Saturday, January 31, 2009

en minut vid datorn

oh yeah, jag står i permanent skugga
medan dom andra glassar i solljus

jag köper lampa efter lampa
en, två, tre, fyra
lampor

men det fungerar inte
solen är tydligen inte bara en stor lampa


förresten så glömde jag byta filter i kaffebryggaren i morse så jag drack kaffe gjort på sump. traumatiskt! jag vet inte om jag nånsin kan dricka kaffe igen.

Thursday, January 29, 2009

do you want to be normal?

jag hittade ett bra citat av någon astronaut. han fick frågan om vad det svåraste med att åka till månen var och svarade: att vilja göra det. ORD!
det är precis samma sak med droger, att vilja sluta. man kan applicera det på det mesta. vad är det svåraste med att plugga; att vilja plugga. vad är det svåraste med livet? att verkligen vilja leva. men jag tror inte på den fria viljan så jag vet inte egentligen....man får hoppas att man har de förutsättningar som krävs för att vilja vilja vara frisk/sluta med droger osv. frstn med droger kan man nog fan inte alltid tillämpa det...men kanske i början av ett missbruk. äh...

igår när jag kom hem från skolan så bröt jag ihop totalt. jag hade tvångsmässiga självmordstankar. alltså tankar, inte planer. men det är oerhört smärtsamt att nästan tvinga sig själv att tänka " jo, jag borde hänga mig, jag är värdelös" detta låter ju fruktansvärt femtonårig emo...vilket gör att jag ser ner på mig själv ännu mer. jag kan inte sluta döma mig själv hela tiden. men tyvärr så är det så att jag fortfarande inte mår bra...trots 12 år med psykkontakt. jag hamnade på psykakuten till sist igår i alla fall. fick pratat med en läkare som verkligen tog sig tid att lyssna och verkade faktiskt intresserad. han såg nog mitt mönster ganska bra. om man tittar i min njournal så ser man att jag brukar ha ett riktigt psykbryt om året då det går riktigt illa och det tenderar att bli värre och värre för varje år. nu är det snart ett år sen jag skar mig sådär illa och om nästan precis lika lång tid är det två år sen jag faktiskt försökte ta livet av mig (dock på fyllan, så jag tycker inte att det riktigt räknas, hade aldrig hänt om jag var nykter). de riktiga dalarna kommer alltså väldigt regelbundet.

nu klarar jag inget sånt mer. jag vill aldrig nånsin behöva ligga på sjukhus igen...aldrigaldrigaldrig. men den här läkaren tyckte att det är bättre att jag får tabletter å antbus än att jag skär mig, super mig full och hittar på konstiga saker (farliga saker). så han tyckte att jag ska ha benso ändå. men inte stesolid för jag sa att jag reagerar konstigt på den och what do you know, han lyssnade faktiskt på mig och sa att ja då ska du såklart inte ha stesolid. så jag ska ta xanor morgon, middag, kväll. men jag får väl se vad min läkare säger...det verkar lite som att läkarna av princip vill säga emot andra läkare och "veta bäst". jaja jag vet inte. känner mig tom.

ni kanske för övrigt undrar varför jag viker ut mig såhär. eller invik kanske man ska kalla det. det beror helt enkelt på att jag vägrar skämmas. jag har under så många år hållt min smutsiga och äckliga "sjukdom" för mig själv, men genom att lägga upp det till allmän beskådning så delar jag skammen med potentiella läsare och reducerar därmed min egen ångest och skam. jag orkar inte skämmas så ja, i den här bloggen skriver jag (nästan) ALLT! det är min terapi just nu. och tycker ni att jag verkar vara en hemsk människa så..ja då får ni väl tycka det.

nu ska jag iväg till psyk igen och prata med min läkare.

Tuesday, January 27, 2009

gaaaah!

jag vet inte vad jag vill göra med mig själv och mitt liv...förvirringen är total. alltså inte bara vad jag i det långa loppet ska göra..förutom att dö då såklart, utan även vad jag ska göra nu. och nu. förvirringen börjar så fort jag slår upp ögonen. ska jag stiga upp idag? vad gör man sen..? borsta tänderna? ska jag åka bil till skolan? eller ska jag kanske utmana mig själv lite å cykla till skolan? ska jag åka till USA och stalka britney spears?

