Tuesday, January 31, 2012

jag flyr till andromeda när det blir för svårt

nu har jag varit hos min terapeut. han tyckte att jag skulle låta bli att gå till privatläkare och istället finna mig i att inte få som jag vill. inte så mycket för själva bensot utan för att jag inte alltid ska få min vilja igenom.
jag är gränslös. så måste skaffa mig gränser.

det skapar tydligen ångest att inte veta var gränsen går. jag har aldrig brytt mig om några gränser, jag vet inte ens vad det är.

glöm det!

läkaren och jag hade helt olika idéer angående min medicinering. han vägrade skriva ut xanor till mig och sa att jag har ätit för mycket benso, alldeles för lång tid, så det gör ångesten svårare. därför tänker han sätta ut mina stackars stesolid, jag ska va helt benso-fri tydligen.

och där sitter jag i min rullstol. har hoppat från femte fucking våningen och nästan dött. kan han inte ta mig på allvar när jag säger att nästan varje dag är ett helvete, ständigt gnagande.gnagande.gnagande i magen, självmordstankar. jag behöver medicineras...i alla fall ett tag. jag sa till honom att det är otroligt att han inte är mer tillmötesgående och tar mig, min ångest, på allvar. "jag ser att du är arg, men jag viker mig inte angående benso" sa han.

vi kom i alla fall fram till att vi inte kommer överens alls och jag ska uppsöka en annan läkare, privat och kanske kanske kan jag komma överens med denne. men han bad mig tänka till ordentligt innan jag ger mig in på xanor eller någon annan stark benso igen. jag rullade ut.
men tänk om jag behöver sån medicin nu, som självmordsprevention. men de skiter väl i om jag skulle ta livet av mig, bara liket inte har nåt benso i sig.

vad tycker ni? har jag eller läkaren rätt?

give me some xanax

vilken natt. ångest har hållit mig vaken och nosmesens nos har det klämts i 1000 ggr. han gillar det.

nu ska jag till läkaren på beroende, han som hädanefter ska ha hand om min medicin. jag får ju säga till honom att det här fungerar inte, att jag måste sättas in på xanor eller nåt.

någon föreslog elchocker, det har jag redan fått flera ggr. funkar inte mot ångest.

Monday, January 30, 2012

jag har inget val.
jag måste må såhär dåligt. det enda som hjälper nu är medicin, finns inget annat som tar bort det där äckliga helvetet i magen. jag har försökt få tag i meds men utan större framgång så bor du i borås å har piller till övers, let me know (beroende, soc, familj, hemtjänst: jag skojar naturligtvis).

jag har ringt och pratat med psyk och hört mig för lite. läggs jag in så hamnar jag förmodligen på 2:an igen och jag frågade vilken läkare som jobbar där nu. kontentan av det hela blev att psyk inte är något alternativ. ännu.

jag tar 16 sek i taget nu.
andas. måste.

not HIV but full bloomed AIDS

ångesten har nu nått sådana höjder att jag eventuellt kommer åka till psyk. det finns ibland inget annat att göra än att med svansen mellan benen söka på psykakuten. fan.

mitt högerben har ju gått lite fram och tillbaka vad gäller funktion, nu har det dock varit såpass rörligt på ett sådant sätt att det finns möjlighet att med mkt träning stötta på det. idag försvann den rörligheten. bara sådär.
det är helt omöjligt att röra det framåt, vilket gick i förmiddags. så jävla nedslående. jävla.jävla.pissliv.

jag är så ångestfylld att jag inte vet vart jag ska ta vägen. psyk...det är väl det enda. jag har storslagna självmordstankar.

alla människor tog slut

mycket obekväma overklighetskänslor och shadow people, därav kent och stesolid. fan att jag inte bara kan få må lite bra en hel dag, bara en jävla dag. närå. skitliv. jag pissade ner mig innan också.

jag hatar att jag sitter i rullstol. jag kan liksom inte göra roliga saker med mitt utseende längre...som någon skrev i ett forum; "det spelar väl ingen roll hur en tjej ser ut om hon sitter i rullstol?"
jag vill inte acceptera det utan äppelkäckt hävda att jorå, det gör det visst, det är bara att jag sitter ner hela tiden, inget annat, folk ser mig.
men nej.
sanningen är just den att det inte spelar så stor roll. det är ingen som ser mig. jag märker det när jag är på stan, hur folk tittar över mig, jag får aldrig ögonkontakt med någon.

förr var jag bekräftelse-junkie vad gällde mitt utseende och jag flirtade hej vilt med killar. klädde mig utmanande och häftigt och annorlunda och roligt. nu är jag fortfarande en bekräftelse-junkie, fast jag får ingen bekräftelse på det planet längre. det ser bara löjligt ut om jag tar på mig något annat än typ sladdriga brallor och norm-följande tröjor. så nu måste jag lära mig hur det är när ingen lägger märke till en mer än "där sitter nån i rullstol".
det är jobbigt.
smärtsamt.

jag kan inte dra ut på krogen å fixa med mig nåt hett fyllo på 20 bast hem längre. i alla fall blir det knepigare. det är helt enkelt svårare att vara slampig när man sitter i rullstol, haha.

