Lina

och den ger min iskalla hud värme

2012-02-25T12:00:00.000+01:00

jag har på väldigt många plan liksom växt ifrån många av mina typiska borderline-beteenden. jag trodde att skära-sönder-armar-dagarna var över ty under en lång period har jag inte självskadat.

därför blir jag ledsen och väldigt arg och besviken på mig själv för att jag har skurit sönder vänsterarmen igen. det var ganska mycket och det behövdes sys och tejpas litegranna....min ångest rövknullade mig hårt och jag får ont nånstans, men det som gör ont är så diffust, går inte säga var jag har ont, så skär jag och det där diffusa onda samlas till en plats, det blir konkret, det syns, det kommer blod. det känns som att jag blöder i min icke-existerande själ men inget blod syns nånstans. när jag har skurit färgas hela armen röd och det sipprar blod från mina fingrar. det gör mig lugn. jag förstår att jag kanske framstår som en psykopat för somliga. att det är väldigt svårt att förstå.

jag har lite svårt att förstå det själv faktiskt, haha. såhär i efterhand när jag sitter och tittar på de fula såren känner jag inte alls något lugn, snarare har min ångest spätts på ytterligare då jag dessutom gjort min arm ännu fulare. uh, den är så fuuuul. ska se om det går att fixa till sen.

bort med bensot, bort med rakblad och möta angsten oskyddad då, sårbar och naken. utforska den och inte desperat komma på nya (destruktiva) strategier för att kunna trycka undan den. varför tar den mig så jävla hårt? det vill jag veta. vad är hållbart mot den? jag vet en sak; sysselsättning. mår jag tillräckligt någorlunda i mars så börjar jag ju skolan igen. det kommer nog inspirera mig, intressera mig och inte minst kommer jag träffa massa folk. då kommer jag inte ha lika mycket tid över till grubblerier. grubblerier och kent.

jag hade inga isbitar vid tillfället jag skar mig annars är en bra strategi att lägga isbitar innanför tröjan. det distraherar definitivt och faktiskt så har det stoppat mig från att skära mig ett par ggr. kom gärna med fler tips på alternativ.

någon dag kanske alla vaknar

2012-02-25T05:29:00.000+01:00

någon kommenterade hur jag kan kalla mig djurvän när jag äter meds som ju naturligtvis är djurtestade. jag kan säga att det är inte bara medicinerna som är djurtestade. jag använder åtskilliga produkter, dagligen, som är testade på stackars oskyldiga djur.

jag har dock aldrig sagt att jag inte är hycklare. jag är verkligen en hycklare...fy fan för mig alltså. jag lever inte djurvänligt, inte alls. samhället omöjliggör nämligen mer eller mindre ett 100% djurvänligt leverne, då det är uppbyggt kring förtryck av djur. jag önskar att det vore annorlunda, fan jag vill göra skillnad, något, men det är förstås dödfött men man kan ju alltid försöka. tänk vad underbart om köttindustrin och djurförsök skulle förbjudas helt.

jag undviker så långt det är möjligt att bidra till fortsatt lidande för djuren men jag lever absolut inte så som jag tycker att man borde leva. jag ser inte att jag skrivit nånstans att jag är djurvän...det kanske jag har gjort men jag tror inte det, i så fall har jag varit tankspridd. samhället omöjliggör mig att vara en riktig sann djurvän. men jag låtsas inte och jag gör väldigt mycket för att inte bidra till all äcklig skit.

att inte käka kött är en enkel sak och det är faktiskt en av få saker jag alltid hållt mig till, sedan jag var 12. eller 14. jag minns inte nu. men det har jag aldrig tummat på sen jag förstod vad köttätande innebär. mest pga etiska skäl alltså men även pga att jag äcklas nåt fruktansvärt av tanken på att äta nåt som varit innanför huden på en annan varelse.

en mycket viktig aspekt är att jag är medveten. något som väldigt många inte är. de reflekterar knappt över att hamburgaren de smaskar på innebär så mycket lidande och kan stå å klafsa på något sådant osmakligt samtidigt som de stolt pratar om vilka djurvänner de är. att de skulle vara hycklare är minsann helt befängt. åh galenskap. flockar av icke-tänkande människor.

nu behöver inte alla bli provocerade. jag säger inte att alla som käkar kött är icke-tänkande. några av mina mest älskade vänner äter kött, fast de är smarta och tänkande. dock tror jag att de egentligen är vegetarianer där längst inne i själen (eh..som förvisso inte existerar men ni förstår min poäng).

anders, som min kärlek heter, säger att han får lite mindervärdeskomplex när han är med mig haha. jag har en tendens att försöka framstå en smula överlägsen. det är helt med mening.

skämt åsido. jag önskar att folk inte blev så provocerade av köttsnack och direkt intar försvarsställning deluxe. det gör nämligen mig själv så jävla provocerad och sabbar totalt min retorik och det blir aldrig några bra diskussioner. det är något folk som känner mig är väldigt medvetna om, att jag inte kan diskutera köttfrågan, så de hindrar mig oftast om jag börjar nosa på det området. men jag blir bättre. jag kan förstå att folk blir provocerade...en del tycker väl att jag kommer där och tycker att jag är så jävla mycket bättre för att jag minsann inte äter kött. så är inte fallet.

anders ska hur som helst börja äta vegetariskt. kanske för att impa på mig, vad vet jag. skiter dock faktiskt i varför bara han lägger ner köttätandet. men han är smart så jag tror han tänkt till lite. tänkt om, tänkt rätt. hihi.

alla mina underbara fina och supervettiga läsare: ni är små vegosar längst där inne, så är det mina vänner, ni måste bara släppa fram den lilla ängsliga veganen inom er. flera av er är ju redan vegosar har jag förstått.

kärlek

2012-02-25T04:12:00.000+01:00

såhär: "jag älskar dina bröst, de är jättefina, men....de är ju ganska små".

känns sådär eller? han tycker att jag gärna får skaffa silikonbröst. haha, det är i alla fall härligt med uppriktighet.

jag kontrar såklart med kommentarer om hans lilla lilla snoppis.

det kallas kärlek när temesta smälter under tungan

2012-02-24T22:15:00.000+01:00

nu är fjunet här å vi myser lite tillsammans. han säger att han älskar mig...jag är osäker, som vanligt men jag säger att jag älskar honom också. jag gör nog det, älskar honom alltså. livsfarligt, totalt livsfarligt.

2012-02-24T16:14:00.000+01:00

kött

2012-02-24T14:22:00.000+01:00

jag vet att det huserar en hel del fina, smarta människor här på min blogg. kan ni vara snälla och tänka över det där med köttätande, bara reflektera lite över det. är det inte helt barbariskt egentligen det vi gör mot djur?

för att citera tenbrink: "att kalla sig djurvän när man äter kött är lika korkat som om en kannibal skulle kalla sig filantrop"

en hand runt min hals, klämmer alltför hårt och benen dom bär inte längre min kropp

2012-02-24T12:51:00.000+01:00

jag orkar egentligen inte stiga upp ur sängen men angsten får grepp om mig så lätt när jag ligger där och stirrar upp i taket. jag ska ta en dusch nu...har inte duschat på evigheter, sen ska jag tvätta. då utmanar jag angsten men den är svår att bli av med utan piller, hehe.

igår försökte jag få mina syskon att köra mig och hämta piller, haha, desperat var jag. de hade ju verkligen ingen lust med det och jag blev helt utan piller. piller.piller.piller. fan allt kan inte kretsa kring det. jag är inte lika hooked som jag var när jag käkade ikto men jag stirrar mig fortfarande blind på benso. eller morfin. som någon påpekade så vet jag redan att den vägen inte fungerar så varför prova den igen? är jag helt sinnesslö?

jag måste hitta en annan väg. jag hoppas jag kan börja skolan nu i mars, det vore bra för mig. dock måste jag vara i någorlunda bra skick för att kunna ta till mig utbildningen.

den där killen kommer hit idag, fjunet. jag är helt förälskad i honom så jag bryr mig inte om vad han pysslar med. jag vill bara krama honom. vi får väl se...det kan fortfarande vara så att han faktiskt är ett gullefjun. eller så är han en fitta. jag ska inte haka upp mig för mkt på honom bara.

äsch, fan vad jag är privat.

när tak och väggar rasar in i ensamheten

2012-02-23T10:05:00.000+01:00

det har varit en lång hemsk natt och jag fryser ihjäl inuti. killen jag är kär i ringde igår kväll och kom med nån hemskt dum bortförklaring till att han inte hört av sig/svarat. jag är väl inte så kär i honom längre men jag är väldigt sårad. jag trodde (som vanligt) att det var något speciellt den här gången. men det var ingenting. ingenting. ingenting.

ångesten har verkligen fått fäste i mig nu och jag överväger att åka upp till psyk. mest för att jag hoppas få mer benso men jag tror det är dödfött. därför åker jag inte. risken är för stor att de låser in mig och det pallar jag inte.

vad ska jag göra? vad kan jag göra? jag vill inte leva.

jag tror minsann min själ dör av svält

2012-02-22T12:14:00.000+01:00

det visade sig att jag absolut inte fick filma ect:n...föga förvånande. gullefjunet visade sig troligen vara en svinig nolla...föga förvånande det med. varför drar jag sådana människor till mig? nu sitter jag här med min jävla tomhet i hjärtat å dessutom är jag känslomässigt sårad. nåja. han är inte värd mig så let's forget him.

min senaste ect gjorde mig jätteförvirrad och jag fick mycket minnesbortfall, det skrämde mig och jag har bestämt mig för att inte ta några fler behandlingar. det har förvisso hjälpt mig lite faktiskt. relativt mycket. men den där förvirringen som uppstår pallar jag inte.

jag har skurit mig ganska mycket det senaste...som ångestlindring. det är svårt att sluta när jag väl börjat, det är nästan lika beroendeframkallande som benso, vilket för övrigt skulle göra att jag avstår, om jag fick mer benso alltså. men är man dokumenterad missbrukare så har man inte mycket att säga till om när det kommer till sådan medicin.
jag försöker skaffa på annan väg men det är ganska svårt, speciellt när jag har så svårt att ta mig nånstans. jag provade att ta bussen häromdagen och det är omöjligt att klara det själv, jag måste ha hjälp med mig.

kan jag ta färdtjänst till drog-inköp? haha. känns sådär. kanske bättre att avstå. dock finns det risk för inläggning igen om jag inte stilar mig med skärandet.

jag ska stila mig.

It takes electricity to remain sane

2012-02-19T14:45:00.000+01:00

Ursäkta att jag inte uppdaterar, mitt bredband har lagt av så jag måste blogga från mobilen. Jag hatar det.

Nåja, livet rullar på och jag med. Ångest och tomhet. Jag kommer inte ifrån det...inte ens nu när jag har ett gullefjun här. Han gör mig förvisso lugn och kär men tomhet, idel tomhet. Jag har ett stort hål i mig som jag desperat försökt fylla med diverse olika saker men förgäves, det förblir tomt. Det gör ont. Livet.