jag började iaf dagen med medicinhämtning och lite samtal, vilka gjorde mig så arg att jag nästan inte kom iväg till skolan. jag har varit på 2 olika vårdcentraler med mina leverfläckar...jag har asmånga och en jättebamsing och detta stör mig enormt. men jag har inte fått ta bort dom nånstans eftersom dom är ofarliga. så jag tänkte att min läkare kunde skicka remiss från psyk. eftersom jag kommer skära bort dom själv annars. sköterskan verkade tycka att det lät som en god idé, dock inte min läkare. närå. jag är så instabil just nu så det vore inte bra att ta bort dom i detta läget eftersom äckelkänslorna/obehaget kan flyttas nån annanstans. hallåååååå! psykologi årskurs 1. jag hatar inte min kropp och ser inte ner på mig själv bara för att jag har leverfläckar, jag vill bara inte ha dem. just leverfläckarna. inget annat. det skulle ingen vilja. jag kommer skära bort dom själv, men inte av självdestruktiva skäl utan för att jag helt enkelt inte gillar dess estetik. och nu då för att jag blir så förbaaaaannaaaad så jag vill sätta dit henne. jag kan inte tänka mig att det är så farligt att skära bort dom själv, å sen åker man till avc och får det sytt bara och då när dom undrar så kan jag ju lägga fram att jag försökte få min läkare att remittera mig men utan framgång. trots att jag nämnde att jag tänker skära bort dom själv. men jag får vänta tills helgen kanske..ifall det skulle bli dumt å ont så jag slipper slippa skolan so to speak.

dock gick det bra att få benso igen. eftersom jag är instabil. hejhej.

Monday, January 26, 2009

AA

mitt ölsug gjorde mig påmind om att jag har lite att läsa från missbrukskursen. redan efter några sidor tas aa upp. det kan väl vara okej eftersom det är en väldigt stor rörelse men man ska ha klart för sig att det mer eller mindre rör sig om en sekt. och där man måste medge att man inte har någon kontroll över sitt drickande. vem har då kontrollen? just det..en högre makt. såklart.

jag har själv varit på ett aa-möte..notera ETT. jag är övertygad ateist och hörde mig för innan jag gick på mötet och nej då, detta var absolut inte religiöst bundet på ngt sätt. men det är det. det framkommer ju redan i första steget, alltså att man måste erkänna en högre makt. dessutom skulle man efter varje möte tillsammans läsa sinnesrobönen och hålla varandra i händerna. det stank kristenhet lång väg alltså. jag hoppas verkligen inte att det kommer vara massa sånt flum på kursen...imorgon har vi föreläsning med någon från stadsmissionen. jag hoppas att det bara kommer att handla om personer med missbruksproblematik som det står på schemat och inte kristen idioti.

give me some alko

jag har varit stolt över att jag lagt ned supandet ganska totalt. jag har inte ens varit särskilt sugen. jag har tagit mina antabus och ibland tillåme glömt dom fast ändå inte känt nån större lust att hemfalla åt dryckenskapens idioti. men nu när jag har strypt tillgången på benso osv så kommer sup-ner-dig-fort-som-fan-känslorna som ett brev på posten!

igår hade jag stora problem med att inte gå ner till affären här på hörnet och köpa mig ett litet sexpack eller två. och grejen är att om suget tar mig ordentligt så hjälper inte ens antabus. eller hjälper och hjälper. jag försöker supa mig igenom det...med mer eller mindre framgång. men det går faktiskt...även om man mår skit och får sitta med pionrött ansikte, hjärtklappning av oh inte denna värld och försöka låtsas som att vadå, jag tar mig ju bara en bärs eller två. inget onormalt här inte.

jag romantiserar ju alkoholen så till den milda grad att jag tycker att det är lite vackert att vakna i sina egna spyor och endast ha några få ledtrådar i lägenheten om vad som kan ha hänt kvällen innan. även om just det har fått mig att åtskilliga ggr hamna på sjukhus. det är helt sjukt vad hjärnan hittar på spännande saker för att kunna rättfärdiga en rejäl sup.

notera dock att jag inte, trots denna längtan, har supit. jag tränade som en liten tok igår istället. och faktiskt så gör det allt bättre för en stund. just när man har tagit ut sig det där sista lilla som man egentligen inte orkar och bicepsen vrider sig av smärta, just då är man ganska tillfreds.

nu ska jag upp till psyk och se över mina meds igen. och känner jag mig själv rätt så kommer jag försöka vara listig och se till att få lite benso. dock har jag legat ett steg före och sagt till hon som delar medicinen att jag kommer vara manipulativ nästa vecka. jävla mig.