nej, fy fan. nu är jag för upptagen med att ha ångest.

jag hjärtar vargtröjor


en läsare mejlade en bild på sig själv iförd vargtröja, jättekul. det visade sig att hon skriver fantastiskt och har en härlig blogg jag faktiskt tänker följa (följer typ inga bloggar längre). in och läs den här.


det vore jätteroligt om fler vargtröjor mejlade bilder.

happy scrappy


såhär ser jag ut när jag är nyvaken, trött, osminkad, hår som inte tvättats på 4 dagar samt finnig. eh...ni kanske är föga intresserade.

nåväl...

idag mår jag bra, jag är förvånad, har inte ens tagit mina stesolid...de kan jag hamstra istället och ta vid ångest-tillfälle(om någon i hemtjänsten lr på beroende läser detta; jag skämtar, klart jag inte hamstrar). hoppas välmåendet håller i sig hela dagen.

jag är fortfarande ensam och sådär men jag ritar och rastar nosmesen samt pratar lite med de skrikande kråkorna.

jag har fått sålt en hel del fler av mina teckningar (jättekul=) så jag får nog uppdatera den sidan, lägga in lite fler teckningar å skriva vilka som är sålda. ska mecka med det senare.

jag kan bjuda på lite mer text från när jag precis (eller ja några dagar efter) har vaknat.

för att leva mitt liv krävs framförallt en sak; att man är helt sjuk i huvudet. för tillfället räcker nog inte ens det. jag vet inte hur det är i helvetet (som förvisso inte finns) men jag kan tänka mig att det är något i den här stilen. jag har slangar överallt, måste ha en speciell maskin för att kunna prata. tur jag har det här blocket. det är svårt att skriva men de hjälper mig.

tydligen har jag gjort slag i saken och hoppat från min balkong. det är märkligt. jag trodde inte jag skulle våga men längtan efter döden tog väl överhanden. de tjafsar om att det är ett mirakel att jag överlevde...att det är meningen att jag ska leva och uträtta något. bull.

jag har en annan teori; jag har alltid hånat gudstro och religioner (i synnerhet de abrahamiska lr vad fan heter). men säg nu att det faktiskt finns en gud, en sadistisk sådan naturligtvis. han såg till att jag hamnade i den här situationen, den jäveln. jag skulle inte komma undan så enkelt.

nu sitter han och myser medan jag gråter lille-skutt-tårar för att jag inte ens kan bajsa själv. ja, du läste rätt. personalen måste plocka ut bajset. förnedring är egentligen ett för svagt ord men; förnedring.
jag kan inte andas själv heller, otäckt som fan. men jag får träna nån timme om dagen att andas själv, det går bra. jag tänker inte gå runt med respirator resten av livet. fy fan.

det känns lite helande att dela med mig av det faktiskt. nu ska jag ståträna.

Sunday, January 29, 2012

när jag dog lite

jag sitter och tittar i pärmarna från sahlgrenska....på korten och dagboken där de skriver vad jag har gjort, typ opererats eller röntgas. sen finns det ett block där jag har skrivit precis när jag hade vaknat. jag hade ju fentanyl i dropp och andra starka meds så man ser knappt vad jag skrivit, men såhär nånting står det i början:

jag hostar mycket. jag vakna en dag när jag vakna. hoppar och slangar överallt.
jag vaknade av att min kropp inte fungerade. jag provade röra på benen, inget svar. jag har börjat förstå det vackra i livet. jag var tvungen att dö lite grann.

jag behöver kolla igenom det där ibland, jag minns det inte alls, fast ibland kommer det över mig. när jag drömmer oftast. nu ska jag äta lasagne som mor å far tagit hit.

lyrica makes me smile


jag har hamstrat lyrica nu i 2 dagar och tog alltså lyrica för 3 dagar idag och jag mår såå mycket bättre. imorgon ska jag till läkaren på beroende och jag tänker be honom höja lyrican, gärna dubbla den. hehe, kommer nog inte gå, jag käkar redan maxdos å de har börjat bli lite kinkiga vad gäller lyrica. de har väl förstått att folk missbrukar den och att man blir beroende.

jäjä, mediciner är inte lösningen, jag vet. jag tenderar dock att tro att bara jag får mer meds så kommer allt bli bra. jag vill väl egentligen bara försvinna i huvudet så jag slipper tänka på min situation. blä.

jag glömde frstn nämna att jag har en sann vän; min fina tenbrinkis. han bryr sig verkligen om mig och vi hörs varje dag typ. jag är verkligen glad att jag har honom. han var med mina föräldrar på sahlgrenska när jag var nedsövd och de opererade mig flera timmar, sen när jag var vaken så sov han hos mig. snällis.