Imorgon ska jag ta min fjärde ect. Det funkar lite faktiskt, gör mig mer alert kanske man kan säga. Dock har jag fått biverkningar i form av extrem glömska och förvirring. Det är övergående säger de. Jag har ringt runt å frågat om jag får ta med nån in som filmar när jag får elchockerna men det verkar vara svårt att hitta någon som kan svara så jag skulle höra med de som håller i det när jag gör det imorgon.

Jag tänkte lägga upp filmen här i så fall. Anledningen till att jag vill göra det är inte bara att jag är morbid utan även att jag vill visa att det inte är särskilt dramatiskt. Många tror liksom att det är helt sjukt och det som finns på nätet är filmer från förr då det var hyfsat dramatiskt. Jag vill visa en rättvisare bild av det.

Usch, jobbigt med dessa versaler.

amanda schulman

2012-02-15T13:52:00.000+01:00

har du glömt bort mig?
jag fick inget svar på mitt senaste mejl och nu går det inte mejla dig. jag blir nojjig att jag skrivit nåt dumt eller så...jag ligger i fosterställning på min soffa å lipar, jag kan inte gå och jag har inga läsare kvar för alla hatar mig, haha.

i'm a creep
i'm a weirdo

förlåt älskling, jag gör det snart igen

2012-02-15T13:35:00.000+01:00

jag har en märklig känsla. det river nånstans i magtrakten och jag känner mig förvirrad och rädd. det kallas väl ångest och jag är förvisso relativt bekant med den men det är något som är annorlunda idag. det river mer.

om 2 tim kommer det stesolid och imovane i alla fall, de kanske kan råda bot på angsten, mina älskade vänner. jag tror angsten beror lite på att jag skurit mig igen, det är verkligen ett bakslag och jag sårade någon jag tycker mycket om...det känns som att jag skär i honom också, säger han och så vill jag inte göra. han är så himla bra och jag vill inte skrämma iväg honom.

det där med att skära sig är nog svårt att förstå sig på om man inte själv pysslat med det. en del tycker väl att det är ett fjortis-beteende och det ligger väl något i det, eftersom många liksom växer ifrån det. jag skar mig mycket mer förr...nu händer det bara då och då. det är inte ett rop på hjälp, absolut inte suicidförsök utan ren och skär ångestlindring.
eftersom jag tar blodförtunnande är det svårt att stoppa blödningarna och det kommer mycket blod. när jag ser hur det droppar från armen blir jag lugnare, mycket lugnare. det är som att jag blir hel av det och det är fruktansvärt beroendeframkallande. men dagarna efteråt känns inte bra...min arm är full av ärr...jag skär liksom i ärr för det finns ingen orörd hud kvar typ.

jag har gjort mig ovän med mina föräldrar också...suck. de hade nog helst sett att jag blev inlagd, då kan de slappna av. nu är jag ute i det fria och gud vet vad jag hittar på. nu är det förvisso inte aktuellt med någon dramatik eller något knarkande men folk litar inte på mitt ord längre för jag har brutit så många löften så många gånger att de tröttnat på mig.
jag tror att de tröttnat nu. de har ställt upp en massa för mig men nu orkar de nog inte bry sig längre och jag klandrar dem inte. jag är ingen lätt människa och jag lever ett extremt svårt liv.

men jag ska ändra på det.

i miss my downhill days

2012-02-15T11:36:00.000+01:00

överläkaren tänkte sätta ett nytt lpt på mig igår men jag insisterade på att få träffa honom, vilket jag fick och lyckades såklart övertala honom om att jag kan åka hem. jag har några ect kvar men de tar jag polikliniskt.

så jävla lättad att jag slapp lpt igen...nu ska jag aldrig mer slarva med mina meds. jag förstår f.ö inte hur min läkare tänker när han sätter ut all benso jag har. han ville på och nosa på lyrican med men den har smärtteamet satt in mot min nervsmärta så han fick hundhuvud. jag käkar liksom bara 25 mg stesolid (bebis-benso) om dagen, det är en jävla skillnad från maxdos iktorivil, kan han inte låta det vara bara.

för att jag ska få tillbaka mitt körkort behöver jag irriterande nog ett läkarintyg om att jag är ren och snobben jag har som läkare menar att det tänker han inte skriva om jag går på benso, så det är väl bara att lyda order...
han är en typisk sådan läkare som inte har hajjat grejen med ångestproblematik. han är en ignorant överklass-hora. ja, det är just vad han är.

det är massa snö ute och jag måste ta mig bort till affären ty jag vill ha cigg. jag kommer nog inte upp själv för backen dock, utan får hoppas att någon vänlig själ hjälper mig.

inatt drömde jag om gesunda. fan vad jag saknar downhill och adrenalinet.

Levande psykfall

2012-02-14T18:10:00.000+01:00

Jag lever.
Förlåt att jag inte skrivit på ett tag. Men det har varit lite turbulent. Sitter på akuten nu å har precis fått sy lite i armen eftersom jag idiotiskt nog skurit mig. Jag tror det beror på att jag inte tagit mina meds på nästan tre dagar (har varit hemma). Hade i alla fall idiot-angst.

Nu väntar jag på överläkaren. Han ska besluta om
De ska sätta ett nytt lpt på mig. Jag hoppas han lyssnar på mig och förstår att suicidrisken är typ noll.

Skriver mer sen.

Ect insomniA

2012-02-09T09:56:00.000+01:00

Ursäkta att jag inte skrev igår men efter ect:n var jag helt hejdlöst trött å sov fram till idag. Huvudvärk å övergående minnesstörningar fick jag också, vilket inte hände för ca 2 år sen när jag fick det. Men jag kände en förbättring efteråt (måhända övergående) vad gäller nedstämdheten, däremot har jag mer ångest då jag inte får ta min Kvällsdos stes kvällen innan eftersom det sabbar kramperna. Dessutom missade jag min tia vid behov.

Jag vill inte vara här. Jag vill hem, hänga med Billy å familjen samt träffa en viss galet sexig kille. Blä. Ska höra med läkaren vad han tror.

Existens-intolerant

2012-02-07T09:49:00.000+01:00

Jag förstår inte hur man gör för att leva, den kunskapen har helt gått mig förbi. Jag bara plågas. Framförallt av minnen från en svunnen tid som aldrig nånsin kommer tillbaka.
Det är som att jag är allergisk mot verkligheten.

Kan du älska mig som tjackpundaren älskar sin barndom?

Du är min pojkvän under konstruktion

2012-02-07T08:30:00.000+01:00

För 10 min sen blev jag av med mitt vak, skönt, nu har jag bara extra tillsyn. Jäjä.

Igår tror jag det bestämdes att jag ska ta min första ect imorgon, ska bara ta lite provet först, kolla hjärtat osv. Jag vet inte hur det fungerar med all skrot jag har i kroppen, läkaren verkar inte vara alltför insatt. Funderar på att ringa Sahlgrenska å höra.

Äre nån mer som mått dåligt av lyrica efter ett tag? Jag vet att utsättningen är ett helvete way värre än benso men det är inte den jag menar utan om man äter som vanligt. Nu ska jag käka frulle.

Bang, Bang

2012-02-06T09:27:00.000+01:00

Livet blir tyngre.
Jag mår sämre än på länge. Jag har gjort dumma saker mot mig själv så nu har jag vak 24 Tim om dagen. Det är ganska jävla påfrestande...speciellt när jag på natten börjar prata för mig själv, tills jag inser att någon sitter å tittar på mig.

Även om jag mår sämre än på länge fortfarande, så har självmordstankarna skingrats lite. Kanske fick jag utlopp för det igår, samt hundhuvve. Hur som helst så är det skönt att inte tänka på det precis jämt.

En kille jag pratat en del på tele med samt träffat lite, har sagt att han vill ha mig å hej å hå. Han tjatar på som fan hur fin å perfekt jag är. Hade jag bara inte suttit i rullstol så hade han blivit ihop med mig.

Jag vet inte om jag är överkänslig men det sårade mig enormt. Killen är knappast nån hunk heller. Jag hade väl inte velat ha honom ändå men själva principen alltså, att han säger så. Det får mig att tänka att de flesta killar tänker så. Blä.

Jag var bara inte gjord för dessa dar

2012-02-05T16:48:00.000+01:00

Det är jobbigt att vara tillbaka. Samma avdelning. Samma rum. Samma personal. Samma jävla jag.

Jag sitter och ritar hängda gubbar i träd, som vanligt. Jag tänker på döden i princip hela tiden, fantiserar om olika sätt. jag måste göra det på impuls, jag är rädd för det, själva dödandet, det måste gå fort och kunna göras på impuls, så ett vapen vore bäst. Men något i mig vill inte...något hindrar, förstör mina planer. Överlevnadsinstinkt.

Man blir inte direkt mer levnadsglad härinne men nu är jag här och får försöka vara öppen för hjälp. Jag kanske ska få elbehandling igen, inte för indikationen ångest som sist utan för min depression. Lite elektricitet är kanske precis vad jag behöver, hehe. Nä, vi får väl se vad som händer.

Jag kan fortfarande inte käka. Det börjar bli ett problem, folk ser på mig att jag gått ner och det är just sånt som kan trigga igång ätstörning för mig. Ju mer folk säger att jag måste äta, att jag blivit smal osv, desto mindre vill jag äta. Imorgon får vi chokladpudding, det borde jag inte kunna stå emot.

.skiten bara känns.

Vänder om

2012-02-05T12:53:00.000+01:00

Livsleda. Självförakt. Dödslängtan. Vapen. Tvivel. Inläggning. Lpt. Fånge igen.

Är på Psyk igen. Det kan ni ju gotta er åt ni som föraktar mig och inte vill att jag ska få lov att arbeta i framtiden osv. Jag vill inte arbeta med någonting. Jag vill inte så mycket alls längre. Jag är knäckt.

Skriver från min iPhone, därav de jobbiga versalerna. Puss alla fina.

perversioner i våra huvuden

2012-02-03T12:15:00.000+01:00

min psykoterapeut är (såklart) väldigt freudiansk. vi pratade om porr, knull, sexfantasier å sånt idag.

han lyckas ofta slakta och avsexualisera många saker. porr till exempel. han påstår att när vi tittar på porr så är det egentligen så att vi vill kika in genom nyckelhålet då mamma och pappa ägnar sig åt oanständigheter och, här kommer det värsta, vara med. detta ligger såklart väldigt långt in i människor, i det undermedvetna. det är från när man var liten och ville vara med mamma och pappa jämt...man ville inte bli utestängd från något.

och ni vet, små flickor brukar ju ibland arrangera bröllop med pappa. då tycker vi väl mest att det är sött. men sen när vi blir äldre får vi sexuella fantasier om pappa. det är samma princip som med bröllopet, fast långt ifrån lika sött, haha. och vi vill förstås inte kännas vid sådana äckliga tankar så vi tränger undan dem (och kollar porr istället haha) så gott vi lyckas.

och skulle vi ge oss hän alla sexuella fantasier vi har (undermedvetet! bortträngt!), släppa på gränserna, då skulle vi gå under. våldtäkt och incest skulle var och varannan människa ägna sig åt.

haha, så nu har jag tittat på min sista porrfilm i alla fall.
sen pratade vi lite annat också men fan det är för privat för att jag ska skriva det här.

jag älskar verkligen hur han djupanalyserar allt.