Saturday, January 24, 2009

Borde jag börja ta heroin?

jag vet inte vad meningen med livet är.
men om det är att vara lycklig så ska jag börja ta heroin. varför något så drastiskt, tänker ni kanske, jo:

jag såg ett program idag där en lyckoforskare (tror jag han var) pratade om lycka och han sa att vi kan vara lyckliga i som längst 3 månader sedan går det tillbaka och man eftersträvar nästa "lyckorus". och så är det ju! vi kan inte leva utan ångest. vi är dömda att ha den med oss, annars kommer vi ingenstans i livet. en liknöjd person kommer ingenvart.

enda sättet att förbli lycklig är att manipulera hjärnan med droger.

om jag har ständig tillförsel av heroin (jag måste jobba ett jävla tag först för att kunna finansiera mitt heltidsmissbruk, jag vet) skulle jag alltid vara lycklig. jag skulle inte leva så länge, men det gör vi ju inte ändå objektivt sett, men jag skulle vara lycklig.

och visst, mänskligheten skulle ju gå under, men det spelar ju ingen roll om meningen med livet enbart är att vara lycklig.

hela världen skulle kunna anamma detta och hela världsekonomin skulle helt övergå till finansiering av folks heroinmissbruk och på så sätt skulle människan snabbt dö ut.

och är inte det egentligen det bästa?
objektivt.

Friday, January 23, 2009

well..

håret blev som väntat orange/beige/blä men det tål nog några blekningar till så jag har inte gett upp hoppet än, även fast det inte ser ljust ut...hihi. jag kan tänka mig att klippa en kort frilla med å då gör det ju inget om lite hår faller av hit eller dit. jag får hur som helst vänta några dagar iaf för jag har sår i hårbotten vilket gör ajaj. nu ska jag städa å förbereda inför tacokväll.

eh..

det verkar som att min nya hårfärg blir "hej-jag-bleker-håret-hemma-orange". kan inte bli mycket sexigare...

comfort kills the spirit

jo, idag stannade jag ju hemma från skolan igen. men en stor skillnad mot tidigare i veckan är som sagt att jag idag egentligen är hyfsat stabil, men stannade hemma av bekvämlighetsskäl. detta är något som är mycket lätt hänt hos psykiskt sjuka har jag märkt. inte minst hos mig själv. det är lätt att fastna i den där tryggheten som sjukdomen ger. man måste inte gå till skolan, jobba, prestera, ta sig för något överhuvudtaget, för man är ju för fan sjuk.

ibland är det så att jag mår så dåligt att det rentav vore dumt av mig att tex försöka gå till skolan. som i våras då jag skar av mina senor och fick gå gipsad...de första dagarna efter det var jag i en annan värld och helt avtrubbad av all ångest och alla tabletter. då KUNDE jag inte gå till skolan...plus att armen gjorde jävligt ont. men sen gick det ngn vecka och armen var förvisso i gips men gjorde inte lika ont och psyket hade stabiliserats. det är då det är dags att hoppa upp på hästen igen. det gjorde jag faktiskt då. men det var jävligt nära att jag hoppade på sjukskrivningshästen istället och gömde mig i mina problem.

jag befinner mig i en liknande situation nu. jag genomgår någon form av kris och måste försöka balansera krisen och mitt "normala" liv så att jag kan komma vidare. det är så lätt att bli bekväm och använda sitt psykiska illamående till att än mer invalidisera sig. gränsen mellan att vara hemma för att jag är i så dåligt skick att det inte funkar och att vara hemma för att det är tryggast så, är hårfin. och just detta att komma på sig själv att "aha! idag kan du fan gå" är väldigt svårt. för det kan stå och balansera mellan de två polerna så man inte vet själv ens vad som är bäst. men jag har under alla år lärt mig att när jag börjar tänka såhär så är det dags att ta itu med saker och ting. det gör att jag mår bättre och att gungan väger över mer mot det friska...eh jag snackar lite i nattmössan. jag skyller på nozinanen...de gör mig en smula seg i skallen måste jag säga och jag måste dricka typ en liter vatten i syfte att endast fukta strupen lite. sjukt. bra är dock att man går upp i vikt av dem, det kommer förmodligen göra att jag vill lägga av med det så fort som möjligt.

nu ska jag ge mig på mitt hår igen.

tidsfördriv

håret bearbetas...

igår var vi ute hos mami å papi...hängde lite med deras nya familjemedlem stina. myspyshund.

micke på gång...till höger ser ni mitt senaste bläckfisk-inköp. en hundleksak egentligen. det verkar vara ganska poppis med bläckisar som hundleksak men inte som nalle till bebisar eller prydnadsaker typ. väldigt svårt att hitta.

variation is my cup of tea

nu börjar jag känna att det här bruna håret går mig en smula på nerverna. så jag har varit å inhandlat diverse blonderingar, sen ska min syster klippa nån kort frisyr. sist fick jag snagga mig då jag tappade håret...å jag snaggade det själv också och hade vad en vän kallade psyko-frisyr hehe. nu ska jag inte vara lika hård mot håret dock utan högst 2 avfärgningar å sen en lite mörkare blond på det.

jag är inte i skolan idag nä...hm. det är inte obligatoriskt idag men det hade såklart varit bra att gå. dock beror dagens frånvaro inte på ångest/abstinens/galenskap utan på vanlig hederlig lathet. det är väl ett steg i rätt riktning tror jag...?