Saturday, January 28, 2012

by myself

jag är så ensam.
nån ur min familj är väl här i princip dagligen men utöver det; inkognito. jag har ju nosmesen och kråkorna också men om vi snackar andra människor. jag har en del kompisar som, när vi snackar på chat, säger att de ska göra dittan och dattan men de frågar inte om jag vill vara med.
det är verkligen som om jag inte räknas längre. jag är den där handikappade och såna kan väl inte följa med på saker...?

det är inte konstigt att jag lätt sover dygnet runt alternativt lipar. den här situationen känns fortfarande väldigt ny för mig och det känns liksom inte som att jag bearbetar den när jag bara ligger hemma i min säng.

ibland känns det som att jag har levt färdigt. på riktigt. resten av mitt liv kommer bara vara smärtsam nostalgi och längtan efter döden.

nu är jag i princip riktigt folkskygg så vi får väl se hur det ska gå i skolan med alla jävla grupparbeten osv. fast..klarade jag av att bryta ryggen lite varstans samt 2 proppar så klarar jag väl av att plugga, det är mycket lättare.

Friday, January 27, 2012

therapy for my fucked up soul

Nu sitter jag utanför hjälpmedelcentralen å väntar på pappa som är där och byter däck. Jag har slitit sönder dem.

Jag kommer direkt från terapeuten...alltid kämpigt att gå dit men idag kändes det riktigt bra, det är skönt att älta saker med någon annan än sig själv. Ja, så ältar jag ju lite här.

Det var någon som skrev att jag var töntig och ful. Jösses, vad många ni var som försvarade mig, det känns jättebra. Jag har en massa sötnosar till läsare.

Thursday, January 26, 2012

att knarka närhet


jag vill så gärna ha en pojkvän. vem som helst typ, bara jag slipper vara ensam.
får jag tag på nån så ger jag hela mig själv till honom...tror, på allvar, att den här gången har jag minsann hittat rätt. jag funderar på om vi ska flytta ihop och han funderar över om vi kan knulla snart så han kan dra till sin polare, haha.
jag kväver ju dem fullkomligt.

jag tenderar även att välja killar som missbrukar, såklart. jag måste öva på att vara själv...och det har jag ju varit nu i flera månader. ensam. huga. men jag börjar fatta lite hur man gör.

att vara kär funkar ju lite som en drog också och at:n är helt fruktansvärd. man ligger där i geggan och ändå hoppar man upp på hästen igen. haha. sån är jag.

tur jag har nosmesen, han kommer imorrn.
idag har jag ätit.
jag äter typ var tredje dag så jag har rejält med magknip nu. jag har gått ner massa i vikt, det ser jag ju plus att jag kan hålla handen runt mitt lår. de är förvisso smala redan i och med att jag inte har så många aktiva muskler i dem. men de var bra mkt fetare innan.

så det är nya grejen nu; svält. jag har dock märkt att det gör mig ännu sämre om jag inte äter (no way?), ångesten får mer spelrum. jag får dock även ångest när jag ska äta. det är skitjobbigt att stoppa i sig nåt som gör att ångesten löper amok.
jag får stila mig med detta, jag har nog med problem.

Wednesday, January 25, 2012

dagens ord

attitydinkontinens - oförmåga att hålla inne med vad man tycker

ha lite jävla empati, ångest!


idag mår jag hyfsat bra faktiskt, till skillnad från igår kväll...ångest har fan inget samvete alltså.

allt började med att jag tänkte på M, på saker vi gjort, hans jävla humor, hur jävla kär i honom jag var, han var drömkillen alla dagar i veckan.
sen hade jag ångest from hell hela kvällen...tänkte på min ungdom, allt roligt som hände (jag utlämnade allt tråkigt förstås) och hur man verkligen hade hela livet framför sig. så jag sörjde det med, min ungdom alltså.
jag hade verkligen ONT i magen...längesen jag hade så smärtsam ångest.

jäjä, idag vaknade jag och mådde bättre iaf. johan (inte exet, den andre) var här och tog en morgonkaffe tillåme. såna saker behöver jag göra...normala vuxna saker. och hur mycket det än tar emot att bryta the isolation så måste jag göra det. jag mår så mycket bättre av att prata med någon annan än mig själv hela tiden.

Tuesday, January 24, 2012

en tanke bara...

man kan säga att jag fläker upp fittan för er, fast i ord. det vore kul att lägga upp en bild på sin fitta också men så ball är jag inte.

sextusen vintergransljus mot ensamheten


jag är som en liten planet ute i det nästan helt tomma universum, en planet som håller på att förgås av ensamhet, så jag letar febrilt efter en annan ensam planet. ibland stöter jag på nån som jag skulle kunna slå följe med, sida vid sida, men jag rammar den istället totalt och försöker klistra fast mig vid den.

det resulterar bara i kratrar och förödelse så planeten vill naturligtvis inte slå följe med den där psyko planeten nå mer, utan ger sig av och lämnar mig ensam.ensam.ensam.

sin pecado

nu sitter jag och tittar på mamma medan hon städar, hehe, lyxigt. idag har jag tillåme käkat frulle, så nu är jag på rätt spår. får se till att omge mig med rätt personer också, vilket är oerhört viktigt för mig då jag är ganska skör och lättpåverkad nu. eller nu och nu, jag är väl alltid skör och lättpåverkad.