Det bor en annan i min kropp

2012-02-03T09:36:00.002+01:00

jag är ledsen som fan. orkar inte vara någon man bara gör hur som helst med. tillåta mig vara den personen. nu ska jag till min terapeut å lipa ut hos honom. äre nån som har bot, säg till. Mejla mig. Snälla.

edit

2012-02-02T17:04:00.000+01:00

jag har kommit bort från tjack osv. dock är jag fortfarande dödligt förälskad i piller. det kan därför hända att jag tar extra piller. kärlek. bara få slippa allting. pundare är jag inte men att vara pillertorsk är liksom en del av min personlighet, haha. nä, det sorgliga är att det är lite sanning.

när jag var 15 fick jag lära mig att det där rasande mörkret som kom över mig botas med: piller.

det kommer ta tid att förändras. psykoterapin satsar jag på. men egentligen tänker jag att det är väl inte så farligt om jag går på benso/morfin resten av livet. jag behöver det kanske för att inte dö.
fast...man blir dum i huvudet av det. trög. nåja.

hur kan man tro på evig kärlek, hur kan man tro på det nu?

men man ser skiten med

2012-02-02T15:24:00.000+01:00

många skriver SLUTA KNARKA!
save your breath, ni behöver inte skriva det, eftersom jag inte knarkar längre. alltså olagliga grejer. det livsfarliga tjacket har jag inte varit på sen evigheter och det fantastiska är att jag inte vill ha det.

jag har blivit erbjuden att få tjack levererat hem, när jag dessutom mådde riktigt piss, men jag tackade till min stora förvåning nej. jag orkar inte med ångesten som kommer efteråt och att ta tjack är fan inte så jävla roligt när allt kommer omkring.

däremot äter jag fortfarande narkotika som läkaren ordinerat mig; 25 mg stesolid om dagen. han har ju satt ett uttrappningsschema på dem, jävligt långsamt sådant, första maj kommer jag vara helt benso-fri och då käkar jag ingen narkotika, såvida de inte klassar lyrica som jag har hört att det ryktas om.

men sluta tjata om det, jag knarkar ju inte längre. jag vet att det är jävligt lätt att falla tillbaka men som tur är (beror på hur man ser det) så har jag inga som helst kontakter längre. snart börjar skolan också och det är svårt att kombinera studier och knarkande.

jag står givakt och tar 400 slag

2012-02-01T18:13:00.000+01:00

jag ska umgås med en människa ikväll. johan. inte exet utan den andre. bara som kompisar om det nu behöver påpekas. kvällarna är ju mina jobbigaste stunder...jag brukar ligga nedbäddad med imovane och slumra bort kvällen.

men inte idag då. nejnej, vi ska käka pizza å glo nån film, som två vanliga nyktra människor. det gör mig lite obekväm, haha. men johan är bra, han förstår mig.

jag har kommit på att på en del ställen i bloggen framkommer det inte alltid att jag skämtar, om man nu inte har samma humor som jag. haha, fattar man inte (själv-)ironin/sarkasmen så kan man faktiskt tro att jag är helt jävla väck i huvudet. eller nej vänta, det är jag ju. det har jag till och med papper på.

konversation mellan mig och johan.

jag: ok, vi kan hänga men jag kanske inte kommer vara någon muntergök direkt.

johan: det gör inget. det klär inte dig att vara munter.

du kommer nog aldrig se mig ligga död i gränden

2012-02-01T14:41:00.001+01:00

vi har alla mörka hemligheter, som jocke berg sjunger. jag väljer att utan skyddsnät och censur visa hur mitt liv är. vad jag bryr mig om är att visa att livet inte riktigt är så som bilden man får när man läser uppdateringarna på facebook eller i de flesta bloggar. kanske är det så för någon, jag vet inte men då har man missat det mesta i världen och livet. kanske är man icke-tänkande.

hur som helst, jag har fått en del kommentarer angående det här med bensot. nån är av det här slaget (inte hela):

Klart du är deppig. Ditt självmord som misslyckades är ju det man drömmer mardrömmar om. Att va sån misslyckad människa att om man till och med försöker ta sitt liv misslyckas man och hamnar i rullstol.

sådana kommentarer kanske lyckas få mig lite ledsen ett par sekunder, sen har jag glömt det. jag behöver väl egentligen inte kommentera det ens.

vad som gör mig illa till mods är alla ta-dig-i-kragen-kommentarer. fraser som "shape up", "ta tag i dig själv", "ansträng dig för en gångs skull" osv.
allvarligt? är ni dumma i huvudet?
"ta tag i dig själv nu och få bort den där tumören, ansträng dig lite".

jag hoppas att människor med sådan här låg insikt om psykisk hälsa/ohälsa inte jobbar med människor. dock är jag rädd att de gör det. och att många av dem går socionomprogrammet---> kommer bli mina kollegor. blä.

jag flyr till andromeda när det blir för svårt

2012-01-31T18:15:00.000+01:00

nu har jag varit hos min terapeut. han tyckte att jag skulle låta bli att gå till privatläkare och istället finna mig i att inte få som jag vill. inte så mycket för själva bensot utan för att jag inte alltid ska få min vilja igenom.
jag är gränslös. så måste skaffa mig gränser.

det skapar tydligen ångest att inte veta var gränsen går. jag har aldrig brytt mig om några gränser, jag vet inte ens vad det är.

glöm det!

2012-01-31T13:41:00.000+01:00

läkaren och jag hade helt olika idéer angående min medicinering. han vägrade skriva ut xanor till mig och sa att jag har ätit för mycket benso, alldeles för lång tid, så det gör ångesten svårare. därför tänker han sätta ut mina stackars stesolid, jag ska va helt benso-fri tydligen.

och där sitter jag i min rullstol. har hoppat från femte fucking våningen och nästan dött. kan han inte ta mig på allvar när jag säger att nästan varje dag är ett helvete, ständigt gnagande.gnagande.gnagande i magen, självmordstankar. jag behöver medicineras...i alla fall ett tag. jag sa till honom att det är otroligt att han inte är mer tillmötesgående och tar mig, min ångest, på allvar. "jag ser att du är arg, men jag viker mig inte angående benso" sa han.

vi kom i alla fall fram till att vi inte kommer överens alls och jag ska uppsöka en annan läkare, privat och kanske kanske kan jag komma överens med denne. men han bad mig tänka till ordentligt innan jag ger mig in på xanor eller någon annan stark benso igen. jag rullade ut.
men tänk om jag behöver sån medicin nu, som självmordsprevention. men de skiter väl i om jag skulle ta livet av mig, bara liket inte har nåt benso i sig.

vad tycker ni? har jag eller läkaren rätt?

give me some xanax

2012-01-31T10:33:00.000+01:00

vilken natt. ångest har hållit mig vaken och nosmesens nos har det klämts i 1000 ggr. han gillar det.

nu ska jag till läkaren på beroende, han som hädanefter ska ha hand om min medicin. jag får ju säga till honom att det här fungerar inte, att jag måste sättas in på xanor eller nåt.

någon föreslog elchocker, det har jag redan fått flera ggr. funkar inte mot ångest.

2012-01-30T18:30:00.000+01:00

jag har inget val.
jag måste må såhär dåligt. det enda som hjälper nu är medicin, finns inget annat som tar bort det där äckliga helvetet i magen. jag har försökt få tag i meds men utan större framgång så bor du i borås å har piller till övers, let me know (beroende, soc, familj, hemtjänst: jag skojar naturligtvis).

jag har ringt och pratat med psyk och hört mig för lite. läggs jag in så hamnar jag förmodligen på 2:an igen och jag frågade vilken läkare som jobbar där nu. kontentan av det hela blev att psyk inte är något alternativ. ännu.

jag tar 16 sek i taget nu.
andas. måste.

not HIV but full bloomed AIDS

2012-01-30T15:05:00.000+01:00

ångesten har nu nått sådana höjder att jag eventuellt kommer åka till psyk. det finns ibland inget annat att göra än att med svansen mellan benen söka på psykakuten. fan.

mitt högerben har ju gått lite fram och tillbaka vad gäller funktion, nu har det dock varit såpass rörligt på ett sådant sätt att det finns möjlighet att med mkt träning stötta på det. idag försvann den rörligheten. bara sådär.
det är helt omöjligt att röra det framåt, vilket gick i förmiddags. så jävla nedslående. jävla.jävla.pissliv.

jag är så ångestfylld att jag inte vet vart jag ska ta vägen. psyk...det är väl det enda. jag har storslagna självmordstankar.

alla människor tog slut

2012-01-30T14:01:00.000+01:00

mycket obekväma overklighetskänslor och shadow people, därav kent och stesolid. fan att jag inte bara kan få må lite bra en hel dag, bara en jävla dag. närå. skitliv. jag pissade ner mig innan också.

jag hatar att jag sitter i rullstol. jag kan liksom inte göra roliga saker med mitt utseende längre...som någon skrev i ett forum; "det spelar väl ingen roll hur en tjej ser ut om hon sitter i rullstol?"
jag vill inte acceptera det utan äppelkäckt hävda att jorå, det gör det visst, det är bara att jag sitter ner hela tiden, inget annat, folk ser mig.
men nej.
sanningen är just den att det inte spelar så stor roll. det är ingen som ser mig. jag märker det när jag är på stan, hur folk tittar över mig, jag får aldrig ögonkontakt med någon.

förr var jag bekräftelse-junkie vad gällde mitt utseende och jag flirtade hej vilt med killar. klädde mig utmanande och häftigt och annorlunda och roligt. nu är jag fortfarande en bekräftelse-junkie, fast jag får ingen bekräftelse på det planet längre. det ser bara löjligt ut om jag tar på mig något annat än typ sladdriga brallor och norm-följande tröjor. så nu måste jag lära mig hur det är när ingen lägger märke till en mer än "där sitter nån i rullstol".
det är jobbigt.
smärtsamt.

jag kan inte dra ut på krogen å fixa med mig nåt hett fyllo på 20 bast hem längre. i alla fall blir det knepigare. det är helt enkelt svårare att vara slampig när man sitter i rullstol, haha.

nej, fy fan. nu är jag för upptagen med att ha ångest.

jag hjärtar vargtröjor

2012-01-30T11:45:00.000+01:00

en läsare mejlade en bild på sig själv iförd vargtröja, jättekul. det visade sig att hon skriver fantastiskt och har en härlig blogg jag faktiskt tänker följa (följer typ inga bloggar längre). in och läs den här.

det vore jätteroligt om fler vargtröjor mejlade bilder.

happy scrappy

2012-01-30T11:18:00.001+01:00

såhär ser jag ut när jag är nyvaken, trött, osminkad, hår som inte tvättats på 4 dagar samt finnig. eh...ni kanske är föga intresserade.

nåväl...

idag mår jag bra, jag är förvånad, har inte ens tagit mina stesolid...de kan jag hamstra istället och ta vid ångest-tillfälle(om någon i hemtjänsten lr på beroende läser detta; jag skämtar, klart jag inte hamstrar). hoppas välmåendet håller i sig hela dagen.

jag är fortfarande ensam och sådär men jag ritar och rastar nosmesen samt pratar lite med de skrikande kråkorna.