Thursday, January 22, 2009

veterinär och natt avklarad

nu är det både fet och understruken text helt utan att jag gjort något. jävla blogger. veterinärbesöket gick bra igår...fast billy ville inte bli stucken framför ögonen på johan, micke å mig så vetten fick gå iväg och sticka honom utom synhåll för oss. dom...hah..se nu blev texten vanlig igen. jo dom passade på att klippa hans klor också och det var ju bra med tanke på att vi inte lyckats klippa dom på två år efter incidenten då jag råkade klippa honom i pulpan å panikade totalt hehe.

fick tag på läraren från manskursen också..han verkar himla trevlig. det var inga probs att jag var borta igår bara jag skriver om ngt som togs upp igår. ska sätta mig med det i helgen tänkte jag och idag ska jag ägna dagen åt juridik och gym.

jag kunde sova inatt också...har inte vaknat en enda gång och idag är ångesten lite bättre. inte lika hysteriskt upp och ner. dessutom känner jag mig klarare i huvudet än vad jag gjort på länge.

pussar på älsko...notera billys tass på hans axel=)

herrn fick inte äta på hela dagen igår så efter veterinärbesöket var det fest i matskålen

sen somnade han gott

Wednesday, January 21, 2009

gym avklarat

så. nu har jag varit och gymmat. jävlar vad bra det är! jag kan använda all den där negativa, uppsamlade energin jag bär på till att pressa mig på löpbandet eller bänkpressen. jag har ju något inom mig...ngt som gör att jag behöver ladda ur på nåt sätt...och det lättaste/bekvämaste sättet på kort sikt är att dricka bärs, ta tabletter, skära sig osv. men när jag står där på löpbandet och känner att nu jävlar orkar jag inte ett steg till så kan jag använda det där vansinnet till att pressa mig litelite mer. och det ger resultat. jag har nästan ingen ångest nu, trots att jag har vet.besök att göra och natt att sova. jag har mest sjuk träningsvärk så det upptar mitt fokus nu. mkt bra. till natten har jag fått nozinan så att jag ska kunna sova. den är inte narkotikaklassad och går inte att flumma runt på så det är bra. jag ville egentligen inte äta den eftersom den ger mig sjuk hunger så att jag bara mosar in hela skafferiet i halsen när jag tagit dem. men just nu känns det som att ok om jag går upp i vikt då, bara jag kommer på fötter igen. plus att jag gymmar så då kanske dom där påsarna med chips och skålen med negerbollsdeg inte är så himla farliga ändå.

nu ska jag duscha och sedan städa.
shit, jag känner mig riktigt happyscrappy! det blir nog skola imorrn!

fall apart and start again

ok, nu har jag varit på promme med billy och besökt psyk. ångesten kommer i vågor och är olika stark, gemensamt är dock att det efter ett par minuter går över. jag måste bara bita ihop alltså. bara och bara. men nu är det nästa uppgift som gäller; gymmet. måste åka ensam också eftersom micke är på jobbet. men jag känner mig ganska hoppfull om att palla att gå dit...det är just bara det att komma dit...inte vända och köra hem halvvägs för att ågren biter mig i magen. är jag väl där och gör benpress tills mjölksyran nästan tar död på mig så är ångesten lätt-tyglad eller till och med frånvarande. jag får ta en sak i taget nu. först gym, sedan hem och äta och sedan veterinären. gör jag alla dom sakerna så kommer det förmodligen kännas bättre ikväll och natten behöver inte bli katastrofal. och förhoppningsvis kan jag ta mig till skolan också. fast så långt fram kan jag inte tänka...jag får nästan tänka en timme i taget bara. jag är tex jätterädd att jag ska freaka hos vetten och tro att billy ä jättesjuk. men jag ska inte tänka på det nu. nu tar jag en cigg och dricker lite kaffe och sen åker jag till le gym.

stig på mr angst

jag har ljugit igen.
och gårdagens stora ångestpåslag beror förmodligen på det...och att imovanen var slut. jag erkände ju för min terapeut på julafton att jag missbrukade imovanen och käkade ungefär 10-15 st om dan istället för 1 till natten. jag erkände även för älskling å familj.
men eftersom jag utvecklat ett extremt starkt beroende av dem så dröjde det inte många dagar innan jag ångrade mig bittert. vad fan ska jag göra utan imovane? jag vet att jag inte kan leva med dem men jag går under utan dem.