jag skippar psyk, in i det sista som vanligt. istället förlitar jag mig på min terapeut, mina meds och att jag snart ska börja skolan och därmed få rutiner..rutiiiner, gud vad jag längtar efter rutiner. det behöver man. plus den sociala biten skolgång medför och känslan att man gör något vettigt. jag undrar om jag ska vara rak från början och säga till mina klassisar varför jag sitter i rullstol, för frågan lär ju komma upp..hm.

jag fick precis reda på att M hade sökt hjälp en tid innan han tog livet av sig, men blivit nekad. quelle surprise. jävla pissiga psykvård, vars blotta existens jag börjar tvivla på.

har du känt, jag är varm varm varm varm

inatt drömde jag om M, om när vi inte fick sova tillsammans varken hemma hos mig eller hemma hos honom, så vi sov i skogen med en kartong över oss. det var blött och kallt men vi höll om varandra och jösses vad kär jag var i honom. jag kommer aldrig glömma det.

jag har suttit och grinat hela morgonen, kan inte förstå att han är borta. det var längesen vi sågs men han var min stora kärlek for a long long time.

Monday, January 23, 2012


nu mår jag mycket bättre, så är det med mig; upp och ner. jag har duschat, fått städat lite, skickat iväg en teckning jag sålt och ätit ordentligt.

mina föräldrar var här och pratade lite och sådär, så jag har träffat människor också, haha. det är inte alltid jag gör det...kan gå dagar, veckor och det är inte alls bra för mig att isolera mig så. hemtjänsten kommer förvisso. men de samtalen går ungefär såhär; "du kan lägga medicinen på bordet, ha det bra, hej då"

jag vet ju ungefär vad jag ska göra för att må lite bättre. svårigheterna är att vilja göra det, orka göra det. att ändra riktning från nattsvart mörker till den lite ljusare sidan men det är inget som görs bara sådär. naturligtvis. det krävs nog år av terapi för min del.

jag har tänkt mycket på kvällen jag hoppade idag. jag blir obekväm och får nästan svindel när jag tänker på det, på hur jag levde då och hur jag kastade mig ut från så hög höjd, hur jag krossades mot marken. jag distanserar mig fortfarande från det, det kan inte vara jag som gjorde så, hon är så främmande, hon som hoppade. den jäveln gjorde så att jag sitter här nu.

åh, helvete vad lätt det är att bli en bitterfitta.

man blir trött på ditt jävla gnäll

jag är ledsen.
varje dag är tortyr och jag svälter inombords...ja, jag svälter ju på utsidan med, äter ungefär 2-3 ggr i veckan men jag ska köpa gainomax så jag får i mig nåt. det är väldigt svårt att äta för jag har nästan ständig kramp i magen.

jag är ensam.
jag hatar att jag är så jävla naiv och tror att saker är speciella och hej å hå när det bara är tidsfördriv. ja, så känner jag mig, som tidsfördriv. i brist på annat. nån som inte räknas. hm...jag vet att min självbild inte är så munter, hehe. från och med nu ska jag hur som helst inte umgås med falska människor nåt mer, alltså blir utbudet mycket begränsat.

jag överväger att lägga in mig på psyk, frivilligt. jag klarar liksom inte av att ta hand om mig själv och den där jävla dödslängtan kittlar i mig allt oftare.

Friday, January 20, 2012

i'm a negative creep

nu mår jag inte bra.
min familj ska sluta bry sig om mig, jag måste sluta hos min terapeut, tenbrinkisen är också arg på mig och i maskopi med pappa. ja just ja, mamma önskar att jag var lite mer som mina systrar. jahaaa, man ska spela en fin och slipad roll utåt no matter what, så ens föräldrar slipper skämmas över mig.
ibland stöter de ju dessutom på folk som läser bloggen och det tycker morsan är väldigt jobbigt. kan hon inte lika gärna vara stolt över mig, tänker jag.

sen blev det skit med sötisen alex idag, så vi kommer nog inte träffas mer nu. gör mig lite ledsen men det kanske var lika bra det...han käkar trots allt kött och tror liksom att vi har en själ.

nu ska jag ta piller. helst vill jag knarka lite också, intravenöst.

concerta-ångest

fy vilken kväll jag haft. det är så att jag provade att ta en concerta (adhd-meds) i morse, alltså en medicinsk dos. jag har ju käkat concerta förr fast då tog jag betydligt mycket mer och när jag fick at på dem så mådde jag jävligt risigt.

men jag tog ju som sagt bara en enda på morgonen. jag kände en markant skillnad; ett lugn inom mig, alla skärvor av det som en gång var jag liksom hittade tillbaka och förenades med mig. jag låter flummig, jag vet, men jag kan inte beskriva det på nåt annat sätt.

sen kom söta alex hit och allt kändes hur bra som helst. plötsligt och brutalt bröts dock välmåendet till förmån för en avgrundsdjup och förvirrad ångest. fy fan, jag har inte mått så dåligt på länge alltså. det gick dock över när jag tog lite stess och tramadol. jävla tur det.

men nu vet jag i alla fall att jag inte kan äta concerta så då behöver jag inte bemöda mig med att styra upp en adhd-utredning. finemang.

någon frågade hur jag tyckte att hon skulle förhålla sig till att hon jobbar nånstans där de gör hundmat och kattmat. där kunde man snacka köttindustri skrev hon och att hon älskar djur typ.

så vad göra kära anonym?
jag har funderat över det och jag kommer alltid tillbaka till samma slutsats: säg upp dig och skaffa ett annat jobb.

de kommer såklart anställa en ny i ditt ställe så egentligen kan man ju tänka att det är lika bra att jobba kvar, nån ska ju göra skiten i vilket fall som helst. men jag tänker att du plågas av att se allt elände, till slut blir man väl helt fuckad, såvida man känner för djuren. uhh.
jag kan tyvärr inte komma på nåt annat. informera mig gärna om hur det går med det där.

klockan är tre, så jag får nog gå och lägga mig...jag somnade precis här vid datorn på bordet.