jag har fått sålt en hel del fler av mina teckningar (jättekul=) så jag får nog uppdatera den sidan, lägga in lite fler teckningar å skriva vilka som är sålda. ska mecka med det senare.

jag kan bjuda på lite mer text från när jag precis (eller ja några dagar efter) har vaknat.

för att leva mitt liv krävs framförallt en sak; att man är helt sjuk i huvudet. för tillfället räcker nog inte ens det. jag vet inte hur det är i helvetet (som förvisso inte finns) men jag kan tänka mig att det är något i den här stilen. jag har slangar överallt, måste ha en speciell maskin för att kunna prata. tur jag har det här blocket. det är svårt att skriva men de hjälper mig.

tydligen har jag gjort slag i saken och hoppat från min balkong. det är märkligt. jag trodde inte jag skulle våga men längtan efter döden tog väl överhanden. de tjafsar om att det är ett mirakel att jag överlevde...att det är meningen att jag ska leva och uträtta något. bull.

jag har en annan teori; jag har alltid hånat gudstro och religioner (i synnerhet de abrahamiska lr vad fan heter). men säg nu att det faktiskt finns en gud, en sadistisk sådan naturligtvis. han såg till att jag hamnade i den här situationen, den jäveln. jag skulle inte komma undan så enkelt.

nu sitter han och myser medan jag gråter lille-skutt-tårar för att jag inte ens kan bajsa själv. ja, du läste rätt. personalen måste plocka ut bajset. förnedring är egentligen ett för svagt ord men; förnedring.
jag kan inte andas själv heller, otäckt som fan. men jag får träna nån timme om dagen att andas själv, det går bra. jag tänker inte gå runt med respirator resten av livet. fy fan.

det känns lite helande att dela med mig av det faktiskt. nu ska jag ståträna.

när jag dog lite

2012-01-29T16:34:00.002+01:00

jag sitter och tittar i pärmarna från sahlgrenska....på korten och dagboken där de skriver vad jag har gjort, typ opererats eller röntgas. sen finns det ett block där jag har skrivit precis när jag hade vaknat. jag hade ju fentanyl i dropp och andra starka meds så man ser knappt vad jag skrivit, men såhär nånting står det i början:

jag hostar mycket. jag vakna en dag när jag vakna. hoppar och slangar överallt.
jag vaknade av att min kropp inte fungerade. jag provade röra på benen, inget svar. jag har börjat förstå det vackra i livet. jag var tvungen att dö lite grann.

jag behöver kolla igenom det där ibland, jag minns det inte alls, fast ibland kommer det över mig. när jag drömmer oftast. nu ska jag äta lasagne som mor å far tagit hit.

lyrica makes me smile

2012-01-29T13:04:00.000+01:00

jag har hamstrat lyrica nu i 2 dagar och tog alltså lyrica för 3 dagar idag och jag mår såå mycket bättre. imorgon ska jag till läkaren på beroende och jag tänker be honom höja lyrican, gärna dubbla den. hehe, kommer nog inte gå, jag käkar redan maxdos å de har börjat bli lite kinkiga vad gäller lyrica. de har väl förstått att folk missbrukar den och att man blir beroende.

jäjä, mediciner är inte lösningen, jag vet. jag tenderar dock att tro att bara jag får mer meds så kommer allt bli bra. jag vill väl egentligen bara försvinna i huvudet så jag slipper tänka på min situation. blä.

jag glömde frstn nämna att jag har en sann vän; min fina tenbrinkis. han bryr sig verkligen om mig och vi hörs varje dag typ. jag är verkligen glad att jag har honom. han var med mina föräldrar på sahlgrenska när jag var nedsövd och de opererade mig flera timmar, sen när jag var vaken så sov han hos mig. snällis.

by myself

2012-01-28T13:45:00.000+01:00

jag är så ensam.
nån ur min familj är väl här i princip dagligen men utöver det; inkognito. jag har ju nosmesen och kråkorna också men om vi snackar andra människor. jag har en del kompisar som, när vi snackar på chat, säger att de ska göra dittan och dattan men de frågar inte om jag vill vara med.
det är verkligen som om jag inte räknas längre. jag är den där handikappade och såna kan väl inte följa med på saker...?

det är inte konstigt att jag lätt sover dygnet runt alternativt lipar. den här situationen känns fortfarande väldigt ny för mig och det känns liksom inte som att jag bearbetar den när jag bara ligger hemma i min säng.

ibland känns det som att jag har levt färdigt. på riktigt. resten av mitt liv kommer bara vara smärtsam nostalgi och längtan efter döden.

nu är jag i princip riktigt folkskygg så vi får väl se hur det ska gå i skolan med alla jävla grupparbeten osv. fast..klarade jag av att bryta ryggen lite varstans samt 2 proppar så klarar jag väl av att plugga, det är mycket lättare.

therapy for my fucked up soul

2012-01-27T11:17:00.000+01:00

Nu sitter jag utanför hjälpmedelcentralen å väntar på pappa som är där och byter däck. Jag har slitit sönder dem.

Jag kommer direkt från terapeuten...alltid kämpigt att gå dit men idag kändes det riktigt bra, det är skönt att älta saker med någon annan än sig själv. Ja, så ältar jag ju lite här.

Det var någon som skrev att jag var töntig och ful. Jösses, vad många ni var som försvarade mig, det känns jättebra. Jag har en massa sötnosar till läsare.

att knarka närhet

2012-01-26T18:06:00.000+01:00

jag vill så gärna ha en pojkvän. vem som helst typ, bara jag slipper vara ensam.
får jag tag på nån så ger jag hela mig själv till honom...tror, på allvar, att den här gången har jag minsann hittat rätt. jag funderar på om vi ska flytta ihop och han funderar över om vi kan knulla snart så han kan dra till sin polare, haha.
jag kväver ju dem fullkomligt.

jag tenderar även att välja killar som missbrukar, såklart. jag måste öva på att vara själv...och det har jag ju varit nu i flera månader. ensam. huga. men jag börjar fatta lite hur man gör.

att vara kär funkar ju lite som en drog också och at:n är helt fruktansvärd. man ligger där i geggan och ändå hoppar man upp på hästen igen. haha. sån är jag.

tur jag har nosmesen, han kommer imorrn.

2012-01-26T17:36:00.000+01:00

idag har jag ätit.
jag äter typ var tredje dag så jag har rejält med magknip nu. jag har gått ner massa i vikt, det ser jag ju plus att jag kan hålla handen runt mitt lår. de är förvisso smala redan i och med att jag inte har så många aktiva muskler i dem. men de var bra mkt fetare innan.

så det är nya grejen nu; svält. jag har dock märkt att det gör mig ännu sämre om jag inte äter (no way?), ångesten får mer spelrum. jag får dock även ångest när jag ska äta. det är skitjobbigt att stoppa i sig nåt som gör att ångesten löper amok.
jag får stila mig med detta, jag har nog med problem.

dagens ord

2012-01-25T15:27:00.000+01:00

attitydinkontinens - oförmåga att hålla inne med vad man tycker

ha lite jävla empati, ångest!

2012-01-25T13:57:00.000+01:00

idag mår jag hyfsat bra faktiskt, till skillnad från igår kväll...ångest har fan inget samvete alltså.

allt började med att jag tänkte på M, på saker vi gjort, hans jävla humor, hur jävla kär i honom jag var, han var drömkillen alla dagar i veckan.
sen hade jag ångest from hell hela kvällen...tänkte på min ungdom, allt roligt som hände (jag utlämnade allt tråkigt förstås) och hur man verkligen hade hela livet framför sig. så jag sörjde det med, min ungdom alltså.
jag hade verkligen ONT i magen...längesen jag hade så smärtsam ångest.

jäjä, idag vaknade jag och mådde bättre iaf. johan (inte exet, den andre) var här och tog en morgonkaffe tillåme. såna saker behöver jag göra...normala vuxna saker. och hur mycket det än tar emot att bryta the isolation så måste jag göra det. jag mår så mycket bättre av att prata med någon annan än mig själv hela tiden.

en tanke bara...

2012-01-24T20:14:00.000+01:00

man kan säga att jag fläker upp fittan för er, fast i ord. det vore kul att lägga upp en bild på sin fitta också men så ball är jag inte.

sextusen vintergransljus mot ensamheten

2012-01-24T17:33:00.001+01:00

jag är som en liten planet ute i det nästan helt tomma universum, en planet som håller på att förgås av ensamhet, så jag letar febrilt efter en annan ensam planet. ibland stöter jag på nån som jag skulle kunna slå följe med, sida vid sida, men jag rammar den istället totalt och försöker klistra fast mig vid den.

det resulterar bara i kratrar och förödelse så planeten vill naturligtvis inte slå följe med den där psyko planeten nå mer, utan ger sig av och lämnar mig ensam.ensam.ensam.

sin pecado

2012-01-24T13:43:00.000+01:00

nu sitter jag och tittar på mamma medan hon städar, hehe, lyxigt. idag har jag tillåme käkat frulle, så nu är jag på rätt spår. får se till att omge mig med rätt personer också, vilket är oerhört viktigt för mig då jag är ganska skör och lättpåverkad nu. eller nu och nu, jag är väl alltid skör och lättpåverkad.

jag skippar psyk, in i det sista som vanligt. istället förlitar jag mig på min terapeut, mina meds och att jag snart ska börja skolan och därmed få rutiner..rutiiiner, gud vad jag längtar efter rutiner. det behöver man. plus den sociala biten skolgång medför och känslan att man gör något vettigt. jag undrar om jag ska vara rak från början och säga till mina klassisar varför jag sitter i rullstol, för frågan lär ju komma upp..hm.

jag fick precis reda på att M hade sökt hjälp en tid innan han tog livet av sig, men blivit nekad. quelle surprise. jävla pissiga psykvård, vars blotta existens jag börjar tvivla på.

har du känt, jag är varm varm varm varm

2012-01-24T11:30:00.000+01:00

inatt drömde jag om M, om när vi inte fick sova tillsammans varken hemma hos mig eller hemma hos honom, så vi sov i skogen med en kartong över oss. det var blött och kallt men vi höll om varandra och jösses vad kär jag var i honom. jag kommer aldrig glömma det.

jag har suttit och grinat hela morgonen, kan inte förstå att han är borta. det var längesen vi sågs men han var min stora kärlek for a long long time.

2012-01-23T22:56:00.000+01:00

nu mår jag mycket bättre, så är det med mig; upp och ner. jag har duschat, fått städat lite, skickat iväg en teckning jag sålt och ätit ordentligt.

mina föräldrar var här och pratade lite och sådär, så jag har träffat människor också, haha. det är inte alltid jag gör det...kan gå dagar, veckor och det är inte alls bra för mig att isolera mig så. hemtjänsten kommer förvisso. men de samtalen går ungefär såhär; "du kan lägga medicinen på bordet, ha det bra, hej då"

jag vet ju ungefär vad jag ska göra för att må lite bättre. svårigheterna är att vilja göra det, orka göra det. att ändra riktning från nattsvart mörker till den lite ljusare sidan men det är inget som görs bara sådär. naturligtvis. det krävs nog år av terapi för min del.

jag har tänkt mycket på kvällen jag hoppade idag. jag blir obekväm och får nästan svindel när jag tänker på det, på hur jag levde då och hur jag kastade mig ut från så hög höjd, hur jag krossades mot marken. jag distanserar mig fortfarande från det, det kan inte vara jag som gjorde så, hon är så främmande, hon som hoppade. den jäveln gjorde så att jag sitter här nu.