jag fick helt enkelt se till att få det utskrivet igen. och det var faktiskt inte särskilt svårt. jag vet vad jag ska säga och vilka knappar jag ska trycka på. och trots att jag sagt rakt ut att jag suttit och ljugit dem rakt upp i ansiktet och käkat imovanen som godis mer eller mindre, så gav dem mig det igen. dock inte hela paketet utan jag har fått det utportionerat så då har jag klarat mig några dagar innan dem tagit slut och när dem gjort det har jag fått panik såklart och då har jag tutat iväg till psykakuten och läkarna där ser ju i min journal att jag har skadat mig ordentligt tidigare och eftersom jag säger att jag är självmordsbenägen (och det har jag väl nästan känt mig men pga abstinensen från imovane) så får jag stesolid där och på så sätt klarar jag mig till nästa ranson imovane.

min familj och micke har trott att jag bara äter propavan nu. jag har haft min imovane-gömma på toaletten och låtsats som ingenting. dock har micke varit mig på spåren för han har märkt att jag har blivit sådär typiskt imovane-hög (t ex storhetsvansinne a'la bläckfiskgeni). men nu har jag erkänt. jag började med micke och sen ringde jag hon som delar ut min medicin och erkände (återigen) att jag ljugit. och hon sa (återigen) att hon inte kommer ge mig vare sig imovane lr benso igen. jag hoppas det för jag kommer förmodligen ångra mig snart igen och våndas över att jag inte höll käften och väntade på nästa ranson. men något inuti mig vill leva utan tabletter och missbruk. jag vet att jag kan det. jag kunde när jag var yngre så jag borde kunna det nu med. bara att det kommer bli helvetiskt ett tag förmodligen. och skammen över min äckliga gömma inne på toaletten och mina lögner är enorm.

det är som att jag sitter och ser på hur någon tar över min kropp och sakta men säkert förstör det liv jag försöker bygga upp.

nu ringde älskling och jag var otrevlig...skam...jag har ljugit igen. hoppas han orkar med mig. det är precis att jag själv gör det.

nu ska jag ut å gå med billy, sen till psyk och sen till gymmet och tränatränaträna. ikväll ska vi till veterinären. jag tänker inte vara hemma när mr ågren knackar på dörren. det är jag vanligtvis. jag står med öppna armar och bjuder in honom på kaffe å bulle. ja jag slänger mig rentav i famnen på honom.

Tuesday, January 20, 2009

livets tragik

jo jag kom bara att tänka på en sak från när jag gick i dbt. man får bl. a lära sig hur man ska stå ut när det är svårt, och en av sakerna som terapeuten sa till oss var att man kan ringa någonstans..till exempel fröken ur, bara för att få höra en röst.

är det inte så man vill dö?

jag tror jag behöver läsa lite bukowski

for whatever reason we're here it sure isn't to enjoy ourselves

dagen började fan bra idag...förutom att det var halt på vägen å jag kom lite sent till första föreläsningen på nya kursen om missbruk. men väl där så kändes allt bra. jag hade ingen panikångest överhuvudtaget under hela förmiddagen..jag hade till och med glömt ta med min stesolid. inte ens det skapade någon ångest. gruppen verkade avslappnad och läraren verkade bra...jag hade till och med mage att må riktigt bra. sen på vägen hem funderade jag en del i bilen över det ironiska, dock inte slumpmässiga, i att jag läser den här kursen just nu när jag själv precis tagit mig ur ett missbruk...eller ska jag säga håller på? ja det får jag kanske göra. men det väckte inga ångestkänslor alls.

sen var det som att ngn tryckte på en knapp. jag sitter hemma i lägenheten nu och vet inte vad jag ska ta mig till...det är bara total panik i huvudet. jag blir så trött på mitt jävla bräckliga psyke och börjar genast nedvärdera mig själv när jag känner oro eller liknande, vilket gör att jag hamnar i dåliga spiralen allan. just nu vill jag bara krypa ned under täcket med en stesolid, eller några öl eller vad fan som helst och bara f ö r s v i n n a. jag har inget påtagligt att peka på som anledning till denna sjuka ångest. men det är väl lätt att tänka att det beror på att jag var på den där föreläsningen och undermedvetet bearbetade jag mitt eget bruk av diverse substanser. vi sitter här på ett klot nånstans i något som vi kallar universum och har ingen aning om varför vi är här och vi vet att vi kommer att dö inom en ganska snar framtid och då vet vi inte vad som händer...vi kan bara gissa. Är det inte självklart att vi blir galna? Galna eller religiösa.
nu flummar jag.