Thursday, January 19, 2012

touch me i'm sick and old

idag mår jag inte bra och jag vet precis varför; talet 30 och att det från och med idag representerar antal år jag existerat. long gone är magtröjor, vita mummelbyxor, nirvana-psykoser, impulsflytt till israel och skimret som låg över världen ända fram tills förruttnelsen började någon gång vid 25 och bitterheten var ett faktum. ja jävlar vad livet hetsar på.

jag ska inte tråka ut er men några har undrat över det där med djurförsök å mina meds. alltså hur jag ställer mig till att meds är djurtestat.

det är oerhört jävla mycket som är testat på djur så mina meds är väl en piss i havet. för att nämna ett par exempel så är limmet som finns i böcker, kuvert och diverse andra artiklar (alltså allt som innehåller lim på något sätt, rätt mkt grejer that is) djurtestat. bläck är djurtestat. cigg, kondomer, oljekritor, stearin, blyertspennor (eller ja, blyet i dem) osv, osv.

jag försöker minimera mitt användande av djurtestade produkter genom att tex köpa icke-djurtestat smink men jag använder ändock dagligen flertalet djurtestade artiklar, tyvärr. skulle jag välja själv skulle jag inte göra det men samhället tvingar mig. det går helt enkelt inte leva 100% djurvänligt. jag vet ingen som gör det i alla fall. jag hade gärna själv testat mina meds och inte överlåtit det till nån stackars oskyldig krake men det går emot läkemedelslagarna. förhoppningsvis behöver jag inte käka dem så länge till men då finns det ändå hundratals grejer kvar. vad som vore önskvärt är förstås om djurtest förbjöds och man istället testade allt på danskar.

sen har jag som sagt inga problem med att erkänna mig hycklare. men inte så till den grad att jag äter upp varelser jag säger mig tycka om när det finns likvärdiga, till och med nyttigare, miljövänligare och lättlagade alternativ. dessutom finner jag det extremt motbjudande. jag vill inte äta något som varit innanför huden på någon annan.

nog om det.

i don't have feelings cause feelings are gay

sitting in an angry chair

jag har insett att jag veherkligen tröttnat på att ens nämna eller skriva ordet "kött". det kommer alltid finnas människor som vill äta kött, som någon skrev och visst är det så. det enda som skulle kunna få människor att sluta äta kött är om det uppstod mycket farliga virus i kött och typ halva jordens befolkning skulle dö ut på 1 år pga det. då skulle jag äntligen slippa prata om det, älta det, störa mig på det, älta det ännu mer, fundera över mina chanser att kunna skjuta scans vd utan att åka dit. ja och spela besserwisser också förstås.

så from nu kommer jag inte diskutera det mer överhuvudtaget...hm, såvida inte någon säger nåt i stil med "jag gillar korv". okej då, jag kommer inte sluta tjata om det.

jag har slutat med ytterligare en medicin..eller ja, dragit ner 200%, snart är den helt borta.

nåja. jag hänger med le alex igen och pratar meningslösa självklarheter som att man nog inte skulle skjuta en liten flicka i ansiktet om det skulle medföra att 10 japaner överlever och att musik är kul att prata om samt att han tror att vi har en själ oavsett vad jag säger. "naiva stackare" suckar jag inombords och minns att jag också trodde nåt sånt när jag var i hans ålder men det vore omoraliskt av mig att göra något sådant, jag vill ju inte gnugga in honom med min trista världsbild och riskera att kanske få honom att få en lika trist. jag pratade med en på en fest en gång för typ 3 år sen och berättade min syn på livet, i synnerhet hur meningslöst det är. jag tänkte inte så mkt på det, vi hade lite olika åsikter och jag blev lite hetsig bara men annars var det väl inget särskilt.

sen ringde han mig nästkommande helg. full å gråtande förklarade han att han efter vårt samtal tänkt om ang en hel del och han mådde jävligt dåligt därför. "du tror du är så smart men du är bara en trångsynt cyniker. jag önskar att jag aldrig snackat med dig din jävel"; något sånt skrek han. haha, jag visste inte vad jag skulle få för känsla efter det samtalet. något år senare mötte jag honom på krogen och då bjöd han mig på en drink och bönade och bad att jag skulle följa med honom hem för jag var ju den bästa tjej han nånsin träffat. typiskt killar. vill knulla med alla oavsett vad. vänner eller fiender bara de har fitta. kvinnan i fråga kan stå i eld. suck. jag säger suck.

nu vill han mig något.