åh, helvete vad lätt det är att bli en bitterfitta.

man blir trött på ditt jävla gnäll

2012-01-23T13:20:00.000+01:00

jag är ledsen.
varje dag är tortyr och jag svälter inombords...ja, jag svälter ju på utsidan med, äter ungefär 2-3 ggr i veckan men jag ska köpa gainomax så jag får i mig nåt. det är väldigt svårt att äta för jag har nästan ständig kramp i magen.

jag är ensam.
jag hatar att jag är så jävla naiv och tror att saker är speciella och hej å hå när det bara är tidsfördriv. ja, så känner jag mig, som tidsfördriv. i brist på annat. nån som inte räknas. hm...jag vet att min självbild inte är så munter, hehe. från och med nu ska jag hur som helst inte umgås med falska människor nåt mer, alltså blir utbudet mycket begränsat.

jag överväger att lägga in mig på psyk, frivilligt. jag klarar liksom inte av att ta hand om mig själv och den där jävla dödslängtan kittlar i mig allt oftare.

i'm a negative creep

2012-01-20T19:17:00.000+01:00

nu mår jag inte bra.
min familj ska sluta bry sig om mig, jag måste sluta hos min terapeut, tenbrinkisen är också arg på mig och i maskopi med pappa. ja just ja, mamma önskar att jag var lite mer som mina systrar. jahaaa, man ska spela en fin och slipad roll utåt no matter what, så ens föräldrar slipper skämmas över mig.
ibland stöter de ju dessutom på folk som läser bloggen och det tycker morsan är väldigt jobbigt. kan hon inte lika gärna vara stolt över mig, tänker jag.

sen blev det skit med sötisen alex idag, så vi kommer nog inte träffas mer nu. gör mig lite ledsen men det kanske var lika bra det...han käkar trots allt kött och tror liksom att vi har en själ.

nu ska jag ta piller. helst vill jag knarka lite också, intravenöst.

concerta-ångest

2012-01-20T03:12:00.000+01:00

fy vilken kväll jag haft. det är så att jag provade att ta en concerta (adhd-meds) i morse, alltså en medicinsk dos. jag har ju käkat concerta förr fast då tog jag betydligt mycket mer och när jag fick at på dem så mådde jag jävligt risigt.

men jag tog ju som sagt bara en enda på morgonen. jag kände en markant skillnad; ett lugn inom mig, alla skärvor av det som en gång var jag liksom hittade tillbaka och förenades med mig. jag låter flummig, jag vet, men jag kan inte beskriva det på nåt annat sätt.

sen kom söta alex hit och allt kändes hur bra som helst. plötsligt och brutalt bröts dock välmåendet till förmån för en avgrundsdjup och förvirrad ångest. fy fan, jag har inte mått så dåligt på länge alltså. det gick dock över när jag tog lite stess och tramadol. jävla tur det.

men nu vet jag i alla fall att jag inte kan äta concerta så då behöver jag inte bemöda mig med att styra upp en adhd-utredning. finemang.

någon frågade hur jag tyckte att hon skulle förhålla sig till att hon jobbar nånstans där de gör hundmat och kattmat. där kunde man snacka köttindustri skrev hon och att hon älskar djur typ.

så vad göra kära anonym?
jag har funderat över det och jag kommer alltid tillbaka till samma slutsats: säg upp dig och skaffa ett annat jobb.

de kommer såklart anställa en ny i ditt ställe så egentligen kan man ju tänka att det är lika bra att jobba kvar, nån ska ju göra skiten i vilket fall som helst. men jag tänker att du plågas av att se allt elände, till slut blir man väl helt fuckad, såvida man känner för djuren. uhh.
jag kan tyvärr inte komma på nåt annat. informera mig gärna om hur det går med det där.

klockan är tre, så jag får nog gå och lägga mig...jag somnade precis här vid datorn på bordet.

touch me i'm sick and old

2012-01-19T20:50:00.000+01:00

idag mår jag inte bra och jag vet precis varför; talet 30 och att det från och med idag representerar antal år jag existerat. long gone är magtröjor, vita mummelbyxor, nirvana-psykoser, impulsflytt till israel och skimret som låg över världen ända fram tills förruttnelsen började någon gång vid 25 och bitterheten var ett faktum. ja jävlar vad livet hetsar på.

jag ska inte tråka ut er men några har undrat över det där med djurförsök å mina meds. alltså hur jag ställer mig till att meds är djurtestat.

det är oerhört jävla mycket som är testat på djur så mina meds är väl en piss i havet. för att nämna ett par exempel så är limmet som finns i böcker, kuvert och diverse andra artiklar (alltså allt som innehåller lim på något sätt, rätt mkt grejer that is) djurtestat. bläck är djurtestat. cigg, kondomer, oljekritor, stearin, blyertspennor (eller ja, blyet i dem) osv, osv.

jag försöker minimera mitt användande av djurtestade produkter genom att tex köpa icke-djurtestat smink men jag använder ändock dagligen flertalet djurtestade artiklar, tyvärr. skulle jag välja själv skulle jag inte göra det men samhället tvingar mig. det går helt enkelt inte leva 100% djurvänligt. jag vet ingen som gör det i alla fall. jag hade gärna själv testat mina meds och inte överlåtit det till nån stackars oskyldig krake men det går emot läkemedelslagarna. förhoppningsvis behöver jag inte käka dem så länge till men då finns det ändå hundratals grejer kvar. vad som vore önskvärt är förstås om djurtest förbjöds och man istället testade allt på danskar.

sen har jag som sagt inga problem med att erkänna mig hycklare. men inte så till den grad att jag äter upp varelser jag säger mig tycka om när det finns likvärdiga, till och med nyttigare, miljövänligare och lättlagade alternativ. dessutom finner jag det extremt motbjudande. jag vill inte äta något som varit innanför huden på någon annan.

nog om det.

i don't have feelings cause feelings are gay

sitting in an angry chair

2012-01-19T02:42:00.000+01:00

jag har insett att jag veherkligen tröttnat på att ens nämna eller skriva ordet "kött". det kommer alltid finnas människor som vill äta kött, som någon skrev och visst är det så. det enda som skulle kunna få människor att sluta äta kött är om det uppstod mycket farliga virus i kött och typ halva jordens befolkning skulle dö ut på 1 år pga det. då skulle jag äntligen slippa prata om det, älta det, störa mig på det, älta det ännu mer, fundera över mina chanser att kunna skjuta scans vd utan att åka dit. ja och spela besserwisser också förstås.

så from nu kommer jag inte diskutera det mer överhuvudtaget...hm, såvida inte någon säger nåt i stil med "jag gillar korv". okej då, jag kommer inte sluta tjata om det.

jag har slutat med ytterligare en medicin..eller ja, dragit ner 200%, snart är den helt borta.

nåja. jag hänger med le alex igen och pratar meningslösa självklarheter som att man nog inte skulle skjuta en liten flicka i ansiktet om det skulle medföra att 10 japaner överlever och att musik är kul att prata om samt att han tror att vi har en själ oavsett vad jag säger. "naiva stackare" suckar jag inombords och minns att jag också trodde nåt sånt när jag var i hans ålder men det vore omoraliskt av mig att göra något sådant, jag vill ju inte gnugga in honom med min trista världsbild och riskera att kanske få honom att få en lika trist. jag pratade med en på en fest en gång för typ 3 år sen och berättade min syn på livet, i synnerhet hur meningslöst det är. jag tänkte inte så mkt på det, vi hade lite olika åsikter och jag blev lite hetsig bara men annars var det väl inget särskilt.

sen ringde han mig nästkommande helg. full å gråtande förklarade han att han efter vårt samtal tänkt om ang en hel del och han mådde jävligt dåligt därför. "du tror du är så smart men du är bara en trångsynt cyniker. jag önskar att jag aldrig snackat med dig din jävel"; något sånt skrek han. haha, jag visste inte vad jag skulle få för känsla efter det samtalet. något år senare mötte jag honom på krogen och då bjöd han mig på en drink och bönade och bad att jag skulle följa med honom hem för jag var ju den bästa tjej han nånsin träffat. typiskt killar. vill knulla med alla oavsett vad. vänner eller fiender bara de har fitta. kvinnan i fråga kan stå i eld. suck. jag säger suck.

nu vill han mig något.

jag äter inte mina vänner

2012-01-17T10:12:00.001+01:00

ja just ja, någon undrade varför jag var mindre hycklare eller "djurplågare" (ditt ord tror jag) än någon som äter kött? jag vet inte var jag skrev att jag inte är en hycklare, det är jag definitivt, om inte annat så tvingas man i princip att leva utanför sina etiska riktlinjer då vårt samhälle är uppbyggt kring förtryck av djur. jag hycklar på andra områden också förstås.

det är typiskt köttätare att köra med klorna ut direkt man nämner något om grymheterna djur utsätts för, det är därför jag numera så sällan tar den diskussionen. det är också extremt vanligt att man undviker att försvara sig (troligen för att man vet vilken hycklare man är) och istället fokuserar på vad den andre minsann gör sig skyldig till.

nu handlade det om en diskussion mellan mig och alex och helt i sin ordning kom han fram till att det väl är hyckleri eftersom han älskar djur och aldrig skulle kunna döda ett själv. längre än så kom vi inte utan relevanta slaktfilmer att slänga på, haha.

jag gav honom frstn just den grejen gratis "du kan ju belysa vilken hycklare jag är som har fucking fåglar i bur". den luckan är ju ganska uppenbar. dock har jag inte köpt varken babs eller todd, de är omplaceringsfåglar som bara jag ville ta hand om. sen är de ute å flyger varje dag när nosmesen inte är här och kastar lystna blickar på dem. jag gillar dock inte att se dem i buren at any time och jag skulle inte skaffa några djur idag.

min hund är som bekant också han en omplacering och osäkra lilla du, jag förstår att du försöker provocera mig lite men utan större framgång eftersom jag vet att nosen är hos sin fina husse om jag inte orkar.

själv skulle jag aldrig kalla mig djurvän om jag mördade djur, direkt eller indirekt, värre hyckleri med indirekt. haha, det förstår väl vem som helst, det skulle jag fan inte ha mage till, i alla fall inte utan att samtidigt förklara att jag hycklar så jag håller på att slå knut på mig själv.

jag har andra gratiskort till er köttätare: jag äter inte helt vegant, det händer att jag käkar nån mejeriprodukt hit eller dit (typ gräddfil eller ost). eftersom köttindustrin och mejeriindustrin går in i varandra så innebär mitt mejeriande att jag även stödjer köttindustrin. hah! där fick jag så jag teg.

men frågan är; gör det ert hyckleri mildare på något sätt? eller slipper ni på detta vis undan det där bökiga med att behöva försvara ert barbariska leverne? (obs! uppenbar provokation).

och nej, jag tror inte att vi har det minsta gemensamt. skulle möjligen vara att du läser min blogg då.

keep on pumping blood

2012-01-17T09:16:00.000+01:00

någon bad mig be någon visa mig hur man nopprar (stavning?) ögonbrynen. haha, jag ska bara ta tag i ett par andra saker först, som hamnar aningen högre upp på min prio-lista än (o-)formen på mina ögonbryn, om det nu vore så att jag någon gång ens får för mig att raka benen så ska jag försöka komma ihåg ögonbrynen också. även om jag starkt tvivlar på att det skulle ge mig något alls så kan jag ju alltid go crazy å prova. jag läser dock alldeles för mycket SCUM för att orka bry mig såå mycket om hur jag ser ut.

jag är ju en förbannad jävla satans häxa som funderar över vilka som tjänar stora pengar på de 7.5 miljarder dollar som varje år läggs på säkerhetspådrag in absurdum på (främst usa:s) flygplatser, om jag på något sätt kan slå mynt av det samt andra livsviktiga saker såsom språkhygien.

det och naturligtvis varför nackhåren reser sig och får mig att orgasmera när jag lyssnar på dina händer är fulla av blommor (ja, den och ungefär 500 andra låtar samt liftarens guide till galaxen dårå). nu är klockan 9 och jag beger mig ut å ciggar.

now, are you trapped in my head or in my pencil?