men ok.
ångesten är på en ganska stadig sjua nu. om jag väntar 40 min så kommer micke hem och då ska vi åka och träna skiten ur oss. men jag måste vänta de där 40 minutrarna. utan att ta den där nödfall-stesoliden och utan att försöka dricka mig genom antabusen, utan att vara destruktiv. jag har hällt upp ett glas med sojamjölk som jag nu ska dricka medvetet närvarande (nej, jag är inte hippie, jag har bara gått i dbt) och sen kan jag möjligen ta en tur till med hunden. men just nu känns det som att jag inte vågar gå utanför dörren.

för bara några dagar sedan var jag övertygad om att jag var ett geni. ett bläckfisk-geni. så jag skickade jag ett mejl till tidningen bang (som om en feministisk tidsskrift är det första man kommer att tänka på i bläckfisk-sammanhang) och undrade om de kunde göra ett reportage om min bläckfisk-konst. haha jag har inte ens nåt färdigt. jag minns inte att jag skickat det mejlet...jag fick ett svar igår där det stod att tyvärr kan vi inte göra ett reportage om dig och din bläckfisk-konst men lycka till! jag blev såklart misstänksam men tänkte att "nej, jag har väl ändå inte...?" men jorå, medklistrat i mejlet fanns mitt ursprungliga mejl klart skrivet under imovane-påverkan. detta är ju inget jag borde skriva här kan man tänka. men skammen över detta bläckfisk-storhetsvansinne är så jävla stor att jag inte kan bära den själv. jag tänkte nästan klistra in mejlet här men jag tror jag avstår.

och som läraren påpekade idag...det känns inte okej att vifta bort det hela med: "jag var så jävla hög" inte ens om det rör sig om droger jag fått utskrivet...helt på laglig väg alltså.

jag misstänker för övrigt att en del andra skumma mejl kan ha lämnat min mejladress eftersom jag tillåme skickat till bang men jag vågar inte kolla utkorgen än. kanske aldrig.

se nu har det gått flera minuter här och jag lever fortfarande. nu är det bara 20 min kvar snart...

kommer jag bara iväg å tränar så klarar jag skolan imorrn med!

Monday, January 19, 2009

passion for tickor

nu har jag och billy varit ute på tickjakt. jag har verkligen blivit hooked på tickor. det liksom skuttar till i magen när jag ser ett träd eller en stubbe med tickor på..i synnerhet om det är många tickor eller särskilt fina. man kan misstänka att jag verkligen inte har något liv. men det har jag.


billy poserar med en av fångsterna

för fler bilder se min tickblogg: www.tickor.blogspot.com

födelsedag


tjugo i fem i morse väckte mickesnicke mig med kaffe och present. jag fick en jättefin kamera. han är bäst. av billy fick jag mysiga kramar och pussar av hans fåniga lilla nos. nu ska vi ut i skogen och plåta tickor å annat skoj. Puss

Sunday, January 18, 2009

schleten söndagsmorgon


för att illustrera det där med att jag börjar se gammal ut. todd är dock på alerten

hej då jag tror att det finns en gud

jag tycker att vi ska införa religionsförbud i sverige. eller i alla fall förbud mot att utöva sin religion. det är ju egentligen helt sjukt att människor i religionens namn får lov att låta skära i sina barn tex (omskärelse). det strider ju mot mänskliga rättigheter. man ska inte tvingas bli stympad...framförallt små barn som inte kan försvara sig överhuvudtaget. en del äldre väljer ju dock att låta omskära sig pga sin religion. är inte det jättekonstigt egentligen, rent principiellt om man bortser från traditionen. tänk om jag skulle starta en religion där jag skär bort tex öronsnibbarnrna på mina barn för att min gud anser att dem med öronsnibbar är syndiga. då skulle folk reagera minsann. folk kan göra de mest konstiga saker med hänvisning till sin religion. jag tycker bara det faktum att man får lura i sina barn att det finns en gud och en djävul är helt sjukt. och att vissa saker är syndiga. eller att man kan bete sig hur som helst bara man ber om syndernas förlåtelse sen osv...nåja. som grädde på moset så skulle ju alla religiösa människor lämna sverige för att kunna utöva sin religion, vare sig man nu är kristen eller jude eller muslim eller vad som helst, och på så sätt skulle intelligensen på svenska folket troligtvis öka markant.