Tuesday, January 17, 2012

jag äter inte mina vänner

ja just ja, någon undrade varför jag var mindre hycklare eller "djurplågare" (ditt ord tror jag) än någon som äter kött? jag vet inte var jag skrev att jag inte är en hycklare, det är jag definitivt, om inte annat så tvingas man i princip att leva utanför sina etiska riktlinjer då vårt samhälle är uppbyggt kring förtryck av djur. jag hycklar på andra områden också förstås.

det är typiskt köttätare att köra med klorna ut direkt man nämner något om grymheterna djur utsätts för, det är därför jag numera så sällan tar den diskussionen. det är också extremt vanligt att man undviker att försvara sig (troligen för att man vet vilken hycklare man är) och istället fokuserar på vad den andre minsann gör sig skyldig till.

nu handlade det om en diskussion mellan mig och alex och helt i sin ordning kom han fram till att det väl är hyckleri eftersom han älskar djur och aldrig skulle kunna döda ett själv. längre än så kom vi inte utan relevanta slaktfilmer att slänga på, haha.

jag gav honom frstn just den grejen gratis "du kan ju belysa vilken hycklare jag är som har fucking fåglar i bur". den luckan är ju ganska uppenbar. dock har jag inte köpt varken babs eller todd, de är omplaceringsfåglar som bara jag ville ta hand om. sen är de ute å flyger varje dag när nosmesen inte är här och kastar lystna blickar på dem. jag gillar dock inte att se dem i buren at any time och jag skulle inte skaffa några djur idag.

min hund är som bekant också han en omplacering och osäkra lilla du, jag förstår att du försöker provocera mig lite men utan större framgång eftersom jag vet att nosen är hos sin fina husse om jag inte orkar.

själv skulle jag aldrig kalla mig djurvän om jag mördade djur, direkt eller indirekt, värre hyckleri med indirekt. haha, det förstår väl vem som helst, det skulle jag fan inte ha mage till, i alla fall inte utan att samtidigt förklara att jag hycklar så jag håller på att slå knut på mig själv.

jag har andra gratiskort till er köttätare: jag äter inte helt vegant, det händer att jag käkar nån mejeriprodukt hit eller dit (typ gräddfil eller ost). eftersom köttindustrin och mejeriindustrin går in i varandra så innebär mitt mejeriande att jag även stödjer köttindustrin. hah! där fick jag så jag teg.

men frågan är; gör det ert hyckleri mildare på något sätt? eller slipper ni på detta vis undan det där bökiga med att behöva försvara ert barbariska leverne? (obs! uppenbar provokation).

och nej, jag tror inte att vi har det minsta gemensamt. skulle möjligen vara att du läser min blogg då.

keep on pumping blood

någon bad mig be någon visa mig hur man nopprar (stavning?) ögonbrynen. haha, jag ska bara ta tag i ett par andra saker först, som hamnar aningen högre upp på min prio-lista än (o-)formen på mina ögonbryn, om det nu vore så att jag någon gång ens får för mig att raka benen så ska jag försöka komma ihåg ögonbrynen också. även om jag starkt tvivlar på att det skulle ge mig något alls så kan jag ju alltid go crazy å prova. jag läser dock alldeles för mycket SCUM för att orka bry mig såå mycket om hur jag ser ut.

jag är ju en förbannad jävla satans häxa som funderar över vilka som tjänar stora pengar på de 7.5 miljarder dollar som varje år läggs på säkerhetspådrag in absurdum på (främst usa:s) flygplatser, om jag på något sätt kan slå mynt av det samt andra livsviktiga saker såsom språkhygien.

det och naturligtvis varför nackhåren reser sig och får mig att orgasmera när jag lyssnar på dina händer är fulla av blommor (ja, den och ungefär 500 andra låtar samt liftarens guide till galaxen dårå). nu är klockan 9 och jag beger mig ut å ciggar.

now, are you trapped in my head or in my pencil?

Monday, January 16, 2012

My way or the highway

Idag har Alex varit här och meckat. Jag har fått honom att inse vilken hycklare han är som äter kött, sen har jag förklarat varför man inte får särskriva. Jag har en tendens att inte klara av att andra tycker annorlunda än jag och då gäller det ALLT; musik, politik, religion, film osv haha, det är verkligen något jag får jobba med.

Vi ska se control och jag tycker det är lite jobbigt för tänk om han inte ser storheten i den. Jag tycker sånt är asjobbigt. Allra värst är det någon är sådär likgiltig när jag t ex spelar transmission med joy division. Det får mig riktigt provocerad; människor som inte har någon bestämd åsikt om musik. Jag blir så förvirrad, är de helt tröga? Är det jag som är trög? Är vi helt enkelt inte av samma art? Förvirringen som uppstår när någon inte gillar Kent ska vi inte tala om...

min concerta är din concerta


joy division och prat med kompis är bra när klockan är mycket och man inte kan sova. vi träffades på psyk och han är lite som man tänker att kurt cobain var, såna vänner ska jag ha. såna som man kan prata med på riktigt, inte vad man pysslar med nuförtiden, nya skor eller skvaller. vi snackar om allt från bögporr och att vara genuin till vilket humbug kristendom är och mina hallisar jag hade på sahlgrenska.

vi var ihop någon vecka för typ 2 år sen, hehe, det är han tonåringen jag kallade kurt cobain på psyk, fast nu är han äldre, 20 bast. han kollar på dunderklumpen men även nightmare before christmas så det är ok.

jag har käkat en hel middag idag och druckit massa sojamjölk, det ger utdelning, jag mår ganska bra. helt enkelt.