My way or the highway

2012-01-16T15:42:00.000+01:00

Idag har Alex varit här och meckat. Jag har fått honom att inse vilken hycklare han är som äter kött, sen har jag förklarat varför man inte får särskriva. Jag har en tendens att inte klara av att andra tycker annorlunda än jag och då gäller det ALLT; musik, politik, religion, film osv haha, det är verkligen något jag får jobba med.

Vi ska se control och jag tycker det är lite jobbigt för tänk om han inte ser storheten i den. Jag tycker sånt är asjobbigt. Allra värst är det någon är sådär likgiltig när jag t ex spelar transmission med joy division. Det får mig riktigt provocerad; människor som inte har någon bestämd åsikt om musik. Jag blir så förvirrad, är de helt tröga? Är det jag som är trög? Är vi helt enkelt inte av samma art? Förvirringen som uppstår när någon inte gillar Kent ska vi inte tala om...

min concerta är din concerta

2012-01-16T00:10:00.000+01:00

joy division och prat med kompis är bra när klockan är mycket och man inte kan sova. vi träffades på psyk och han är lite som man tänker att kurt cobain var, såna vänner ska jag ha. såna som man kan prata med på riktigt, inte vad man pysslar med nuförtiden, nya skor eller skvaller. vi snackar om allt från bögporr och att vara genuin till vilket humbug kristendom är och mina hallisar jag hade på sahlgrenska.

vi var ihop någon vecka för typ 2 år sen, hehe, det är han tonåringen jag kallade kurt cobain på psyk, fast nu är han äldre, 20 bast. han kollar på dunderklumpen men även nightmare before christmas så det är ok.

jag har käkat en hel middag idag och druckit massa sojamjölk, det ger utdelning, jag mår ganska bra. helt enkelt.

skator

2012-01-15T10:25:00.000+01:00

alltså, ibland har jag god lust att knäcka nacken på todd, han kan vara en riktig bitch, han sitter och skriiiker för full hals kl 8 på morgonen, finns ju inte en chans att man kan somna om när hemtjänsten varit här då. nosmesen är hos johan så jag har öppnat buren men todd sitter ändå där inne på sin pinne och bara skriker. det verkar vara det bästa han vet...det och att vissla inne i sitt lock. babsan har börjat sova med huvudet i locket....hon kan ligga i locket hela natten.

de är ganska mysiga ändå.

control

2012-01-14T22:51:00.000+01:00

fan, ibland kommer allt bara över mig..sådär helt oväntat och obarmhärtigt. jag har väldigt mycket att bearbeta...det är läskigt när allt kommer över mig samtidigt. men jag antar att det tar tid. jag får låta tiden gå även om den plågar mig.

ensam. ensam. ensam.

feeling fresh in my vargtröja

2012-01-14T18:10:00.000+01:00

just nu sitter jag och cyklar med motovivan, iförd vargtröja=) jag har duschat, bytt sängkläder och städat. idag har jag mått hyfsat. jag har suttit framför spegeln och stirrat på mig själv i nån timme, försökt förstå att det verkligen är jag som sitter i rullstol. att jag är handikappad.

jag har känt på mina ben där jag inte har någon känsel, jag har undvikit att ens kolla på dem men nu kände jag på dem och försökte ta in att jag inte känner något. det är en så jävla konstig känsla.

jag har börjat ta det på allvar att det faktiskt var så att jag hoppade, det är ingen liten grej som går att skoja bort. jag gjorde det. det misslyckades och nu sitter jag i rullstol. när jag tänker på allt jag gått igenom, hur nära döden jag varit flera gånger efter hoppet, hur jag vaknade upp och fick den brutala verkligheten kastad i nyllet...när jag tänker på allt det där så är jag faktiskt glad att jag överlevde, trots ryggmärgsskadan. min terapeut tror tillåme att det var min räddning. så kanske det är.

jag har förresten pratat med skolan och vi kom fram till att det är en bra idé att börja nu till våren, så jag börjar i mars. det är bra att det är lite längre fram så hinner jag stila mig, hehe.

2012-01-12T13:04:00.000+01:00

nu har jag varit uppe i flera timmar, framsteg framsteg. dock kan jag inte sluta älta att jag inte kan gå. jag tänker på det nästan hela tiden. det, döden och knark, haha rolig tjej jag är.

nu ska jag ringa universitetet och se om studievägledaren är tillgänglig.

jag är inte i sängen

2012-01-12T11:33:00.001+01:00

idag mår jag nog bättre, eftersom jag har stigit upp. det beror visserligen på att hemtjänsten kommer och ska prata med mig om en stund. i och för sig är det framsteg för när sköterskan var här igår låg jag i sängen och sa att jag inte orkar prata.
de ska prata med mig eftersom de hört (pappa) att jag mår väldigt dåligt och ligger i sängen hela dagarna osv. vi ska prata om huruvida det finns någon mer insats än bara dela ut meds som de kan stå till tjänst med. jag har blivit extremt folkskygg så jag vet att det inte finns någonting, ha folk springande här ÄNNU mer, nej nej säger jag bara. men hon insisterade så jag får väl prata med henne då.

ångest-råttorna krafsar och krafsar, jag blir inte av med dem. det är så jävla påfrestande och det är därför jag riskerar att knarka, då det är det enda som hjälper just nu. men jag vet att jag skulle må bättre om jag pysslade med något, fick lite stimulans från andra än sönderpundade luffare.

ska nog ringa skolan ändå. varför inte? fixar jag det inte så är det inte värre än att jag gör ett nytt uppehåll.

Everything is numb

2012-01-10T13:56:00.000+01:00

Idag mår jag möjligen lite bättre, allt känns mest som ett stort tomrum. Jag ska erkänna att jag varit på icke så bra substanser det sista, vilket väl gör sitt till. Risken att jag gör det igen är hyfsat stor eftersom jag inte bryr mig så mycket om nånting.

Därför funderar jag på en helomvändning; hoppa på plugget nu i januari. Jag skulle må bra av att sysselsätta mig med nånting, få nån mening, nåt att fokusera på. Det är typ antingen det eller the good ol' Psyk, haha det är alltid så extremt när jag ska göra nåt. Jag bara är sån. Nu tänkte jag ringa skolan direkt men nä, jag får tänka lite först. Men Om jag ska leva så måste jag i vilket fall som helst göra nånting. Plugga vet jag hur man gör och jag tycker det är kul, så varför inte?

Everything is fucked up and I don't mind

2012-01-09T16:52:00.000+01:00

Det är åt helvete med mig. Jag har insett att anledningen till att jag inte styr upp mig själv är att jag egentligen inte vill leva. Inte på nåt dramatiskt vis utan lugnt och behärskat, för mig är det inte nån stor grej liksom. Jag känner mig ofta redan död inuti.

Jag har inga planer på att ta livet av mig, jag lever inte bara för min egen skull. Men det här gör att jag struntar i allting. Jag duschar inte, äter inte, dricker inte, tar inte mitt blodförtunnande eftersom det är sånt Meck med sprutan.

Jag kan inte beskriva hur jag mår, det är så konstigt. Jag är ledsen såklart, uppgiven...ligger i min säng och drömmer mig bort till det ögonblick jag ska dö.

Att inte vilja leva; är det en sjukdom?

Everything is fucked up but I smile and pretend that it's not

2012-01-08T14:57:00.000+01:00

Nu har jag varit ute å rullat med nosmesen samt ätit mitt första mål mat sedan...tisdag. Jag har typ ätit en morot nån gång. Nåja, nu när det är gjort så mår jag bättre. Syster var här också och bröt ensamheten en stund, det är bra.

Jag sitter å kladdar lite och försöker slå bort tankar på piller, tjack osv. Men de smyger sig tillbaka hela tiden men så länge det bara är tankar så...

Nu ska jag svabba golvet istället, det mår jag nog bra av.

Take me somewhere else, i Can't stand the smell anylonger

2012-01-08T05:14:00.000+01:00

Jag har inte skrivit på flera dagar och det beror dels på att jag tappat bort mitt bredband samt är jävligt sjuk, dels på att jag hamnat lite i samma gamla hjulspår som innan. Jag är nära i alla fall. Jag har helt fel tankesätt kring knark.

Jag pallar inte att vara inlagd så det går inte, annars hade det kanske varit bra.

Jag litar inte på mig själv och jag har de där hemska pundargrejerna för mig; höll t ex på att slå sönder telefonen samt drog av lite av mitt hår när sköterskan från hemtjänsten inte gav mig min behovsmedicin, en schleten tia stess, men ändå ni vet, benso är magi ju.
Hon såg att det stod i min lista men kunde inte hitta förpackningen, som de hämtat ut å ska hålla reda på. Nejrå, detta fick vänta tills på måndag sa man till mig när jag var i upplösningstillstånd och så ett "hoppas det går bra ändå". Äh, jag är så jävla sne på dem att jag ska be läkaren att jag får hämta medsen på beroende ett par gånger i veckan.