nåja.
imorgon fyller jag 27. 30 är runt hörnet. jag undrar om det kommer infinna sig en kris snart. jag har noterat att jag har börjat få rynkor och att min rumpa hänger lite längre ner än förr. fast det spelar väl egentligen ingen som helst roll. jag är mer orolig över min barnsliga personlighet...jag känner mig definitivt inte "vuxen"...hur man nu är då. men igår skrattade jag så jag grät för att jag föreställde mig på cops att den misstänkte hade bajsat på verandan och hela polispådraget, allvaret och tumultet berodde på att han hade lagt en baj där på sin veranda. det känns inte så moget.

nu ska jag försöka vara ansvarsfull och studera lite juridik inför den stundande omtentan. sen blir det träning ikväll..är skitpeppad...gah! nåt nytt att missbruka..jaaa!

Saturday, January 17, 2009

vem blev jag egentligen våldtagen av?

jag vill av princip inte radera några blogginlägg men mina tidigare hatiska inägg mot julie rescue har jag efter en smula eftertänksamhet tagit bort. en vän uppmärksammade mig på det lilla faktum att uppdrag granskning vill skapa debatt och naturligtvis är sensationslystna. jag får ju erkänna att jag svalde det hela direkt, så till den grad att jag lipade å ville örfila julie. på julie rescues hemsida har de lagt ut information som talar för att julie inte är den hynda jag trodde efter att ha sett programmet. nu vet jag ju inte hur sanningsenliga dem är men naturligtvis har uppdrag granskning ingen anledning att föra fram ngt positivt om julie rescue utan vill ju få det att verka så miserabelt som möjligt. här är några gensvar från julie rescue.

http://www.julierescue.com/valpfabrik.htm

http://www.julierescue.com/angrar_inte.htm

jag överväger om jag kanske är lite lättlurad. dock är det fortfarande frågetecken kring det här med den där grymma transporten i lastbil till sverige. jag får helt enkelt ringa el. mejla till den pressansvarige där och höra deras version. eller till julie. jag tänker rentav åka dit och se själv med egna ögon hur det är för jag är så förvirrad nu.

men summa summarum så har vi fått världens finaste tratt därifrån och det kan inget ändra på!

nåja.
igår var jag å micke å tränade på gymmix. himla trevligt ställe å inte sådär snobbigt som en del gym är. och fan vad gött det är att träna, jag hade nästan glömt hur bra det är för psyket. nu måste jag se till rut här för hon insisterar på att äta upp allt från 50-öringar till öronproppar...

Wednesday, January 14, 2009

failing

jag var som väntat clueless på tentan idag. men jag gick iaf dit och tog skammen som en kvinna. hon som rättar kommer förmodligen undra hur jag hade mage att lämna in skiten.

nu ska jag gråta och proppa i mig chips

håller jag på att bli ett cp?

natten har varit hemsk. jag tror jag har tagit meds för ett helt år men har jag kunnat sova? icke! hjärnan insisterade på att vara vaken och fundera över vilka olika slags sjukdomar jag kan tänkas komma dö av. the big C å the good old stroke ligger högt på listan. hiv är lite lugnare eftersom jag testat mig men samtidigt så är det fullt möjligt att de kan ha slarvat på laboratoriet å blandat ihop mitt test med någon annans, vilket jag läst i någon kvällstidning att de gjort vid ngt tillfälle. inatt var jag övertygad om att det när som helst skulle knäppa till. stroke. smaka på ordet bara...uhuuu. stroke. slaganfall. jag måste sluta med alla mediciner...dom gör mig helt tokig och dessutom kan dem säkerligen sakta men säkert leda mig till en stroke. jag har noga kontrollerat mina pupiller och dem verkar fungera som dem skall, dock tycker jag att ena ögat står ut lite mer än det andra, vilket naturligtvis tyder på tumör. jag har nypt mig i båda benen och jag tror att de reagerar lika..är dock inte helt säker. jag tror inte att jag håller på att bli förlamad på ena sidan. men tänk om det sker. nu. eller nu.

mitt psyke löper amok och meningen är alltså att jag ska sätta mig i bilen och köra till gbg och där skriva en tenta i juridik. herregud tänk om jag strokar där mitt bland alla glada tentaskrivare. vilken jävla b finish.