Sunday, January 15, 2012

skator


alltså, ibland har jag god lust att knäcka nacken på todd, han kan vara en riktig bitch, han sitter och skriiiker för full hals kl 8 på morgonen, finns ju inte en chans att man kan somna om när hemtjänsten varit här då. nosmesen är hos johan så jag har öppnat buren men todd sitter ändå där inne på sin pinne och bara skriker. det verkar vara det bästa han vet...det och att vissla inne i sitt lock. babsan har börjat sova med huvudet i locket....hon kan ligga i locket hela natten.

de är ganska mysiga ändå.

Saturday, January 14, 2012

control

fan, ibland kommer allt bara över mig..sådär helt oväntat och obarmhärtigt. jag har väldigt mycket att bearbeta...det är läskigt när allt kommer över mig samtidigt. men jag antar att det tar tid. jag får låta tiden gå även om den plågar mig.


ensam. ensam. ensam.

feeling fresh in my vargtröja

just nu sitter jag och cyklar med motovivan, iförd vargtröja=) jag har duschat, bytt sängkläder och städat. idag har jag mått hyfsat. jag har suttit framför spegeln och stirrat på mig själv i nån timme, försökt förstå att det verkligen är jag som sitter i rullstol. att jag är handikappad.

jag har känt på mina ben där jag inte har någon känsel, jag har undvikit att ens kolla på dem men nu kände jag på dem och försökte ta in att jag inte känner något. det är en så jävla konstig känsla.

jag har börjat ta det på allvar att det faktiskt var så att jag hoppade, det är ingen liten grej som går att skoja bort. jag gjorde det. det misslyckades och nu sitter jag i rullstol. när jag tänker på allt jag gått igenom, hur nära döden jag varit flera gånger efter hoppet, hur jag vaknade upp och fick den brutala verkligheten kastad i nyllet...när jag tänker på allt det där så är jag faktiskt glad att jag överlevde, trots ryggmärgsskadan. min terapeut tror tillåme att det var min räddning. så kanske det är.

jag har förresten pratat med skolan och vi kom fram till att det är en bra idé att börja nu till våren, så jag börjar i mars. det är bra att det är lite längre fram så hinner jag stila mig, hehe.

Thursday, January 12, 2012

nu har jag varit uppe i flera timmar, framsteg framsteg. dock kan jag inte sluta älta att jag inte kan gå. jag tänker på det nästan hela tiden. det, döden och knark, haha rolig tjej jag är.

nu ska jag ringa universitetet och se om studievägledaren är tillgänglig.

jag är inte i sängen

idag mår jag nog bättre, eftersom jag har stigit upp. det beror visserligen på att hemtjänsten kommer och ska prata med mig om en stund. i och för sig är det framsteg för när sköterskan var här igår låg jag i sängen och sa att jag inte orkar prata.
de ska prata med mig eftersom de hört (pappa) att jag mår väldigt dåligt och ligger i sängen hela dagarna osv. vi ska prata om huruvida det finns någon mer insats än bara dela ut meds som de kan stå till tjänst med. jag har blivit extremt folkskygg så jag vet att det inte finns någonting, ha folk springande här ÄNNU mer, nej nej säger jag bara. men hon insisterade så jag får väl prata med henne då.

ångest-råttorna krafsar och krafsar, jag blir inte av med dem. det är så jävla påfrestande och det är därför jag riskerar att knarka, då det är det enda som hjälper just nu. men jag vet att jag skulle må bättre om jag pysslade med något, fick lite stimulans från andra än sönderpundade luffare.

ska nog ringa skolan ändå. varför inte? fixar jag det inte så är det inte värre än att jag gör ett nytt uppehåll.

Tuesday, January 10, 2012

Everything is numb

Idag mår jag möjligen lite bättre, allt känns mest som ett stort tomrum. Jag ska erkänna att jag varit på icke så bra substanser det sista, vilket väl gör sitt till. Risken att jag gör det igen är hyfsat stor eftersom jag inte bryr mig så mycket om nånting.

Därför funderar jag på en helomvändning; hoppa på plugget nu i januari. Jag skulle må bra av att sysselsätta mig med nånting, få nån mening, nåt att fokusera på. Det är typ antingen det eller the good ol' Psyk, haha det är alltid så extremt när jag ska göra nåt. Jag bara är sån. Nu tänkte jag ringa skolan direkt men nä, jag får tänka lite först. Men Om jag ska leva så måste jag i vilket fall som helst göra nånting. Plugga vet jag hur man gör och jag tycker det är kul, så varför inte?