Jag mår inte bra. Alls.
Men jag ska stila mig.

it's another day of my life, yet everything is allright

2012-01-02T12:03:00.000+01:00

ännu en dag och jag har inte kommit nån vart med nånting alls. det gör inget så länge jag kan läsa sartre, lyssna på 16 horsepower och vara allmänt svår. billys nos att nypa i när andan faller på, är också bra att ha.

en gammal kompis är här och hälsar på. han är finsk, fin och har två olika tjejnamn tatuerat på sin skinka samt en hund som också heter billy. jag märker verkligen skillnad på mig själv när jag är i andras sällskap, i synnerhet om jag känner mig avslappnad och hm...ocensurerad, trivs. ni fattar vad jag menar. jag har i stort sett ingen ångest då. jag måste börja umgås med mina gamla vänner, det är många jag saknar, framförallt sir. vi ska ses i veckan så det blir ju bra.

igår fick jag reda på att en gammal underbar vän har tagit sitt liv för en vecka sen, vet inte varför. tillvaron är verkligen ett ruttet fenomen. jag trodde verkligen inte att han mådde dåligt så det känns helt fel men ofta är det väl så, att människor man minst anar ska ta livet av sig, gör just det. verkligen ledsen att hans verklighet inte rymde plats för någon annan utväg.

nej fy, nu ska jag inte tänka, utan ge barbro och toddisen mat.

i'm so nervous i could fucking explode

2012-01-02T03:27:00.000+01:00

det är jävligt jobbiga dagar som passerar just nu, det beror nog på medicinerna tror jag. jag går på 2 antidepressiva, vilka har som biverkning oro och ångest. jag har på eget bevåg slutat ta min schizo-medicin (bu, bu vad tror ni jag hittar på?) och den hade typ en dämpande effekt och dämpade kanske lite av den ångest jag får av antideppen.

jag är insnurrad i något jävla kemiskt garnnystan, därför funderar jag på att sluta ta precis all medicin, så mår jag kanske bättre till och med...det är i alla fall värt ett försök. benson känns lite som avslutat nu, även om jag äter lite stesolid. men det känns inte som att det blir jättejobbigt att sluta med det sista.

jag mår dåligt lugnt och behärskat i alla fall, känner mig skitnervös hela tiden bara...nån ny jävla grej. jag är nervös. nervös på det sättet jag tänker mig att jag skulle vara nervös om jag precis skulle in på en scen framför 50 000 pers och live i tv med miljoner tittare. det är verkligen skitjobbigt.

någon undrade om jag skulle fortsätta sitta på psyk och svamla och tycka synd om mig själv. svar: ja. hehe, nä det kommer förmodligen bli bättre. men tycka synd om mig själv kommer jag fortsätta göra, något fel med det? skamligt? är du mormon?

sura dagar

2011-12-30T11:44:00.001+01:00

tystnaden beror på att jag har mått som ett jävla rövhål och inte orkat med bloggen..eller något annat heller för den delen. jag lipade hela gårdagen, grät över vad jag gjort mot mig själv, över att jag så länge känt mig så värdelös och föraktat den jag är så mycket att jag kastade ner min kropp från femte våningen.

det har legat en tjock dimma över det där men nu har jag varit inlåst och inte fått några iktorivil, samt inte fått tag på piller utifrån på länge, så den där dimman har obönhörligen och smärtsamt skingrats. jag känner mig ungefär som fem år. hur som helst så behövde jag nog en dag helt tillägnad självömkan, desperation och tårar.

nåväl, life goes forward och idag mår jag såpass bra att jag ska duscha (ja, det är en jävla issue för mig, det där med att duscha) och rulla ett varv runt tullen. i eftermiddag ska jag tillbaka till psyk, men bara för att hämta lite grejer och ha ett utskrivningssamtal, ty från och med idag är jag en fri kvinna (om inte läkaren får för sig nåt). det är helt fantastiskt bara det att kunna rulla ut å ta en cigg när jag vill.

2011-12-28T09:32:00.000+01:00

nu sitter jag och umgås med psykgänget, eller ja, de umgås, jag sitter vid datorn å surar.

idag ska jag förmodligen ha permission, dock vet jag inte om jag vågar det...är lite rädd för mina wild mood swings men johan kunde nog komma å hälsa på, det är bra. någon undrade vem johan jag snackar om; det är det gamle exet från längesen och vi är inte ihop igen, han är bara min vän, min bästaste vän.
det är fint att han finns där för mig, hela tiden. fint och lite sorgligt...sorgligt för att vi var så mycket mer än vänner förr och för att jag saknar den tiden så. fina johan. han är ju billys pappa med=)

samtal på psyk

2011-12-27T16:55:00.000+01:00

- vad ska du göra sen då?

- jag planerar att börja gå på heroin.

fika med psykgänget

2011-12-27T15:35:00.000+01:00

på något sätt är det roligare att fika om man fikar med gänget på psyk. någon är full på handsprit och nån annan känner timbaland och har gjort skor med honom samt vet allt om coca cola company och då menar jag a l l t, det händer tydligen konstiga grejer med vd:n där. hon har inside information om allt från posten till mtv.

jag känner för att kramas. det var längesen jag gjorde kände för det, kanhända är det ett tecken på att jag håller på att bli galen. kramas är ju för mesar.

who am i to be happy?

2011-12-27T14:31:00.000+01:00

jag blir inte utskriven idag. istället ska jag få permission en natt imorgon för att känna på hur det är att vara hemma själv, idag mådde jag för dåligt för att åka hem men det är bättre nu.

shit vad det svänger för mig...jag hinner inte med alls. ena stunden ser livet ut att kunna bli riktigt bra, en sekund senare kollar jag upp var jag kan köpa vapen att blåsa skallen av mig med, typ. men det börjar gå åt rätt håll, jag är mer på den positiva sidan plus att jag vill fortsätta för andras skull.

jag har varit hos terapeuten idag. vi pratade om min barndom och hans schäslong, jag tänker nog lägga mig i den nästa gång. då blir det riktig freud-stuga.

wasted?

2011-12-26T15:49:00.001+01:00

dagarna går och jag finns fortfarande till. en del av mig avskyr det och vill fullborda det som påbörjats. EN del av mig känner så. en annan del av mig vill vara kvar i livet och uppleva saker, vill ta mig förbi hindret min ryggmärgsskada utgör och bli...hel på nåt sätt.

jag var inte lycklig innan jag hoppade heller...ja, naturligtvis inte, då skulle jag såklart inte hoppat. nu skyller jag allt mitt illabefinnande på min fysiska skada. jag glömmer bort att det fanns en anledning till att jag hoppade. jag gick omkring och var olycklig för det mesta, trots att lyckan fanns där, rakt framför näsan på mig. men det såg jag inte då.

finns den där lyckan kvar nånstans? kan jag bli lycklig igen, trots min skada. eller är det numer inte ens möjligt att bli lycklig? vad fan nu lycka är förresten, hah, ja det är ju en fråga värd att ställas. men att finna ro då..eller..hm ja ni fattar nog, jag ska inte påbörja någon utläggning om lycka.

jag är i alla fall tillbaka på psyk, det känns jobbigt men samtidigt tryggt. speciellt när jag slits så mellan två förhållningssätt till livet.

nonsens

2011-12-25T16:35:00.000+01:00

nu har jag varit hemma hos mina föräldrar å käkat samt hämtat julklappar. en utav dem ska jag pyssla med nu; oljefärger. mycket spännande och roligt, ni får nog se resultatet sen.

jag glömde ju skriva innan; jag fick en kökshandduk med en varg på i julklapp, det ni. hehe. vargfilosofin blir allt starkare.

2011-12-25T11:55:00.000+01:00

himla mysigt att fira jul med familjen, dock är jag inte van vid så mycket stök och prat så jag blir verkligen skittrött och måste sova hela tiden, känns det som. inatt har jag sovit i min säng, lovely.

från tomten fick jag bl a en systemkamera, oljemålar-kit, kläder, en jättefin ring, en lampa, muggar och en hel del mer fint.

teckningssidan är uppdaterad.

god jul

2011-12-24T12:33:00.000+01:00

inatt har jag sovit hemma, med johan och nosen. det är helt underbart att vara borta från psyk och speciellt att sova i sin egna säng.

någon skickade mig en julklapp, pennor och skissblock, det blev jag verkligen jätteglad för, lite rörd nästan, jättegulligt av dig frida, tack så mycket. någon annan hemlig person skickade mig ett julkort med en bild av nosmesen, tack så mycket för det. ni är så gulliga.

jag ska försöka njuta av julafton nu och att jag tillbringar den vaken, med familjen.

god jul alla.

teckningar å krafs

2011-12-22T10:29:00.000+01:00

min teckningssida är uppdaterad. in och kolla :)

knark

2011-12-22T09:48:00.000+01:00

jag vill bara gråta.
livet härinne på psyk är åt helvete påfrestande. just nu drar det ner mig snarare än upp. det enda är att det skyddar mig från mig själv och den lilla djävulen jag har i mig, som skulle springa och köpa piller om han inte var instängd här. jag måste se till att göra honom så svag som möjligt och jag har en del planer.

varför jag inte vill åka på behandlingshem beror till stor del på att jag, efter att ha hört mig för, har förstått att det florerar en jävla massa droger på sådana ställen. flera har sagt att deras missbruk blev hundra resor värre när de varit på behandlingshem. jag vet att jag inte skulle kunna stå emot om någon erbjöd mig något. jag är inte tillräckligt motiverad, har inte tyglat djävulen i mig tillräckligt, för att klara av att åka på behandlingshem.
jag blir mer motiverad om jag hänger med kompisar här hemma som inte tar droger, johan t ex, än om jag hänger med ett gäng tjackpundare, heroinister och pillertrillare hela dagarna.

åh, jag vet inte. men pissa ska jag ju gå och göra så att jag får tillbaka mitt körkort..i det finns en hel del motivation att hämta.

life goes forward

2011-12-21T20:34:00.000+01:00

tack för era kommentarer..jag vet ju att de flesta som läser min blogg är vettiga och empatiska men så finns det ju alltid de där bitterfittorna/kukarna och så är det ju i verkliga livet också men där håller de käft, så de märks inte.

nåväl.

jag mår helt oväntat mycket bättre, trots att klockan är runt 20 och det är då det brukar vara som värst. det kan bero på att jag köpt en stor påse fylld med saltlakrits. men uuh, kom just på att imorgon kommer soc hit och ska prata eventuella insatser. behandlingshemsplanerna har jag lagt ner, istället ska jag försöka mig på att plugga nånting till våren, om jag är stabil nog för det. jag behöver göra något vettigt istället för att bara vara offer. eller ja, ni fattar nog vad jag menar. besök från soc. sekr. känns bara onödigt och jobbigt. fast jag kan ju alltid höra vad de har att erbjuda för hjälp, så att jag inte faller tillbaka i missbruk å skit.

nu ska jag fortsätta rita.

finito

2011-12-21T15:36:00.000+01:00

ibland känner jag att jag vill lägga ner den här bloggen eftersom jag då och då får riktigt tröga jävla kommentarer. jag låter dem oftast bara gå förbi men ibland, när jag mår dåligt, låter jag mig irriteras av dem och då blir bloggen inget andningshål för mig där jag kan skriva av mig utan en källa till irritation.

nog för att jag förstår att jag kommer få kommentarer jag ogillar när jag lämnar ut mig så som jag gör, ägnar mig åt själslig porr om man så vill, men ibland pallar jag inte. helt enkelt.

big brother ser dig

2011-12-21T13:19:00.000+01:00

mitt goda humör är som bortblåst, likaså min vilja att inte skräpa ner hjärnan med kemikalier. jag har precis haft läkarsamtal och jag bad om att få sova hemma inatt...hemma hos mina föräldrar, jag ska ändå få göra det på fredag. en jävla natt. han gick inte med på det och nu känner jag mig så jävla frihetsberövad, vilket jag är också men det här gjorde det mer påtagligt än vad det brukar vara.

kommer jag alltid vara bevakad som om jag vore en 9 månader gammal bebis, det känns så. i så fall kan jag lika gärna ta livet av mig för då får jag ju inte leva mitt liv, det blir inte mitt liv. det blir alla andras.

