jag heter lina
jag är hemska 30 år
det vet jag säkert
jag är diagnostiserad borderline och har troligen även add. det är förstås bara diagnoser och säger egentligen ingenting om mig. jag har varit i kontakt med psykvården sedan jag var 15 år. ätit meds sen dess också. fått fel meds. blivit beroende. fått nya meds. provat ect. gått i dbt. påbörjat psykoterapi. klarat mig ett tag. pluggat. påbörjat socionomprogrammet. tagit körkort. knarkat. blivit av med körkort. förtvivlan. förlorat nära vänner. gråt och folköl. killar och stesolid. nosmesen, min fina gatuhund från spanien. delad vårdnad. johan. förlorade fotfästet.
jag vet inte vad som ledde fram till det men till slut hoppade jag från min balkong.
det var från femte våningen. 18 meter. hade kollat upp risken att överleva. minimal. jag trodde att det var mitt säkra kort. den sista utvägen ifall allt skiter sig. men jag överlevde. låg medvetslös i en månad och vaknade av att någon sa till mig att jag inte skulle kunna gå igen men att jag kommer bli ok.låg på sjukhus ett halvår. opererades ungefär 10 ggr.
nu är jag förlamad. mina ben. det är väldigt svårt att greppa. svårt att anpassa mig. men jag är glad att jag överlevde. jag vill inte förstöra min familj. lämna nosmesen. fjäderfäna. det är så många som försvunnit. hängt sig och tagit överdoser. det blir fullständig förödelse. vill inte göra så. men man tänker inte man vill bara bort tror att det blir bäst så. för alla. så dumt.
många undrar om min uppväxt. om jag varit med om något speciellt.
men det finns inget där. inget särskilt. min barndom var magisk. jag längtar tillbaka till all oskuldsfullhet tillit hästar och kompisar. det var när jag var 15 som allt började. min oskuldsfullhet försvann. jag blev förnedrad av killar. hånad. jag antar att det är mycket från den tiden som hemsöker mig nu. jag håller på att gå igenom allt. rannsaka mig själv. skriver en bok.
jag önskar att jag ska känna mig hel igen
tror jag vill gå i psykoterapi igen
gå igenom allt
hitta bitar
och få ihop dem till ett jag
så jag slipper känna den där tomheten
idel tomhet
nej det här blev inte alls som jag hade tänkt men nåja det får vara så länge