Monday, January 9, 2012

Everything is fucked up and I don't mind

Det är åt helvete med mig. Jag har insett att anledningen till att jag inte styr upp mig själv är att jag egentligen inte vill leva. Inte på nåt dramatiskt vis utan lugnt och behärskat, för mig är det inte nån stor grej liksom. Jag känner mig ofta redan död inuti.

Jag har inga planer på att ta livet av mig, jag lever inte bara för min egen skull. Men det här gör att jag struntar i allting. Jag duschar inte, äter inte, dricker inte, tar inte mitt blodförtunnande eftersom det är sånt Meck med sprutan.

Jag kan inte beskriva hur jag mår, det är så konstigt. Jag är ledsen såklart, uppgiven...ligger i min säng och drömmer mig bort till det ögonblick jag ska dö.

Att inte vilja leva; är det en sjukdom?

Sunday, January 8, 2012

Everything is fucked up but I smile and pretend that it's not

Nu har jag varit ute å rullat med nosmesen samt ätit mitt första mål mat sedan...tisdag. Jag har typ ätit en morot nån gång. Nåja, nu när det är gjort så mår jag bättre. Syster var här också och bröt ensamheten en stund, det är bra.

Jag sitter å kladdar lite och försöker slå bort tankar på piller, tjack osv. Men de smyger sig tillbaka hela tiden men så länge det bara är tankar så...

Nu ska jag svabba golvet istället, det mår jag nog bra av.

Take me somewhere else, i Can't stand the smell anylonger

Jag har inte skrivit på flera dagar och det beror dels på att jag tappat bort mitt bredband samt är jävligt sjuk, dels på att jag hamnat lite i samma gamla hjulspår som innan. Jag är nära i alla fall. Jag har helt fel tankesätt kring knark.

Jag pallar inte att vara inlagd så det går inte, annars hade det kanske varit bra.

Jag litar inte på mig själv och jag har de där hemska pundargrejerna för mig; höll t ex på att slå sönder telefonen samt drog av lite av mitt hår när sköterskan från hemtjänsten inte gav mig min behovsmedicin, en schleten tia stess, men ändå ni vet, benso är magi ju.
Hon såg att det stod i min lista men kunde inte hitta förpackningen, som de hämtat ut å ska hålla reda på. Nejrå, detta fick vänta tills på måndag sa man till mig när jag var i upplösningstillstånd och så ett "hoppas det går bra ändå". Äh, jag är så jävla sne på dem att jag ska be läkaren att jag får hämta medsen på beroende ett par gånger i veckan.

Jag mår inte bra. Alls.
Men jag ska stila mig.

Monday, January 2, 2012

it's another day of my life, yet everything is allright

ännu en dag och jag har inte kommit nån vart med nånting alls. det gör inget så länge jag kan läsa sartre, lyssna på 16 horsepower och vara allmänt svår. billys nos att nypa i när andan faller på, är också bra att ha.

en gammal kompis är här och hälsar på. han är finsk, fin och har två olika tjejnamn tatuerat på sin skinka samt en hund som också heter billy. jag märker verkligen skillnad på mig själv när jag är i andras sällskap, i synnerhet om jag känner mig avslappnad och hm...ocensurerad, trivs. ni fattar vad jag menar. jag har i stort sett ingen ångest då. jag måste börja umgås med mina gamla vänner, det är många jag saknar, framförallt sir. vi ska ses i veckan så det blir ju bra.

igår fick jag reda på att en gammal underbar vän har tagit sitt liv för en vecka sen, vet inte varför. tillvaron är verkligen ett ruttet fenomen. jag trodde verkligen inte att han mådde dåligt så det känns helt fel men ofta är det väl så, att människor man minst anar ska ta livet av sig, gör just det. verkligen ledsen att hans verklighet inte rymde plats för någon annan utväg.

nej fy, nu ska jag inte tänka, utan ge barbro och toddisen mat.

i'm so nervous i could fucking explode

det är jävligt jobbiga dagar som passerar just nu, det beror nog på medicinerna tror jag. jag går på 2 antidepressiva, vilka har som biverkning oro och ångest. jag har på eget bevåg slutat ta min schizo-medicin (bu, bu vad tror ni jag hittar på?) och den hade typ en dämpande effekt och dämpade kanske lite av den ångest jag får av antideppen.

jag är insnurrad i något jävla kemiskt garnnystan, därför funderar jag på att sluta ta precis all medicin, så mår jag kanske bättre till och med...det är i alla fall värt ett försök. benson känns lite som avslutat nu, även om jag äter lite stesolid. men det känns inte som att det blir jättejobbigt att sluta med det sista.

jag mår dåligt lugnt och behärskat i alla fall, känner mig skitnervös hela tiden bara...nån ny jävla grej. jag är nervös. nervös på det sättet jag tänker mig att jag skulle vara nervös om jag precis skulle in på en scen framför 50 000 pers och live i tv med miljoner tittare. det är verkligen skitjobbigt.

någon undrade om jag skulle fortsätta sitta på psyk och svamla och tycka synd om mig själv. svar: ja. hehe, nä det kommer förmodligen bli bättre. men tycka synd om mig själv kommer jag fortsätta göra, något fel med det? skamligt? är du mormon?