är det inte helvetet ändå, som jag hamnat i?

en livslögn att dö med

2011-12-21T09:39:00.001+01:00

hela mitt liv har jag liksom väntat på att själva livet ska börja, det riktiga livet. men det har aldrig kommit en dag då jag får ett brev på posten; "idag börjar ditt liv. man, barn och karriär bifogas."

livet började ju för längesen, jag är mitt uppe i det nu, även fast jag sitter här inlåst på psyket, med förlamade ben utan vare sig man, barn eller karriär. nu vill jag inte gifta mig och förmodligen kommer jag aldrig vilja skaffa barn men ni förstår grejen.

jag hör klockan ticka och varje sekund som passerar är en liten del av mitt liv, som försvinner. nu ska jag inte tänka för mycket på det eftersom det skulle göra mig helt skogstokig i och med att jag är där jag är. på tal om det förresten så kommer jag eventuellt skrivas ut nästa vecka. det blir på dagen 2 månader, då äre fan dags.

2011-12-21T08:52:00.000+01:00

Det är så jävla drygt att vakna vid sex och behöva vänta till åtta innan man får gå ut å röka. Jag var lite angstad igår men inte så att jag ens behövde ta min vid-behov-medicin (schleten tia stess). Det nya nu är att inte vilja påverka min hjärna med kemikalier. Lite bara, hehe.

2011-12-20T14:46:00.000+01:00

nu har jag varit i stan och julshoppat samt ätit, med familjen. man får tusentals mer intryck på en timme i stan än vad man får på en hel dag på psyk, så man blir trött som fan. vilket gör att jag ännu mer vill ut härifrån. innan jag blir folkskygg å skit alltså.

kl närmar sig 15 och det är nu min kvällsångest brukar börja men än så länge går det fint. inte fint som fan. fint bara.

jorå

2011-12-20T09:22:00.000+01:00

jag brukar be folk att inte fråga hur jag mår eftersom jag alltid mår dåligt och jag känner mig gnällig om jag ska säga det. jag orkar heller inte säga "jorå, det är bra", jag vet inte varför.

hur som helst, idag kan folk få fråga för idag kan jag säga "jorå, jag mår bra", coolt va? det var längesen jag kände mig såhär...ångestbollen och råttorna är inte närvarande ens. hah!

nu ska jag iväg till min pågående psykoanalys.

2011-12-19T17:04:00.000+01:00

Nu sitter jag i kyrkan och kollar på julavslutning...det är riktigt mysigt faktiskt men man får inte ha mobilen på. Blä.

ge mig intryck att leva på

2011-12-19T13:54:00.001+01:00

jag lyssnar på "dina händer är fulla av blommor" och dagen avlöper bra tycker jag. ångestklumpen finns visserligen där, men det är ju alltid så...ångestfri....kan man vara det?
det var i så fall väldigt längesen jag var det. ångesten har följt mig i så många år nu så jag tycker jag borde vara skickligare på att hantera den. nu när bensot trappas ut så är varje kväll som tagen ur en skräckfilm, på riktigt alltså...jag är sådär rädd som man är när man vet att någon plötsligt ska hoppa ut från mörkret.

men just nu är det under kontroll. jag ska utmana angsten lite och åka ner till stan med mor å far och sedan ska jag gå på min systersons skolavslutning. det kan bli mysigt faktiskt. intryck om inte annat.

ett år sedan jag föll mot den hårda marken

2011-12-19T10:19:00.000+01:00

jaha, då var det magiska datumet här. fy fan vad jag har bävat...men just nu, när det är förmiddag, mår jag inte helt jävla åt helvete. jag är heller inte död. dock är mina ben fortfarande förlamade så vi kan ju ha en tyst minut för dem idag, hehe.

jag ängslas inför kvällen men försöker att bara foka på mina timmar. kvällen får jag ta sen. jag vill ha tjack men det är väl uteslutet antar jag.

slå mynt av min ångest

2011-12-18T18:03:00.000+01:00

jag har fått sålt en till teckning idag...lite trevligt sådär mitt upp i all ångest. teckningar och krafs är uppdaterat.

någon undrade hur man går tillväga om man vill köpa; mejla mig bara och skriv vilken du vill köpa så skriver jag vad jag ska ha för den, and so on.

drömmen om en jul hemma

2011-12-18T17:56:00.000+01:00

nu har jag precis varit hemma och hängt med billy och johan...det känns så skönt att komma hem men desto värre att komma tillbaka hit sen. även om jag inte är hemma så mycket nu så är det julpyntat så jag fick lite julstämning också.

inte så mycket gnag

2011-12-18T11:31:00.000+01:00

nu har jag fått skrivet flera sidor på boken. jag vet ännu inte riktigt vilket upplägg jag ska ha, jag bara skriver ner minnen. mer eller mindre pålitliga minnen.

angsten är på måttlig nivå men jag ska ändå be om min tia stess innan jag åker hem, så jag inte får panik hemma och vägrar åka tillbaka.

morgon means hell

2011-12-18T09:24:00.000+01:00

ännu en dag att se fram emot då..suck. fast just den här dagen har jag faktiskt något att se fram emot, jag ska träffa mam, pap, johan och sist men inte minst nosmesen!

jag har ett nytt system för att hantera angsten. jag tar timme för timme. vi har ju rökning en gång i timmen (får inte gå ut själv, heh) så då blir det en naturlig avgränsning eller så. den här timmen har jag bestämt mig för att skriva ett blogginlägg och sedan skriva på min bok. nästa timma ska jag rita. även om jag inte skulle känna för det så ska jag bannemej sitta där och göra det som är tänkt.

jag saknar sthlm...speciellt några vänner där..det var längesen jag och millis hördes av och alltför längesen vi sågs, men jag följer hennes blogg, det räknas ju lite i alla fall. jag vet lite vad som händer i hennes liv.

bloggen rockar såklart och ni hittar den här.

jag står givakt

2011-12-17T16:20:00.000+01:00

nu är kvällen strax här med sitt fasansfulla tryne. jävla skit. men jag är som sagt förberedd idag. det tycks inte spela så stor roll dock. det är så jobbigt att vara inlåst här på tvång. jag kan inte dra, helvete, jag sitter i fängelse pga mitt psyke..mitt psyke sitter inne. gah.

men ok. nu ska jag skriva på boken en timma och sedan rita ytterligare en timma. så.

finnen i mitt rum

2011-12-17T13:13:00.000+01:00

det är en hemskt förvirrad man som ofta går in på mitt rum, i tro att det är hans rum. han pratar bara finska så han förstår inte när jag förklarar att det inte är hans rum utan mitt. nyss var han här och tog min smutstvätt-påse, hihi.

det har anlänt ett snyggo också...inte illa. ska se om han går att prata med.

vapen mot tristess

2011-12-17T12:52:00.000+01:00

nu har jag rullat i kulverten, i uppförsbacke, städat mitt rum, skrivit lite på boken och nu sitter jag och cyklar med motovivan, allt för att ångesten inte ska ta mig.

dagarna går hyfsat bra men kvällarna, de är verkligen obehagliga. nu har jag i alla fall planerat inför den här kvällen; inget mer kaffe idag, äta mat, eventuellt äta mig sömnig på choklad, ta en propavan, kanske en zyprexa samt umgås lite med de andra.

något som bidrar till min ångest är nog att jag inte får något gjort på dagarna. jag skulle behöva behövas någonstans, göra något kreativt, ha lite tidspress. igår skickade jag iväg en tavla jag sålt och det kändes lite bra, tjänade jag en liten slant där. men det är inte nog...jag behöver mer sånt, jag behöver känna att jag gör något som betyder något för någon annan...äh jag svamlar. tristessen härinne är hur som helst helst bedövande och helt jävla skräckfylld. rita, det ska jag göra också.

rymlingen från psyk

2011-12-17T11:26:00.000+01:00

igår fick jag nog, råttorna tog överhanden, så under en rökning passade jag på att sticka. personalen får inte springa efter om någon avviker, speciellt inte om det är fler patienter med, eftersom de också är potentiella rymlingar.

jag rullade för glatta livet tills jag hittade en mörk park jag kunde gömma mig i. eftersom jag har lpt så var polisen ute och letade efter mig och mycket riktigt så såg jag en polisbil glida förbi nere på vägen men jag stod gömd i mörkret en bit ifrån, på en grusväg. jag fick sån eufori och tyckte naturligtvis att jag var oerhört slug.

dock fick jag hundhuvve eftersom ingen ville/kunde hämta upp mig så till slut fick jag ju lov att ringa mor å far, som naturligtvis var utom sig av oro och med premissen att jag skulle få följa med dem hem lät jag dem veta var jag befann mig. vi körde tillbaka till psyk för att höra om det var ok, om inte så skulle ju polisen ändå hämta mig, även från föräldrarna. överläkaren sa förvånansvärt nog ja till att jag skulle tillbringa natten hos föräldrarna, så inatt har jag sovit där. det var fantastiskt. jag har ju inte sovit någon annanstans än här på psyk under nästan 2 månaders tid nu.

fast nu är jag tillbaka igen. rastlös. ångestfylld som fan, hela kroppen skriker efter bensooo, gud vad jag älskar dessa små piller, om jag kunde så skulle jag knulla dem. fan.

ge mig välbehag

2011-12-16T17:30:00.000+01:00

jag har förstått att jag inte alls är motiverad till att sluta med benso. tjack, imovane på dagen osv är jag villig att droppa, det har jag ju gjort och jag vet att det är skadligt, direkt skadligt, jag kan se konsekvenserna ganska fort, men fan inte med bensot...jag vill ha tillbaka min maxdos iktorivil. visst, min hjärna blir helt grötig men det är ju bättre än DET HÄR. jag kan höra andras argument för att sluta men jag hittar inget hållbart, något som jag kan förankra djupt inom mig och som hjälper mig att stå emot frestelsen, när den kommer, för det gör den alltid.

nu fifflar jag ingenting med medsen, ergo äter jag ynkliga doser stesolid och får således även känna på det riktiga helvete en benso-utsättning medför. råttorna gnager sönder mina organ och krafsar, krafsar, krafsar.

2011-12-16T11:47:00.000+01:00

Nu är jag hemma och ska ta en dusch. Det känns verkligen mysigt att vara här, fan jag orkar inte vara på psyk längre, det dödar mig. Nu ska jag vara snobbig och ta en dusch.

ångest på finska

2011-12-15T16:30:00.000+01:00

jag måste fan lära mig finska...80% av klientelet här är finnar, aggressiva och råbarkade finnar.

kvällsångesten har kört igång och den är så intensiv och rå att jag börjar tvivla på om jag verkligen inte ska käka maxdos iktorivil ändå...benso finns ju för att det finns människor som behöver dem, jag är nog en av dem. läkaren är dock inte alls inne på samma spår. blä. ångest,ångest, ångest, hejhej.

någon som vet vad ångest heter och uttalas på finska?

2011-12-15T11:59:00.000+01:00

fan, jag tänkte ju skriva något klokt nu men det är rökdags, i'm a busy woman. teckningar och krafs är uppdaterat förresten.