruktiva och ibland tillåme hoppfulla som annan personal odlar i min trädgård (voltaire hej) dras upp och förstörs av de där rumphålen som ju också finns. de riktiga svinen sätter sig dessutom och skiter mitt i rabatten.

      Delete
    2. jag håller med att det finns otroligt många iskalla, oempatiska, oförstående människor inom vården, ursäkta ordet men rent av idioter, jag har stött på ytterst få personer inom psykvården som verkligen gör sitt jobb och verkligen vill lyssna på en, men man ska inte dra alla över en kam, det håller jag med om

      Delete
  9. Hej Lina!
    Jag har skrivit till dig ett par gånger tidigare och läser din blogg regelbundet. Tycker att ditt inlägg om "ständig lycka på fb" var mycket bra och träffande. En sak jag tänker på då jag läser dina inlägg är att din höga intelligens och din enorma självkännedom faktiskt är ett ok för dig att bära. Jag kan känna igen mig själv lite i dig då jag var yngre och mådde skit. Det är inte förrän nu, många år senare som jag kan konstatera att allt var sju resor jäkligare pga av att jag är intelligent (ja, man får skriva så!) och hade hög självkännedom. Tror du förstår hur jag menar. Nåväl. Jag har skrivit det en gång förut men skriver det igen: Kunde jag ta mig ur mitt elände, vilket jag inte trodde var möjligt då; så kan du! Jag är nu socionom med psykoterapiutbildning sedan många år tillbaka. Skriver du fortfarande på boken? Jag hoppas att så är fallet för du har vad som krävs för det. Du har storyn, är verbalt begåvad, har självdistansen och humorn. Just humorn är så viktig hur jäkligt livet än är; med den kommer du långt! Jag håller tummarna för dig Lina och jag vet att du kan ta dig ur den här skiten. Allt Gott / Lisa

    ReplyDelete
    Replies
    1. tack verkligen för fina ord.
      jag hoppas verkligen att jag ska ta mig ur det här nu. hoppas. men det går förmodligen åt helvete. nej, tänka positivt var det ja.

      jag skriver på boken ibland men gör mest små anteckningar för att sätta ihop till en text lite längre fram..när jag inte är mitt uppe i det.

      Delete