Tuesday, January 13, 2009

förresten

vad fan hände med mitt shemalagda liv? jag ligger ju för fan här med käften full av negerbollar och stesolid och enligt schemat har...hmhm.. jogging nu. haha men vänta å se...schemalagda dagar är en bra ide. fast bara inte idag.

puss å kyss
liniliscious

konsekvenser nejnej

jag har en tendens att gå in helhjärtat för något under en begränsad period. det tar ungefär ett år innan jag tröttnar. så var det när jag tänkte bli veterinär och läste naturåret...det blev lite motstånd där på fysik b så jag hoppade av. jag vill att det jag företar mig ska gå lätt som en plätt. det var likadant när jag började läsa mellanösternstudier och tänkte bli expert på det (haha)...då var det nån tenta där som blev lite för svår så jag sket i det.

nu har jag gått ett år på socionomlinjen. förra tentan var det nära att jag hoppade av och blev hovslagare istället eller möjligen frilansande fotograf. då hade jag inte läst på ordentligt å inte gått på föreläsningarna så då kände jag att nä, detta fixar jag nog inte så det är bäst att hoppa av med den så kallade självaktningen i behåll...haha. nu lyckades jag ändå klara tentan och när jag fick reda på det så kunde jag inte föreställa mig hur jag hade tänkt egentligen. jag vill ju verkligen bli socionom. inte hovslagare. livet lekte.

nu är nästa tenta imorgon och igår satt jag som sagt och funderade över mina möjligheter att bli mjölkbonde. den här gången har jag verkligen inte öppnat böckerna och jag har varit på 2-3 föreläsningar så det kommer inte gå att klara den här tentan. eller kanske om man redan kan en del om juridik men det kan inte jag. så nu är det ju rejäla tankar om att byta bana och jag griper efter halmstrån i form av funderingar över en karriär som mjölkbonde eller kanske bara dra..flytta till ett annat land och...det har jag förresten redan provat ju. hahahah

ett år precis in på mediaprogrammet när jag gick gymnasiet så misslyckades jag med ett prov. jag hoppade då av skolan och flyttade helt sonika till israel. det tröttnade jag på efter ett halvår ungefär, när jag upptäckte att ngn blivit skjuten på stranden nedanför huset jag bodde i.

tillbaka till socionomprogrammet och den stundande tentan ja....jag överväger att hoppa av, det ska jag inte sticka under stol med. men jag har ett alternativ. det är att gå dit imorgon, få tentan, skriva nånting om jag kan och sedan misslyckas MEN inte hoppa av, utan ta konsekvenserna av att jag inte varit i skolan och inte läst på, och göra omtenta istället. det skulle vara ett otroligt breakthrough för mig. jag misstänker att jag har stavat through helt fel här. gör det mig till en värdelös person? nästan så resonerar mitt psyke ibland.

men nu tänker jag gå dit imorgon och säkerligen misslyckas MEN jag har inte förlorat rätten till mitt mänskliga värde för det.

nu knaprar jag visserligen stesolid, så det kan ju hända att funderingarna låter annorlunda imorgon. men nu har jag iaf kommit på mig själv. jag kanske tillåme ska utmana mig själv.

går jag inte dit imorgon och tar konsekvenserna av mitt handlande, så ringer jag banken om ett lån, köper upp nån mjölkfarm och sen förblir jag mjölkbonde i resten av mitt liv.

Monday, January 12, 2009

hej mönster

det märks att tentan närmar sig och jag inte har varit nån föreläsning knappt å inte öppnat böckerna. jag kom precis på mig själv med att allvarligt överväga att flytta ut på landet å bli mjölkbonde.

förra gången var det hovslagare har jag för mig.

jag är så jävla trött på mig själv.

Monday, January 5, 2009

itss...kia


jag ska nu inta en ny approach till livet. jag ska göra det schemalagt.

jag tror det är exakt vad jag behöver för att få ordning och reda i mitt liv. varenda timme ska vara schemalagd och jag ska försöka...nej jag SKA bli disciplinerad som ett kinesiskt skolbarn.

Saturday, January 3, 2009

mer meningslöst

med risk för att verka vara en fåntratt; här är min tickblogg:

http://tickor.blogspot.com/

Friday, January 2, 2009


har suttit hela dagen med mitt fina sharezine...har kramp i fingrarna nu. det är jobbigt för mitt humör svänger så...jag är jätte-inspirerad ena sekunden och nästa undrar jag vad fan jag håller på att slösa bort min tid på...nåja. jag har faktiskt pluggat socialtjänstlagar också.



jag brukade fota tickor innan (inte den på bilden ovan dock)...jag gav mig ut i skogen hela dagar och letade efetr tickor att plåta...det finns massor av olika tickor å med olika fina färger och mönster...nä jag ska inte snöa in på det men vad jag ville ha fram är att detta väl i alla fall är mer onödigt att göra än ett sharezine=)

jag kanske skulle börja måla tickor.
ja herregud varför har jag inte tänkt på det...jaa!
å sen ge ut ett tickmagasin hahaha jaaaaa
jag gör tickbloggen inatt
tjohoooo!